När det värsta har hänt
P4 Dokumentär27 Nov 2011

När det värsta har hänt

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel.
- Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie.

I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln.
- Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie.

Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år.

Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.
- Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie.

Idag har Emelie tagit sig ett annat namn.

Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv. Oavsett en civilkurage-lag eller inte.

Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror. Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan.

Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad.

För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre.

Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns.

Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Episoder(560)

"Nu börjar livet!"  2008-10-09 kl. 00.00

"Nu börjar livet!" 2008-10-09 kl. 00.00

- Jag har så mycket inom mig, säger Roni Saleh, 18 år och nybakad student. Det känns som om något måste hända snart, annars kommer jag sprängas! Ronis föräldrar vill gärna att han ska bli tandläkare eller läkare. Men räcker betygen? Roni själv vill plugga till logoped. Men först vill han bli känd musiker. - Jag vill hjälpa människor genom att sprida kärlek. Och att synas i media är ett bra sätt att göra det. Jag vill synas och höras. Jag vill göra något av mitt liv. När Roni Saleh kom med sin familj till Sverige var hans förnamn Ibrahim. Här fick han namnet Roni, som betyder glimt i ögat. Vi får följa Roni under hans sista dagar på gymnasiet. Snart tar han studenten. Snart börjar livet. Progrogrammet är producerat av Emma Janke och Siri Ambjörnsson, Bulldog Media AB Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

8 Okt 200841min

Nu börjar livet! 2008-10-05 kl. 23.00

Nu börjar livet! 2008-10-05 kl. 23.00

- Jag har så mycket inom mig, säger Roni Saleh, 18 år och nybakad student. Det känns som om något måste hända snart, annars kommer jag sprängas! Ronis föräldrar vill gärna att han ska bli tandläkare eller läkare. Men räcker betygen? Roni själv vill plugga till logoped. Men först vill han bli känd musiker. - Jag vill hjälpa människor genom att sprida kärlek. Och att synas i media är ett bra sätt att göra det. Jag vill synas och höras. Jag vill göra något av mitt liv.När Roni Saleh kom med sin familj till Sverige var hans förnamn Ibrahim. Här fick han namnet Roni, som betyder glimt i ögat. Vi får följa Roni under hans sista dagar på gymnasiet. Snart tar han studenten. Snart börjar livet. Programmet är gjort av Emma Janke och Siri Ambjörnsson, Bulldog Media AB Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

5 Okt 200841min

Livet i ny förpackning 2008-08-12 kl. 07.00

Livet i ny förpackning 2008-08-12 kl. 07.00

- Det är som om folk käkat glosoppa till middag! Nicole är 30 plus. Biologiskt har hon bara varit kvinna i ett drygt år. Nu söker hon jobb och livspartner. Men det är inte helt enkelt. Hur blev livet egentligen efter könoperationen? Journalisten Pernilla Arvidsson har följt Nicole i flera år, både före och efter operationen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

12 Aug 200841min

"Jag har inte tid att dö!" 2008-07-27 kl. 21.00

"Jag har inte tid att dö!" 2008-07-27 kl. 21.00

Inger är 76 år men tror det bara själv när hon ser sig i spegeln. Det går inte att fånga tiden. Ingen kommer undan. Och det kan gå hisnande fort. Hur är det att vakna upp som gammal när man nyss var ung? Att passera 70 - men ha så mycket kvar man vill göra att man inte har tid att dö? Följ med på en resa där barndomen och ålderdomen knyts samman i tidens band. Inger är min mamma. Hon har den distans och de perspektiv som kommer med åren. Samtidigt är hon så ung. Som om tiden aldrig rört henne. Äldre uppmärksammas ofta i frågor som rör äldreboende, tabletter eller dålig hemtjänst. Buntas ihop och förväntas anta en pensionärsroll. Jag vill berätta om dem som inte riktigt ställer upp på den gängse bilden. Som berättar om hur man förhåller sig till livet när tidsutrymmet krymper och när perspektiven vänds bakåt. Hur det är att ha så lite tid kvar när man fortfarande är nyfiken och vill veta hur det ska gå för barn, barnbarn och med klimatfrågan./Jonna Berglund Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

27 Jul 200841min

"Jag har inte tid att dö!" 2008-07-27 kl. 21.00

"Jag har inte tid att dö!" 2008-07-27 kl. 21.00

Inger är 76 år men tror det bara själv när hon ser sig i spegeln. Det går inte att fånga tiden. Ingen kommer undan. Och det kan gå hisnande fort. Hur är det att vakna upp som gammal när man nyss var ung? Att passera 70 - men ha så mycket kvar man vill göra att man inte har tid att dö? Följ med på en resa där barndomen och ålderdomen knyts samman i tidens band. Inger är min mamma. Hon har den distans och de perspektiv som kommer med åren. Samtidigt är hon så ung. Som om tiden aldrig rört henne. Äldre uppmärksammas ofta i frågor som rör äldreboende, tabletter eller dålig hemtjänst. Buntas ihop och förväntas anta en pensionärsroll. Jag vill berätta om dem som inte riktigt ställer upp på den gängse bilden. Som berättar om hur man förhåller sig till livet när tidsutrymmet krymper och när perspektiven vänds bakåt. Hur det är att ha så lite tid kvar när man fortfarande är nyfiken och vill veta hur det ska gå för barn, barnbarn och med klimatfrågan./Jonna Berglund, reporter Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

27 Jul 200841min

Pauliström 2008-07-20 kl. 21.00

Pauliström 2008-07-20 kl. 21.00

Jag valde inte Pauliström - snarare tvärtom. Men det tog inte lång tid i den lilla bortglömda bruksorten innan jag insåg att här fanns något att berätta. Människors livsglöd och kamplusta förvånade mig...Som storstadsbo förundrades jag över hur ett gäng pauliströmsbor kunde lägga ner sin själ i att försöka få tillbaka en nedlaggd återvinningsstation. Eller för den delen klaga över att det inte längre finns någonstans att handla mat. Eller - samla ihop en hel ort för att rädda en skola som politikerna tycker är för dyr att behålla. Idag, säkert ett halvårs tid efter det att jag första gången kom till Pauliström - så tycker jag inte längre att ortbornas kamp är vare sig lustig eller märklig. Däremot är den väl värd att berätta. För det handlar om deras - och många andra glesbygdsbors verklighet: att kämpa för rätten till att bo där man vill. Och framförallt - att göra det tillsammans. Reporter Anna Eriksson, journalist. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

20 Jul 200833min

Åmsele 20 år efter morden 2008-07-06 kl. 21.00

Åmsele 20 år efter morden 2008-07-06 kl. 21.00

Det har nästan som om Åmsele varit krigsbelägrad efter morden 1988... Innvånarna på orten har plågats av både sorg och ett stort tryck från allmänheten och pressen sen den natten då Juha Valjakkala mördade tre personer för 20 år sen. Hur ser ortsborna på händelsen idag? Är en försoning möjlig? Journalisten Gunilla Nordlund har besökt orten många gånger sen den natten. Nu åker hon tillbaka. Gunilla Nordlund har arbetat på Sveriges Radio i Umeå i drygt 20 år. En av hennes första starka upplevelser som radiomedarbetare var den intensiva media bevakningen av Åmsele sommaren 1988 då nästan en hel familj mördades på kyrkogården.Tanken om att se hur man mår idag i Åmsele kom efter en inspelning i Åmsele kyrka förra året då Marie- Louise Marsjögård, som är kyrkoherde där, höll en försoningsgudstjänst. Genom Marie- Louise fick Gunilla kontakt med bybor som kunde tänka sig att berätta om hur de här 20 åren påverkat dem, hur man vill försonas med det som hänt och lämna den mörka historien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

6 Jul 200839min

Pinnochio flyttar till Borås 2008-06-01 kl. 21.00

Pinnochio flyttar till Borås 2008-06-01 kl. 21.00

En före detta pressfotograf som tillbringat hundratals nätter med Andy Warhol. En direktör som gjort sig en förmögenhet på damunderkläder. En världsberömd amerikansk skulptör från Walla Walla. De tre vännerna möts över en middag och föder idén som blir tidernas konsthändelse i Borås, och som väcker den största och hetsigaste insändardebatten i Borås tidnings historia. Den sextonde maj invigs Jim Dines nio meter höga Pinocchio i patinerad brons mitt i stan, en staty som skakat om och retat upp politiker, konstälskare och vanligt folk i två och ett halvt år. Reporter Nicklas Malmberg. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

1 Jun 200848min

Populært innen Samfunn

giver-og-gjengen-vg
aftenpodden
rss-spartsklubben
konspirasjonspodden
aftenpodden-usa
rss-nesten-hele-uka-med-lepperod
popradet
intervjuet
sophie-leser
wolfgang-wee-uncut
grenselos
fladseth
frokostshowet-pa-p5
alt-fortalt
rss-dannet-uten-piano
min-barneoppdragelse
synnve-og-vanessa
relasjonspodden-med-dora-thorhallsdottir-kjersti-idem
opptur-med-annette-og-ingeborg
rss-herrepanelet