Janis Joplin - pionjären som levde som att hon inte hade något att förlora

Berättelsen om en av musikhistoriens första kvinnliga rocklegender. Hon som levde för scenen och sin publik men som kände sig oändligt ensam när strålkastarna slocknade.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Det är högsommar i Monterey, Kalifornien 1967.

I år är det premiär för festivalen Monterey Pop och på scenen står Janis Joplin.

Hennes långa bruna hår ligger utsläppt över axlarna. På sig har hon en ljusgul stickad klänning och utsvängda byxor i samma gula färg.

Det här är Janis och hennes band Big Brother and the Holding companys största och hittills viktigaste spelning.

Mycket, nej allt står på spel.

Tänk att hon, Texas-tjejen från landsbygden, som för bara ett år sen harvade runt med en akustisk gitarr på små caféer i San Francisco nu står här framför tusentals människor och i sällskap med artister som Jimi Hendrix, The Who och The Mamas and the Papas.

Publiken har ingen aning om vad de har att vänta och när Janis spruckna, innerliga röst skär igenom tystnaden är det som att tiden står still.

Janis Joplins karriär ska precis snurra igång och där och då gör hon något som ingen har gjort förut.

Där och då skapar hon musikhistoria.

P3 Musikdokumentär om Janis Joplin är en berättelse om en av musikhistoriens första kvinnliga rocklegender. Hon med den spruckna rösten som ekar än i dag. Hon som levde för scenen och sin publik men som kände sig oändligt ensam när strålkastarna slocknade.

Dokumentären är gjord av Siri Hill sommaren 2022.
Producent Hanna Frelin.
Exekutiv producent Anna Johannessen.
Tekniker Fredrik Nilsson.
Programmet görs av produktionsbolaget Tredje Statsmakten Media.

Medverkande: Navid Bavey och Caroline af Ugglas.

Biografin Love, Janis (2005) av Laura Joplin är en av de främsta källorna i programmet.

Ljudklipp i dokumentären kommer från ABC TV, The Dick Cavett Show, KTVU, Sveriges Radio, WDR, Rock and Roll hall of fame samt dokumentärfilmerna Janis (1974), Janis: Little girl blue (2015), Monterey Pop (1968) och Woodstock (1970).