Josefina rymde för kärlekens skull

Skogsfinnar. Släktband 13 februari 2006. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

13 Feb 200629min

Valloner och resande. Släktband 6 februari 2006. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

6 Feb 200628min

Asiatisk släktforskning. Släktband 30 januari 2006. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

30 Jan 200629min

Skottar kommer till Sverige. Släktband 23 januari 2006. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

23 Jan 200628min

En dag fick Ana Porss veta av sina släktforskande föräldrar att de hade en barnamörderska i släkten. Anas intresse väcktes på allvar när hon fick se domstolshandlingarna från 1845. Nu har hon skrivit en bok om kvinnan som var hennes mors farmors farmor, Maja-Lisa Jonasdotter Elgh och som dömdes till döden. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Maja-Lisa skickades ut som piga redan vid 8 års ålder. Hon hamnade i tjänst på ortens prästgård och senare på herrgården Gimmene. Två oäkta barn föddes och Ana Porss är övertygad om att det var höga herrar som utnyttjade henne. På prästgården fanns en flitig gäst, baron Kruse, som Maja-Lisa själv senare uppger som far till sina barn. Det andra barnet, August, har troligtvis en annan pappa, en major som bodde på herrgården. Trots att hon föder två oäkta barn får hon komma tillbaka till sin tjänst, men när hon är gravid för tredje gången är hon inte längre välkommen. Hon hamnar snart, tillsammans med sin son, i en liten stuga där hon, som det står i domstolsprotokollet ”tar emot män”. Hon är med andra ord förkastad av samhället och lever som byhora. Det är under den här tiden som hon föder de två barn som hon tar livet av. Två grannkvinnor anmälde Maja-Lisa för länsman. De tyckte att hon sett gravid ut och nöjde sig inte med Maja-Lisas försäkringar om att hon var sjuk och behövde ha mycket kläder på sig för att hålla värmen. De båda kvinnorna krävde att Maja-Lisa skulle visa sina bröst för att på så sätt få veta om det fanns mjölk i dem. Länsman blir inkallad och strax hittar de två barnkroppar under golvtiljorna hemma hos Maja- Lisa. Maja-Lisa döms till halshuggning, men benådas senare av kungen. Sonen August lever kvar i socknen och bildar så småningom familj. Det är han som bildar den släktgren som Ana Porss tillhör. ”Utan fräls oss ifrån ondo”heter boken som Ana Porss skrivit. Fosforförgiftning Under 1800 talet var det inte helt ovanligt att kvinnor åt fosforet från tändstickor för att fördriva oönskade foster. Olga Matilda Lund var en av dem. Men hon fördrev inte bara fostret utan dog också själv den 21 november 1894 efter att ha förtärt fosfor 14 dagar tidigare. I ett förhörsprotokoll från Sundsvall 29 november 1895 kan man läsa om Olga Matildas öde. Historiker Sören Edvinsson berättar i Släktband om henne, och konstaterar att ett hundratal kvinnor dog av fosforförgiftning varje år vid förra sekelskiftet. Bödelns kvitto finns kvar Carl Szabad har i sin släktforskning hittat tre anmödrar som angavs för att vara häxor under 1600- talet. Många kvinnor blev dömda för häxeri, men få bevis finns för att de verkligen blev avrättade. I Carl Szabads fall hittade han ett kvitto som bödeln fått när han avrättade Dordy från Forsmo i Ångermanland. Dordy hade suttit barnvakt för sina barnbarn och berättat hur hon som ung gett oblat till en sjuk kossa. Det kom att användas mot henne när barnbarnet blev frisk och berättade vad han hört. Bödelns kvitto på 33 riksdaler återfann Carl Szabad i Länsräkenskaperna på Riksarkivet i Stockholm. Jakten på häxor pågick i hela Europa vid den här tiden, men det som var unikt för Sverige var att man tillät barn som vittnen och angivare i häxprocesserna, något som alltså Carl Szabads anmoder råkade ut för. Till slut insåg man barnvittnenas opålitlighet och med det avklingade häxangivelserna i Sverige. Översättning av bödelns kvitto Vndertächnatt tillstår och bekienner hafwa be[-] kommit af landzskrifwaren well[ärd]e Nills Olofssonn Hellmann 5 Dr sölf[u]ermynt, eller 15 Dr kopparmyn[t] för det iagh hafwer justificerat eller afrättat een trållkåna efter Kongl[ig]e Håfrättens resolution hustru Dordi wid nampn i Forsmo och Eedh sockn jembwähl och reesa och förtärningz penninger, ifrån Hwdwikzwaldh och till Eedh sochnn af, och ann, 18 dr 24 öre kopparmynt, som sigh uthi een summa belöper 33 dr 24 öre kopp[ar]m[ynt], hwilcka trettijo tree dr kopparmynt, och 24 öre, honom her medh richteligen quitteras, Hernösandh d[en] 7 april a[nn]o [1]677. Johan Olofssonn Skarprettaren tillstod och bekienn[-] de sigh hafwa bekommit ofwanstående penninger nembl[ige]n trettijo tree dr 24 öre kopparmynt för sion giorde tienst. Attesterer vndertächnadt men(?) Jöns Perssonz i Skogh. Frigivna Straffarbetsfångar I ett av SVAR:s (Svensk Arkivinformation) databaser kan man söka originalhandlingar som visar frigivna straffarbetsfångar under perioden 1877- 1925. Det här är en databas som visar brottsbeskrivningar och bilder på de som avtjänade mer än sex månaders straffarbete i Sverige. Tommy Dahlberg som arbetar på SVAR i Ramsele berättar att det här arkivet är ett led i att ”klä på” folkräkningen. Man kan helt enkelt hitta mer information om personer i både den här databasen, men också i andra, som t ex i Sjömansdatabasen. Databasen med Frigivna straffarbetsfångar är sökbar på nätet för de som abbonerar på tjänsten, vilket man kan göra allt från tre timmar till hela år. i Släktband träd hittar du fliken Länkar som visar vägen till SVAR. Berättelser från förr- på band Johan Arvid Petersson föddes 1886. När han var 91 år tog han ledigt en hel dag från snickarverkstaden för att berätta om sitt liv för dottersonen Thord Siljefelt. Allt bandades och det blev hela sex band. I de bandinspelningar som kommit till Släktband handlar många om väckelserörelsen. Så även i Johan Arvid Petterssons berättelser. Vi får i Släktband hör om hur det gick till när han blev frälst och hur hans mamma reagerade. Bandskatt I nästa serieomgång av Släktband med start den 23 januari 2005 kommer fler av de bandinspelningar som skickats till Släktband att spelas upp.

14 Nov 200529min

Koleran Koleran drabbade Sverige från 1834 till 1873 vid inte mindre än nio tillfällen. Värst blev tillståndet i städerna där trångboddheten och de hygieniska förhållandena gjorde att smittan spreds med svindlande hastighet. Dödligheten var otroligt hög och ungefär 50% av dem som smittades dog. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Koleran som är en bakteriell tarmsjukdom orsakar kraftiga och vattniga diarréer. De flesta som drabbades dog helt enkelt av uttorkning. Sjukdomsförloppet var ohyggligt snabbt; fick man smittan på morgonen kunde man vara död samma kväll. Människor försökte skydda sig med de medel man hade till hands, men något effektivt botemedel fanns inte. På många av de orter som drabbades anlade man särskilda massgravar i socknarnas utkanter där man snabbt och utan stora åthävor begravde de döda. Litet ö- samhälle drabbades Edmond Bäck, hembygdsforskare på Bohus-Malmön i Bohuslän, berättar att koleran kom dit 1834 med en så kallad ”skedkäring”, dvs en kvinna som sålde egentillverkade träskedar. Smittan spreds snabbt och inom två månader hade var tionde öbo dött. 1866 kom smittan dessutom tillbaka. Edmond Bäck berättar om öns starkaste man Hans Mattiasson som på egen hand bar de döda en dryg kilometer till kolerakyrkogården. Det sägs att han en dag var på väg tillbaka till fiskesamhället efter en hård dag med mycket bärande, då han mötte en granne som ropade till honom: ”Jeg har fått sygen!” (Jag har blivit sjuk.) Mats ropade då tillbaka till honom att han skulle gå mot kyrkogården så att han slapp bära hans kropp så långt. Edmond Bäck har också pratat med de gamla på ön om hur det var när Spanska sjukan drabbade ön 1918. ”Spanskan” som man sa förr, var en kraftig influensa som framför allt yttrade sig i mycket kraftig feber. På Bohus-Malmön finns det fortfarande människor som minns när sjukdomen bokstavligen bars i land. Det var Edmonds egen farbror som bar en sjuk kamrat från en torpedbåt upp till hans hus där han senare dog. Spanska sjukan tog 13 liv på den lilla ön innan den slutligen klingade av. På bilden överst på sidan ses ett minneskors som hembygdsföreningen på Bohus-Malmön reste på kolerakyrkogården 1924. Svenska sjukdomar i gångna tider I boken ”Svenska sjukdomar i gångna tider” av Gunnar Lagerkranz kan man tyda de sjukdomsbeteckningar man använde förr och som man läser om i död- och begravningsböcker. I boken översätts sjukdomarna till nu använda sjukdomsbeteckningar. Vem vet vad till exempel vad strypsjuka, fallandesot, älta, frisel och likmask var för sjukdomar? Sören Edvinsson Sören Edvinsson har tittat på hur sjukdomar slog olika beroende på var man bodde. I städerna gick sjukdoms spridningen mycket snabbare på grund av den trångboddhet som var och sanitära problem man hade. Långt in på 1900 talet var det fortfarande stora skillander mellan stad och land, och det var först under mellankrigstiden som detta jämnades ut. Sören Edvinsson använder sig av material från Demografiska Databasen vid Umeå Universitet. Han visar i programmet ett exempel från en liten by i Östergötland där det under ett år vanligtvis dog mellan två och fem personer. Under 1622 se man en kraftig ansamling av dödsfall, femtio personer dör och hela familjer stryker med. Eftersom man på den tiden inte alltid skrev så utförligt i kyrkböckerna finns ibland inte ens namnet på barnen som dör. Det är med andra ord knapphändiga uppgifter i kyrkböckerna. Sören Edvinsson berättar att man från andra källor däremot känner till att pesten härjade 1622. Ett annat exempel som Sören Edvinsson visar är mannen Jakob Josefsson som föddes 1766. En grafisk framställning i databasens material visar att hans hustru samt sju av åtta barn dör inom fem dagar. Då drabbades den by han bodde i av rödsot, dvs dysenteri. Namnet rödsot kommer av de blodiga avföringar som den sjuke drabbades av. Det var i krigsslutet som rödsot slog hårt. Att arbeta med historiskt material p ådet här sättet, säger Sören Edvinsson, kan ha sina begränsingar. Man ska vara försiktig med att tyda källorna och dra för stora och direkta översättningar från den tidens diagnoser. Ofta var dödsorsakangivelserna förr symtombeskrivande, som t ex feber och diarré. Det finns också mode och lokala variantioner i sjukdomsbeskrivningarna. En präst kunde ha en förkärlek för en typ av sjukdomsbeskrivning och när en ny präst kom till bygden kunde det dyka upp en tidigare aldrig angiven sjukdomsbeskrivning i kyrkböckerna. ”Mega släktforskning” Bennett Greenspan är vd och grundare till ett företag som spårar släkten inte bara några generationer utan tusentals år bakåt i tiden. Genom att lämna ett skapprov från kinden utvinner de dna från celler som sen matchar andras dna test och på så sätt byggs en stor karta upp över mänskligheten. Bennet Greenspan säger att han ofta får frågan om varför man ska göra ett dna test. Han svarar då att om man inte är intresserad av sin härstammning finns det ingen anledning att göra ett sånt här test. Men däremot om man vill veta vilken befolkningsgrupp man härstammar från antingen från tiden innan man har några skriftliga uppgifter eller inte har någon aning alls var man kommer från, så ger det här dna testet en möjlighet att ta reda på det. Bennett Greenspan säger att man utgår från att alla härstammar från Afrika. Frågan är bara när ens förfäder utvandrade och vilken väg de tog för att hamna där vi bor nu. Vetenskapsmän har konstruerat ett fylogenetiskt släktträd över mänsligheten där de olika grenarna motsvarar folkvandringsvägarna. Det finns i snitt 18 grenar över de historiska rutter våra förfäder tog säger Bennet Greenspan. Och genom ett dna test kan man se vilken väg ens egna förfäder tog. Det finns kritiska röster till detta säger Bennet Greenspan. Det finns en rädsla att vi ska använda dna:t i något ont syfte. Därför har vi har använt mycket tid till att tänka ut hur man ska bevara anonymiteten för de som vill bli testade. Hittills har 40 000 personer varit med under de fem år som företaget funnits. De utför också testningarna till ett projekt som National Geographic Society har just nu.

7 Nov 200529min

Konservering av minnen Russell Marriott Jr började intressera sig för familjens historia som ung. Han fotograferade, samlade in släktberättelser och letade rätt på all sorts handlingar som berättade något om familjen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. För 35 år sedan bildade han ett företag i Salt Lake City, Utah, USA, som gör precis det han gjorde som ung. Genom att kliva in i andras hem och rota fram allt av familjehistoriskt intresse; brev, fotografier, tdningsartiklar, utmärkelser och pris, skapar de en samlad släkthistoria. Tusentals dokument scannas in och sammanställs till en samlad historia om familjen. Brev blev bok Berit Juhl från Lysvik i Värmland hade under alla år sett en speciell portfölj bland föräldrarnas saker. Det var först när föräldrarna var borta som hon vågade titta i den. Och hon fann brev som hennes unga föräldrar skickat till varandra när hon själv var nyfödd. Det var 1940, och den 9 april ockuperade tyska trupper Norge. Berits pappa kallades in i det första kompani som förlades vid norska gränsen, och hemma i Lysvik gick hans unga hustru med en nyfödd bebis, Berit. Nu har Berit Juhl ställt samman breven till en bok ”Någonstans i Värmland”, och i den har hon samlat inte bara breven, utan också intervjuer med folk som var med och kan berätta om den här tiden. Militärer berättar om det spända läget, och mitt i alltsammans finns det också kristidsrecept, på till exempel Maskroskaffe, det återges i slutet av den här texten. I veckans Släktband berättar Berit Juhl om sitt arbete med boken och om sina våndor inför att publicera sina föräldrars brev. -Jag tänkte ju första att det var privat, och visst, en del är av så privat karaktär att jag tagit bort det, men jag förstod ju snart att mina föräldrars upplevelser delades av fler, säger hon. Brev är en fantastisk källa till historien, tycker Berit, som är oroad över vad framtidens människor komma att kunna finna från oss. SMS och mail är ju ingenting som sparas, så jag skriver gärna brev. Recept på Maskroskaffe ur boken Någonstans i Värmland ”Vanliga maskrosrötter rengöres noga, sköljes och borstas. De skäres i småbitar som får torka och sedan rostas, helst omedelbart före användandet, males och uppblandas med så mycket kaffe som man tycker sig ha råd till, t.ex. 1/3 upp till 2/3 kaffe.” Smedsläkter Ulf Berggren började släktforska redan när han var 16 år, och 1994 startade han föreningen för Smedsläktforskning. Många förknippar smedsläkter med valoner, säger Ulf Berggren, men det finns många andra grupper som kom till Sverige som smeder. Dessutom glömmer man bort att de flesta faktiskt var svenskar som inte hade rötter i andra länder. Det som utmärker smederna är att de flyttade ofta. När en smed fick ett gott rykte värvades han till ett annat bruk och på så sätt bytte han ort ofta. Av den anledningen kan det stundtals vara svårt att hitta smederna i arkiven. Men, säger Ulf Berggren, när man väl hittar dem finns mycket information att finna. Föreningen för Smedsläkforskning ger bland annat ut en tidning och har startat en databas som registerar smedsläkter runt om i landet. Man kan också genom föreningen köpa en cd skiva som innehåller information om många smedsläkter. Till vänster på Släktbands sida, i trädet, finns fliken Länkar. Där kan man hitta länken till Föreningen för Smedsläktforskning.

31 Okt 200529min

Att barn utackorderades och inte växte upp hos de biologiska föräldrarna var en vanlig företeelse i hela nordvästeuropa under 1800- talet och början av 1900- talet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Fattigdom, sociala problem och dödsfall kunde vara orsaker till att barn blev utauktionerade. Och det var den som bjöd lägst och var villig att ta emot minst ersättning från socknen som fick ta hand om barnet, en sk nedåtgående auktion. Elisabeth Engberg som är historiker på Centrum för befolkningsstudier vid Umeå Universitet säger att det finns lite forskning gjord inom det här området och att det finns lite dokumet kvar i arkiven. Att vi idag förfasar oss över hur man hanterade barnen är inte konstigt, säger Elisabeth Engberg. Det gjorde man även på 1800- talet. I tidningar från den tiden kan man se att det var en livlig debatt där man ifrågasatte förfarandet och påpekade att det fanns familjer som enbart tog barnen för den ekonomiska ersättningen och inte brydde sig om barnets väl och ve. I brevet ovan ser vi ett bevis på den kontroll som socknen ville ha. Brevet skrevs av lärarinnan Amanda Marklund till Fattigvårdsstyrelsen för att intyga att fattigbarnet Fredrika Nordlund verkligen deltagit i skolundervisningen. 1918 förbjöds auktionering av barn i och med att Sverige fick en ny fattigvårdslag. Men på landsbygden var det nog troligt att förfarandet fortsatte en bit in på 1920- talet, säger Elisabeth Engberg. Arkiv I dag kan man hitta handlingar om utackorderingar i de kommunala arkiven. Genom att ringa till kommunens växel får man reda på var själva arkivet ligger. Där ska man sen söka i fattigvårdsstyrelsens arkiv eller kommunalnämndens arkiv. På landsarkiven finns sockenstämmoprotokollen som ibland också innehåller infomation om utackorderingar. Dessutom kan äldre tidningar innehålla listor på de som skulle utacktionernas, oftast under rubriken Kunggörelser. Nu vet jag att han är min far Att söka sina rötter kan ibland handla om att gå utanför arkiv och äldre handlingar. Charlotte Börjesson är släktforskare från Göteborg, och den kanske svåraste släktsökning hon gjort handlade om att få kontakt med hennes amerikanske far. Hela sin uppväxt visste Charlotte om att han fanns och vad han hette, men det var inte förrän hon som vuxen till slut lyckades få kontakt med honom. På Släktforskardagarna i Göteborg i slutet av augusti berättade Charlotte om sitt sökande under rubriken ”Nu vet jag att han är min far”.

24 Okt 200529min