När det värsta har hänt
P4 Dokumentär27 Nov 2011

När det värsta har hänt

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel.
- Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie.

I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln.
- Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie.

Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år.

Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.
- Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie.

Idag har Emelie tagit sig ett annat namn.

Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv. Oavsett en civilkurage-lag eller inte.

Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror. Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan.

Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad.

För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre.

Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns.

Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Episoder(560)

Fridah - bloggaren som drömmer... 2008-12-07 kl. 23.00

Fridah - bloggaren som drömmer... 2008-12-07 kl. 23.00

Vad drömde du om när du var 15 år? Fridah Jönsson drömmer om livet i storstan. Hon är 15 år och bor i Leksand i Dalarna. Där skriver hon bland annat på sin blogg på internet. Den handlar om henne, om musik och kompisar och alla hennes förebilder. - Jag drömmer om att bo i Stockholm och jobba där som journalist. Där vill jag hänga. För de som jag vill hänga med hänger där, säger Fridah. Dokumentären handlar om Fridahs drömmar. Hur ser livet ut om några år, varför vill hon flytta från Leksand och varför har hon så dåligt självförtroende? Vi får också följa med Fridah till Stockholm där hon träffar en av sina förebilder. Reporter Peter Johansson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

7 Des 200834min

"Här på Hinseberg..." 2008-11-30 kl. 23.00

"Här på Hinseberg..." 2008-11-30 kl. 23.00

Dödsångsten kommer när vakterna låser in oss i cellen på kvällen, säger Agneta. Hon är en av de tre kvinnor vi möter i dokumentären från kvinnofängelset Hinseberg. Lena, som är dömd till 10 år, berättar att hon inte orkar räkna dagarna till muck men att hon varje eftermiddag längtar efter brev och kort. Sussie muckar snart och längtar efter att få frossa i sig en hamburgare i frihet. Det är inte alltid helt enkelt att hålla sams. -Vi kan ryka ihop om mjölken och jag vet att det är löjligt, säger Lena. Reporter Päivi Kotka Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

30 Nov 200838min

Dansbandsliv 2008-11-16 kl. 23.00

Dansbandsliv 2008-11-16 kl. 23.00

Dansbandet Wretaz, från Östergötland, har spelat ihop i massor av år. Alla bandmedlemmarna har vanliga jobb vid sidan av spelandet. Bandet går ihop med plus-minus-noll. Vad driver bandmedlemmarna? Hur är det att åka på spelning nästan varje helg medan familjen är hemma? Marie-Louise Kristensson har följt Wretaz under sommaren 2008. Följ till repnigar, familjeliv och lördags-spelningar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

16 Nov 200832min

Fäboliden - en dröm med svarta kanter  2008-11-09 kl. 23.00

Fäboliden - en dröm med svarta kanter 2008-11-09 kl. 23.00

En av Europas största guldgruvor ska öppnas i lilla Fäboliden i Västerbottens inland. Här planeras att utvinna lika mycket guld som den totala mängd som bryts i samtliga svenska guldgruvor idag. För det krävs att 15 miljoner ton gråberg tas upp ur marken. Det är stort och det ger både jobb och framtidstro. Men inte för alla. EllaStina Andersson oroar sig inte bara för grundvattnet, bullret och dammet utan också för det som aldrig går att återställa. För henne är Fäboliden en dröm som fått svarta kanter. Andra ser gruvan som en möjlighet att locka till sig unga människor. I kommunhuset några mil bort, i Lycksele, är politikerna glada. De tror på framtiden. Reporter Agneta Kellgren Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

9 Nov 200840min

Svenskar i New York 2008-11-02 kl. 23.00

Svenskar i New York 2008-11-02 kl. 23.00

Frågan Vem är jag nu? drabbar de flesta svenskar som flyttar till New York. För i den här stan kan du faktiskt vara vem du vill. Inget är för mycket. Inget för edgy. Inget för knasigt. Transvistit, politisk extremist eller gjyttjebrottare. Vem du än är så kan du hitta någon som är värre, bättre, coolare, större, rikare eller starkare. I det här programmet har jag pratat med en rad svenskar i New York, som funderar på varför de är här i världens mest mytomspunna stad - och vart de är på väg. Och också vad det betyder att vara svensk. Managern Somaya, som är uppvuxen med tunisiska föräldrar i Sverige, blir supersvensk i New York. Hemma är hon blatte, säger hon. Helene bakar lussekatter på Svenska kyrkan i New York och går på ABBA-fest och minglar med andra svenskar. Det är ju helt koko, egentligen, säger hon. Det skulle jag aldrig gjort hemma, men här passar det, liksom. Peter, som bott i New York i 20 år funderar på att flytta hem igen. Men hur ska det gå? Ska han klara av Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

2 Nov 200830min

"När jag tittar på Pers kalsonger..." om klimakteriet 2008-10-26 kl. 23.00

"När jag tittar på Pers kalsonger..." om klimakteriet 2008-10-26 kl. 23.00

Ett program om klimakteriet - Jag har valsat runt flera varv i vården, med symtom som yrsel... En gång sa en läkare att det bara var en vaxpropp, så den tog han bort, haha! Cissi Holm är ung, vacker och vältränad men har plötsligt slemhinnor som en 70-åring. - Det ska ju ingen tro att jag äter östrogen för att min man ska få sig ett nyp! Det är ju jag själv som vill ha så hög livskvalité som möjligt, säger Cissi. En radiotimme om övergångsåldern, när den är mer sexig än sur, mer komiskt än knäckande. Journalisten Pia Sjögren följer Cissi Holm, Umeås ärligaste och roligaste klimakteriekärring? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

26 Okt 200854min

Fjärilsmannen 2008-10-21 kl. 06.00

Fjärilsmannen 2008-10-21 kl. 06.00

Vad är det som driver en människa att ägna nästan all sin fritid åt oansenliga små nattflyn? Följ med Clas Källander och Joacim Lindwall ut på nattliga fjärilsexkursioner på blåsiga skjutfält där mörka moln jagar fram. Men följ också med på en inre resa genom Clas Källanders barndom och möt en människa som garanterat inte lever som du. - Jag är väl en sådan människa som har lyckats att ta ut svängarna utan att hamna helt på minsta motståndets lag eller låta mig helt domineras. Jag trasslar mig fram utan att göra för mycket tvång på mig själv, säger Clas och äter en bit knäckebröd med stark ost på. Clas Källander är forskare (inom ämnet virologi) och hängiven fjärilsentusiast och ägnar en stor del av sin fritid i sitt fjärilsrum hemma i Uppsala, där han sitter och artbestämmer små gråa nattfjärilar, och i sin gamla van som han åker land och rike runt för att samla fjärilar. Reporter Joacim Lindwall Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

21 Okt 200831min

Lonken, Modo Hockeys egen pappa 2008-10-21 kl. 05.00

Lonken, Modo Hockeys egen pappa 2008-10-21 kl. 05.00

-Huvva, huvva....hockeyhandskar luktar som en kattlåda. Och det måste vara sant, för den som säger det har i hela sitt vuxna liv jobbat som materialare åt Modo Hockey. Lonken vet vad han talar om, han är inne på sitt 26:e år som materialförvaltare. Lonken är ett begrepp, få vet att han är döpt till Ulf Lundgren. Vad rör sig i huvudet hos en person som ser sitt servicejobb som ett kall. - När jag var 10 år var Lonken min idol, ingen kunde linda en klubba som han gjorde. Det säger Peter Forsberg, en av alla talanger från Örnsköldsvik, som via Lonken hamnat i den stora hockeyvärlden, det vill säga NHL. Vi följer Lonken från besöket med klubbtröjan hos sömmerskan, till att stå vid hans sida i båset under en Elitseriematch. Reporter Christer Jonasson Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

21 Okt 200832min

Populært innen Samfunn

giver-og-gjengen-vg
aftenpodden
rss-spartsklubben
konspirasjonspodden
aftenpodden-usa
rss-nesten-hele-uka-med-lepperod
popradet
intervjuet
sophie-leser
wolfgang-wee-uncut
grenselos
fladseth
frokostshowet-pa-p5
alt-fortalt
rss-dannet-uten-piano
min-barneoppdragelse
synnve-og-vanessa
relasjonspodden-med-dora-thorhallsdottir-kjersti-idem
opptur-med-annette-og-ingeborg
rss-herrepanelet