Episod 137. Samtal med ANNALENA

”Jag är för fan vuxen, jag kan väl bestämma själv om jag kan dricka vin.” Johan & Roger träffar ANNALENA, 36 år, bosatt på Malta, som varit nykter i 14 månader och samtalar om hennes resa in i nykterheten. Vi snackar om ”Fear the walking dead”, om feber, om att ha en pappa som var tillfrisknande alkoholist, om att bli mamma vid 18 års ålder, om att ta hand om andra utan att kunna ta hand om sig själv, om att pappa satt i köket, med kaffe och cigaretter och läste Stora Boken, om att inte ta ansvar för sina egna känslor, om utmaningarna med att vara alkis när man har småbarn, om att börja dricka ordentligt när man är ensam, om att det är skitsvårt att plugga om man är full eller bakfull hela tiden, om att ta hjälp i tolvstegsprogrammet i ett halvår men sen tycka att man är vuxen nog att bestämma själv, om att göra praktik i Bryssel och på Malta, om att komma skitfull till jobbet – utan att få sparken, om alla ropen på hjälp, om att åka ambulans för alkoholförgiftning FYRA gånger, om att slåss med polisen och vakna upp naken på en brits med handfängsel, om att vara på avgiftning, om att ändå fortsätta dricka, om den där morgonen när hon gav upp, om att bli nykter och lära känna sig själv, om att känna befrielse, sinnesro och tacksamhet, om bästa väninnan som slutade dricka tre dagar efter Annalena, om att ha kvar människor som älskar en, om att få ett andligt uppvaknande, om att ”shit happens” när man dricker, om att hålla fasaden uppe, om att se till att vara nykter när vi pratade med barnen i telefon, om att väcka sin sovande partner med korv med bröd med räksallad och rostad lök och om att dricka vin ur kaffekopp även fast man bor själv. Vi avrundar samtalet med att polletter kan trilla både upp och ner, men att vi är tacksamma över nåden att den har trillat ner åtminstone en gång för oss, och att livet (faktiskt) inte blir ett dugg tråkigt när vi blev nyktra. Snarare tvärtom. Plus att vi kommer ihåg allt. Oftast.