Josefina rymde för kärlekens skull
Släktband25 Jan 2016

Josefina rymde för kärlekens skull

Josefina var förlovad med grannpojken som åkte till Amerika där han skulle tjäna ihop pengar. Men en dag satt den rullstolsburne Karl-Petter hemma i köket och Josefina blev störtförälskad.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Under den här säsongen har vi berättat om människor som brutit upp av olika anledningar.

Det har handlat om några som flydde från krig och fattigdom, andra som gav sig av för att söka arbete. Det har handlat om en kvinna som lämnade sin våldsamme man och en annan kvinna som lämnade landsbygden för ett nytt liv i stan.

Josefina föll för Karl-Petter

Josefina Johannesdotter bodde i Långeryds socken på gränsen mellan Småland och Halland och hon lämnade allt för kärlekens skull.

Kerstin Digmar i Täby är sondotter till Josefina och den som har skrivit ner allt som hände hennes farmor. Mycket av det Kerstin vet har Josefina själv berättat för Kerstins mamma. Det gjorde hon under andra världskriget då de båda kvinnorna tillsammans hjälptes åt att ordna med mörkläggningsgardiner, och sedan kom att sitta i dunklet och samtala.

- Min mamma var pratsam i vanliga fall, men hon sa att när Josefina pratade då ville hon inte avbryta utan bara lyssna.

Josefina Johannesdotter var bonddotter från södra Småland, född 1863, och hon var förlovad med en pojke i granngården.

- Det var ett praktiskt arrangemang, för genom det giftermålet skulle man kunna slå ihop två gårdar. Och jag har ingen anledning att tro att Josefina hade något emot det hela, säger Kerstin.

Josefinas framtid tillsammans med fästmannen verkade ligga utstakad och klar framför henne, även om hon skulle få vänta på att gifta sig. Hennes fästman ville nämligen ordna för deras framtid så han for iväg till Amerika för att tjäna ihop pengar. Problemet var att han aldrig skrev några brev hem. Josefina visste inte hur han hade det eller var han fanns.

- Det kanske inte var så konstigt att han inte skrev, det var väl lite skralt med skolgången där på landet, fungerar Kerstin Digmar.

Alla Josefinas och hennes fästmans planer kommer att gå omkull. Josefina själv påstod att alltsamman började den där våren 1889 när Josefina var 26 år. Då fick hon och hennes systrar höra att det hade kommit en spågumma till Rydöbruk, vilket var deras närmsta lite större samhälle. De gick dit och till Josefina sa gumman ” Idag kommer du att möta den man som du ska gifta dig med.” Just den där meningen, som spågumman sa, återberättade Josefina när hon blev gammal. Och det var inte så konstigt att hon kom ihåg den, för just den dagen när Josefina kom hem så träffade hon faktiskt sin blivande man hemma i sitt eget kök.

- När hon kom hem satt en ung man hemma i köket och sydde på ett par skor. Han såg väldigt bra t med mörkt lockigt hår och stora bruna ögon. Han satt i en rullstol, berättar Kerstin. -Hon fick reda på att detta var Karl-Petter Pettersson, som han var utbildad skomakare och sadelmakare. Han hade haft polio som liten och kunde efter det aldrig gå.

Kanske är det sant som Josefina brukade berätta att hon försökte slå bort alla slags närmanden från Karl-Petter, hon var ju ändå förlovad. Men hon brukade också berätta om vad Karl-Petter sa innan han lämnade henne den här första gången de träffades.

Det blir du och jag till slut, sanna mina ord.

Karl-Petter Pettersson.

- Det är klart, det är länge sedan Josefina berättade detta för min mamma, och hon berättade i sin tur för mig när jag var tonåring, så visst kan orden ha fallit något annorlunda – men innebörden var i alla fall att han var säker på att det skulle bli de två, säger Kerstin Digmar.

Karl-Petter fortsätter att dyka upp och kärleken mellan dem växer. Till slut bestämmer de sig för att rymma. -Karl-Petter insåg ju genast att hans läge var svårt när han blev kär i Josefina, för om fästmannen kom hem så skulle hon sannolikt gifta sig med honom så som det var bestämt, och om fästmannen inte kom hem så skulle Karl-Petters utsikter att få Josefina ändå vara små eftersom han skulle ha svårt att övertyga hennes familj om att han kunde försörja henne, säger Kerstin. På så sätt blev rymningen en ganska logisk utväg. -Ja, och som jag tror följden av stor kärlek, hon kan väl inte tänka sig ett liv utan Karl-Petter.

Det unga paret rymmer hem till hans hemtrakter på Bjärehalvön i norra Skåne, och i slutet av november 1889 gifter de sig. Sex veckor senare föds deras första barn, en liten pojke. Strax därpå flyttar paret tillbaka till Josefinas hemtrakter där Karl-Petter köpt en fastighet där de kan bo och där han kan driva affärsrörelser.

- Han blir framgångsrik, berättar Kerstin Digmar. Han startar skomakeri och skoaffär, och han startar också ett åkeri. Allt vad han rör vid blir lyckosamt.

Men livet hinner ifatt Josefina och en dag knackar det på dörren i huset i Rydöbruk. Hon står i köket med sin förstfödde på armen när fästmannen plötsligt står i farstun, och säger:

Här har du mig Josefina.

Fästmannens sista ord innan han tog sitt liv.

Han gick därifrån, raka vägen hem och hängde sig på vinden.

- Och det blev ju en skuldbörda som Josefina fick bära genom livet, säger Kerstin.

Karl-Petters kropp orkade inte så länge. Samma år han skulle fyllt 50 år dog han, och Josefina stod ensam med de sex barn de hade fått. Men Josefina hade ju också kvar den affärsverksamhet som Karl-Petter byggt upp. Hon lämnade snart över det hela till sina söner, men behövde inte bekymra sig om sin försörjning och bodde kvar nästan till slutet i huset i Rydöbruk.

- Hon var änka från 1914 till 1942 och såg aldrig åt någon annan man, berättar hennes barnbarn Kerstin. - Det lär ha kommit en änkling som var på friarstråt vid ett tillfälle. Han hade en kofta med sig som present. Min pappa frågade om hon verkligen var intresserad och då svarade Josefin ”Nännemän, inte var jag det -men det var en bra kofta!”.

Kerstin Digmar var tonåring när hon fick höra berättelserna om sin farmor och hon tyckte mycket om att lyssna till dem.

- Det är klart att det kan finnas fel här och där i min minnesbild, men det gick rakt in i mig. Jag älskade min farmor och jag tyckte att hon var så diskret och tystlåten. Att hon hade haft en så dramatisk och romantisk ungdom, det tyckte jag var så konstigt och samtidigt härligt, slutar Kerstin Digmar.

Om bara fästmannen i Amerika hade skrivit brev hem till Josefina hade kanske Josefina varit honom trogen.

Kärleksbrev i våra arkiv

Kanske hade Josefinas liv blivit ett helt annat om hennes förste fästman, han som for till Amerika, bara hade skrivit brev hem. Och hon hade säkert nöjt sig med ett alldeles vanligt brev, även om ett kärleksbrev skulle ha förstärkt hans chanser.

Kärleksbrev är nog bland det mest intima man kan få tag i bland gamla dokument. Men väldigt få finns bevarade i öppna arkiv.

I Luleå på Norrbottens museum finns flera hyllmeter med sparade brev mellan ett för dåtiden känt par som levde långa tider på distans. De hette Birgitta och Knut Lundmark.

Jag kysste dig bestämt alldeles för litet så nu får jag ångra det bland andra dumheter. Knut, huru jag saknar dig nu när du är borta!
Och låt nu snart höra av dig! Jag vill höra om du kommer ihåg mig och om du är något så när nöjd med påsken, och varför.
Stora famnen och kyssar i tusendetal.
Evigt din Birgit

Birgitta Lundmark

Det här var ett av de många kärleksbrev som Birgitta skrev till Knut i början av deras passionerade kärleksförhållande.

Birgitta och Knut var båda födda i slutet av 1880-talet. Knut som kom från Älvsbyn i Norrbotten var en studiebegåvad ung man som trots sina enkla uppväxtförhållanden kom att ta studenten, få stipendium till Uppsala universitet och så småningom bli professor i astronomi vid Lunds universitet.

Och Birgitta kom även hon från enkla förhållanden. Hon föddes i Jämtland, men flyttade med familjen till Norrbotten där hon med tiden utbildade sig småskollärare.

Karin Tjernström som är arkivarie på arkiviet vid Norrbottens museum har plockat fram flera buntar av brev som skrevs mellan kärleksparet.

- När man läser de här breven sjunker man in i dem och kan föreställa sig hur Birgitta sitter på sin kammare och är alldeles uppfylld av tankar på den hon älskar. Man känner sig väldigt nära den tiden, nästan som om jag får ett titthål och kan spionera litegrand. Och det känns lite förbjudet, men inte som om jag gör något fel, säger Karin Tjernström, när hon bläddrar bland breven.

Knut och Birgitta fick inga barn. Brevsamlingen har donerats av Älvsby Hembygdsförening, men samlingen kommer ursprungligen från Åbo universitet som skänkte samlingen till Älvsbyns gymnasieskola och sen kom den att skänkas vidare till hembygdsföreningen och slutligen till Norrbottens museum.

- Jag tycker att personliga arkivalier som brev, dagböcker och vykort, sånt som alla har skrivit och kanske inte tänkt att det inte var något speciellt när de skrevs och är så annorlunda än myndigheternas arkiv där det finns ett syfte och kan idag förefalla ganska torra, berättar Karin Tjernström.

På frågan om det finns något brev som sticker ut och som Karin blivit extra förtjust visar Karin ett brev fån Knut där han oroar sig för förhållandet och det låter också som om de båda har haft den här konversationen förut.

Birgit kära älskade du!

Om du uppmärksamt genomläser mina brev måste du förstå att jag ej älskar dig bara på avstånd. Nog borde du veta att jag hålla av dig på nära håll också. Och du förstår väl att man inte kan bara hålla på och älska varandra bara på avstånd. Det är emot all kärleks natur.

Varför skriver du bara Käre vän? Är jag ej ens din käraste vän? Nästa gång blir det väl Docenten Fil. Dr Knut Lundmark.

Jag tar ej detta hårt om du snart skriver igen och i kärare tonfall. Det var därför jag frågade för någon tid sedan om du tröttnat på mig då du skrev ett affärsmässigt brevkort; Bäste Knut eller något dylikt. Jag vill ej att du av plikt skall hålla fast vid mig utan det bör nog vara kärlek å ömse hållen.

Knut Lundmark

- Jag vet inte om jag tolkar det rätt, men jag tycker det verkar som om det har ett väldigt kärleksfullt förhållande. Fast inte utan sina problem.

De brev som Karin tittat på från Knut till Birgitta är i en annan fas i deras förhållande. De är skrivna sex år efter giftermålet, och Knut befinner sig i USA. Knut är på ett observatorium där han arbetar mycket och känner sig nog ensam, spekulerar Karin.

- Han skriver jättelånga brev med små små bokstäver och är fyllda med längtan men också av oro. Han oroar sig att hon jobbar för hårt. När de träffas är han uttröttad av arbetet och hon uppriven av nervositet och de kan inte riktigt nå fram till varandra. Han försöker intyga sin kärlek till henne samtidigt som han oroar sig att hon inte älskar honom längre, berättar Karin Tjernström.

Förlåt om jag i upprördhet använt starka ord. Jag har en så stark känsla av livets korthet nu. Vi får ej slösa med våra dagar. Varje dag ett liv.

Vi måste hålla vårt förhållande som makar högt aldrig låta det sjunka ned till trivialitet och likgiltighet.Gud vare tack att tiden går.

Jag längtar så efter att få vårt hem ordnat i Uppsala nästa höst. Ett år går lyckligtvis undan det vet jag av erfarenhet.

Din Knut

Knut Lundmark

- Jag tror många har skrivit kärleksbrev och många har sparat dem, men kanske inte velat att någon annan ska läsa dem. Kanske har de till och med sagt till sina barn eller barnbarn att de ska bränna breven, berättar Karin.

- Men då glömmer man bort att när man själv är borta och ingen längre minns hur det var, då blir de här breven något annat. De blir ett vittne om en tid som är förgången.

Kärleksbrev kan ju vara både intima och ibland lite pinsamma. Men Karin ser att de här kärleksbreven mellan Knut och Birgitta är väldigt fina och kan ibland bli nära inpå, men det är inte så intimt så att man rodnar, berättar Karin.

Breven som Birgitta skriver är uttrycksfulla i skrift, det är många understukningar och utropstecken.

- Man kan läsa mycket i hur breven är skrivna. I Birgittas brev kan man nästan se hennes ansikte framför sig när hon skriver.

Min Knut, min älskade!!!

Tack för dina båda brev. Du är kärlig och jag älskar dig så. O, Gud så jag älskar dig, det är så att hjärtat ville ur bröstet.

Hur skall dess långa veckor som återstår till sommarn gå? Jag tror att bara vi får komma tillsammans för alltid blir det nog bättre. Vi trivs ju med varandra och har ännu aldrig, tror jag, haft långsamt tillsammans.

Åh, Knut. Vi borde få vara hos varandra. Ingen är så lämpad därtill som vi. Men det blir väl till slut ska vi hoppas.
Din Birgit.

Birgit Lundmark

Vad kan man då lära sig av de här breven idag?

- Att vi alla är lika, men samtidigt unika, oavsett ens station i livet, om vi lever nu eller runt förra sekelskiftet. Problemen är de samma. Man älskar varandra, man oroar sig för att den andra inte älskar en lika mycket och man vill hjälpa varandra, berättar Karin Tjernström.

Brevsamlingen innehåller över tusen brev, både av privat karaktär, men också från affärsbekanta och kollegor. Och det sägs att det finns ett brev från Albert Einstein till Knut i samlingen.

- Det är inte alls omöjligt eftersom de verksamma samtidigt. Knut arbetade med astronomiska observationer medan Albert Einstein var teoretiker. Och observationerna kunde faktiskt påvisa att The Big Bang var på riktigt. Men vi har inte hittat brevet än, avslutar Karin Tjernström.

Hör av er!

Nu är säsongen slut. De allra flesta öden vi fått höra om under den här säsongen har kommit till oss från er lyssnare. Ett stort tack till er som skrivit eller hört av er på olika sätt. Alla berättelser har inte fått plats den här vintern, men vi sparar dom.

Och vi är ständigt på jakt efter spännande historier från gamla tider. Så hör gärna av er på någon av dessa adresser:

slaktband@sverigesradio.se

Släktband
Sveriges Radio
906 15 Umeå


Programmet är gjort av
Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström
Uppläsare: Lisa Wede och Anders Wikström
slaktband@sverigesradio.se

Episoder(260)

Kuriosa och frågor

Kuriosa och frågor

Lars Jonsson, präst i Skellefteå, har i sin ägo en udda husförhörsbok. Den skrevs av barnen till prästen Simon Brandell i slutet av 1800- talet och gäller dockor. Ond bråd död och konstiga livsöden finns att begrunda i boken som gjorts på ett autentiskt vis. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Peter Karlsson på nättidningen Rötter berättar om populära Porträttfynd som varje dag kompletteras med i snitt 50 porträtt. Där kan man hitta porträtt av släktingar som andra har i sina ägor. Fader okänd står det ofta i de gamla födelse- och dopböckerna. Det ställer till med problem för dagens släktforskare. Kathrine Flyborg tipsar om hur man ska gå till väga för att luska ut vem fadern egentligen var. Rolf Ekelund som är vice ordförande i föreningen Göteborgsregionens släktforskare svarar bland annat på frågor om hur man söker rätt på vilka hamnar som emigranter avreste från, hur man letar i domböcker, och hur man ska förhålla sig till de muntliga källorna i form av äldre släktingar. Riddarhuset svarar på frågan vilken är Sveriges nu levande äldsta släkt och Thord Bylund och Leroy Billberg pratar om generationslängder. Om man standaliserar generationernas längd ryms det tre generationer män på 100 år medan det på kvinnolinjen ryms fyra generationer. Dessutom finns regionala skillnader. Till exempel gifte man sig när man var äldre på Gotland. Ted Rosvall som är ordförande i Sveriges Släktforskarförbund har långtgående planer på att skapa släktforskarambassadörer i andra länder. Detta ska underlätta för släktforsakre som inte är ursprungssvenskar att hitta sina rötter i andra länder. Han berättar att släktforskning nu är den populäraste hobbyn i USA. Det finns fler aktiva släktforskare än aktiva utövare av sport i landet.

24 Jan 200529min

Om fattigvård och föräldralösa barn

Om fattigvård och föräldralösa barn

Om fattigvård och föräldralösa barn Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. UtfattigElisabeth Engberg på Demografiska Databasen vid Umeå Universitet forskar om fattigvård. ”I fattiga omständigheter” heter avhandlingen som läggs fram i vår. Hon har tittat på fattigvården i slutet av 1800- talets Skellefteå och berättar bland annat om hur personer periodvis återkom fattigvårdshandlingarna, att det fanns en fattigdomscykel. I Släktband får vi höra om den 70 årige mannen som skriver till fattigvårdsnämnden för att allra ödmjukast be om hjälp. Han är själv gammal, har en 90 årig sängliggande svärmor hemma, ett utvecklingsstört barn samt en dotter som fått två utomäktenskpliga barn. Det fanns stora regionala skillnader i hur fattigvården såg ut. Fattigstugor och fattighus var mycket vanligare i södra Sverige medan man i Norrland ofta löste de fattigas situation med naturabidrag från socknen eller kringgång. Kringgång betydde att den fattige fick gå runt i socknen för att försörjas några dagar på varje hemman och fick arbeta på gårdarna efter förmåga. Ensamma barnFöräldralösa barn har tagits om hand på olika sätt, beroende på om de bott på landet eller i städerna och också beroende på vilken tid de levt. På landet var det vanligt att man placerade barn i socknen, de fick vandra runt hos olika familjer för att fördela försörjningsbördan. I städerna fanns inte samma sociala nätverk, utan där inrättades istället särskilda barnhus där de fick tak över huvudet, mat och en viss utbildning. Dödligheten på barnhusen var enorm. En tredjedel av barnen dog redan under sitt första levnadsår, och två tredjedelar före 14 års ålder. Louise Lönnroth som är Landsantikvarie i Göteborg har studerat barnhusen i Göteborg under tidigt 1800-tal och hon berättar i veckans program om hur barnen där levde. Hon förklarar också varför det finns barn som står upptagna i kyrkoböckerna med anteckningar om både fader och moder okänd. Under fliken Praktiska tips finns råd om hur man hittar fattigvårdshandlingar i våra arkiv och om barn under rubriken Fader och moder okänd.

17 Jan 200529min

Kartor och sjömän

Kartor och sjömän

I veckans program tittar vi närmare på kartor och sjömän. Släkt- och hembygdsforskaren Karl- Ingvar Ångström har arbetat som lantmätare hela livet och berättar om vilken skatt kartorna är. Genom att studera gamla kartor och jämföra med nutida kan man hitta platser där anfäder bott. Vi kommer också att ägna uppmärksamhet åt sjömännen som lämnat spår efter sig i speciella arkiv- om de inte försvunnit spårlöst. Vi träffar Kjell Norberg vars farfar var sjökapten. Han skrev under alla sina år till sjöss brev hem till sin älskade hustru. De berättar om längtan, stormar och en och annan fest. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

9 Jan 200529min

Handstilstips och bouppteckningar

Handstilstips och bouppteckningar

Lantbruk nej, lantmannanej men vad står det? Lantjunkare ska det ju vara! När man sitter med gamla dokument framför sig kan det ofta vara svårt att tyda vad det står. I veckans program träffar vi Elisabeth Thorsell som är medförfattare till en lärobok om just gamla tiders handstilar. Under fliken praktiska tips kan du ta del av en del av de handfasta råd som Elisabeth Thorsell ger i veckans Släktband. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Thord Bylund och Kathrine Flyborg berättar under rubriken ”Hitta din släkt” om bouppteckningar. Fram till 1950- talet är boupteckningarna fylliga och innehåller många gånger intressant information om avlidna släktingar. Förutom den dödes ättlingar som anges med bostadsorter och födelsedatum kan man hitta grundliga listor över allt från guldringar till handdukar och kreatur.

2 Jan 200526min

Ljudinspelningar

Ljudinspelningar

För många släktforskare har en inspelning av en släkting blivit den absoluta bonusen när man sammanställer fakta kring en släkting. Kanske har man hittat gamla band på vinden som vittnar om en annan tid. Annars kan man, om man har tur, hitta en inspelning av en släkting på något av de Språk och folkminnesinstitut som finns i Sverige. Ända sedan 30- talet har man där rest runt och spelat in berättelser ute i landet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Eva Thelin som arbetar på Språk och folkminnesinstitutet i Uppsala har precis sammanställt en bok med medföljande cd skiva som visar på 29 exempel från alla våra landskap. Lyssna på svenska dialekter heter boken. Har man riktigt tur kan ens släkting finnas med på den cd:n. Mattias Lindblad är en av dom som snubblat över en anhörigs röst i arkiven. Hur det gick till hör du i veckans Släktband. SläktpärmMånga från den äldre generationen inser idag att det finns mycket att berätta för kommande generationer. Både det som berör stora händelser men också mindre familjeberättelser. Maja- Lisa Furusjö har hittat ett sätt att dokumentera sin familj på. Vid köksbordet hemma i sin lägenheten visar hon upp bilder, brev och andra dokument som tillhör familjen. Men Maja- Lisa Furusjö tycker det är viktigt att också skriva om vardagslivet. Hur gjorde man med tvätten förr, när kom telefonen till familjen och vad tjänade min anfader i månadslön? Ett bra praktiskt tips är att göra en släktpärm som kan byggas ut när nya händelser sker.

26 Des 200429min

Klä på släktingarna som forskats fram

Klä på släktingarna som forskats fram

Datoranvändningen och Internet blir allt viktigare för släktforskare. När kyrkböckerna enbart fanns tillgängliga på Landsarkiven var det svårt för många att kunna släktforska. Av den anledningen la många släktforskare sin semester på orter där anfäderna bott för att kunna komma åt de lämpliga böckerna. När sedan SVAR, Svensk Arkivinformation, i Ramsele mikrofilmade kyrkböckerna underlättades arbetet. De senaste årens intåg av Internet och nya datorprogram har inneburit en revolution. Inte minst har Internet gjort att släktforskare idag hittar varandra och kan byta erfarenheter och data som aldrig förr. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. DIS, som står för Föreningen för Datorhjälp i släktforskningen är en viktig aktör när det gäller att introducera och utveckla datorteknik inom släktforskningen. Föreningen, som är ideell, har sitt centrum i Linköping startade 1980 och började tidigt att utveckla ett speciellt program för släktforskare, kallat Disgen. Idag finns det några stora datorprogram i genren, men Disgen är störst. Släktband besöker den här veckan DIS i Linköping. Ett sätt att dokumentera släkten är att göra en minnesbok som Karin Nordbergs släkt gjorde när hennes faster Anna fyllde 100 år 1998. Alla i släkten fick en sida till förfogande för att berätta och lämna bilder av sig själva. De äldre i släkten skrev ned episoder och fakta från de som inte längre levde och längt fram i boken finns en antavla med översikt av alla släktmedlemmar. Den här boken ger ett avtryck av en släkts historia under en viss punkt i en släkts historia. DödböckerThord Bylund och Kathrine Flyborg berättar i veckans Släktband om de utförliga nekrologer som vissa präster skrev i död- och begravningsböckerna. Genom att ibland skänka prästen en liten gåva eller summa pengar kunde prästen skriva om den avlidne på ett vackert sätt. I programmet får vi exempel från några dödböckerna där några beskrivs som gudfruktiga och stillsamma, medan andra fick en helt annan beskrivning.

19 Des 200429min

Svenskamerikaner söker sina rötter

Svenskamerikaner söker sina rötter

I veckans Släktband besöker vi Anna-Lena Hultman i hennes hus i Hössna, strax utanför Ulricehamn. Anna-Lena har sysslat med emigrantforskning i över tjugo år och har hjälpt många svensk-amerikaner att finna sina svenska rötter. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. - De skriver ju sällan i förväg och berättar att de tänker komma, säger Anna-Lena, som ett antal gånger haft plötsliga besökare på trappan som hon fått hjälpa att finna rätt både i kyrkböcker och ute på sedan länge försvunna torp- och backstugeställen. En bit in på nästa år kommer Sveriges Släktforskarförbund tillsammans med Emigrantinstitutet att ge ut en CD som ska innehålla alla personer som emigrerade från Sverige mellan 1840-1930. Anna-Lena Hultman håller som bäst på med att sammanställa CD:n, som kommer att komma ut i fler upplagor. Den allra första upplagan kommer att sakna uppgifter från några områden. Det gäller delar av Stockholms stad, Uppsala län och några socknar i Norrland. Ändå innehåller CD:n över 1,5 miljoner namn. Dessutom pratar Släktband med Per Clemensson som tillsammans med Kjell Andersson och Genline just kommit ut med boken ”Your swedish roots”. I handboken finns allt från en gammalsvensk ordlista, beskrivning över våra kyrkböcker till statistik och kartor. Peter Vallenskog från Genline berättar om företaget som arbetar med att lägga ut kyrkböckerna i avfotograferat originalskick på nätet så att vem som helst ska kunna forska i dem. Är man då en engelsktalande släktforskare finns boken ”Your swedish roots” som ett användbart hjälpmedel.

12 Des 200429min

Släktband besöker mormonkyrkans center

Släktband besöker mormonkyrkans center

Mormonkyrkan startade i USA, och byggde sitt center, sin stad, i Salt Lake City i slutet av 1800-talet. Kyrkans bildare och andlige ledare lärde sina efterföljare att släkter har speciella band mellan sig som man kan få att hålla också i livet efter detta. Men eftersom kyrkan bildades ganska sent fanns det gott om släktingar till kyrkans medlemmar som aldrig fått chansen att döpas in i gemenskapen. Därför har man tagit reda på avlidna släktingar och döpt dem i symboliska ceremonier. För att kunna göra detta arbete rätt har man systematiskt gjort kopior av folkbokföringen över världen. Kyrkan har lagt enorm möda på att samla historiska data från hela världen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. I Sverige finns mormonkyrkans center i Västerhaninge och deras släktforskningscenter är öppet för alla. Släktband har varit där. I programmet berättar också Eva Brylla om hur våra efternamn har vuxit fram. Vi får också lite fler tips om hur man släktforskar från Thord Bylund och Kathrine Flyborg.

5 Des 200429min

Populært innen Historie

rss-dette-ma-aldri-skje-igjen
henrettelsespodden
historier-som-endret-norge
aftenposten-historie
historier-som-endret-verden
rss-benadet
sektledere
rss-historiske-romanser
rss-nadelose-nordmenn-gestapo
rss-frontkjemperne
rss-gamle-greier
med-egne-oyne
taakeprat
rss-strid-de-norske-borgerkrigene
historiepodden
rss-katastrofe
vare-historier
rss-historiepodden-ww2
diktatorpodden
undersattene