Fotbollstränaren – från prasseljackor till prestigeplagg

I veckans Stil tar vi en titt på singeln i populärkulturen från det första ensamboendet på TV, till en samtid där Hollywood skyr klassiska romantiska komedier där paret får varandra på slutet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Singelpeppen i USA startade inte med den populära TV-serien Sex and the City 1998. Redan på 1930-talet kom det ut en banbrytande bok om hur man lever lyckligt ensam. I "Live Alone and Like it" fick man bland annat lära sig allt ifrån hur man blandar drinkar till hur man får älskare att gå hem. I USA idag är det för första gången fler kvinnor som är ogifta än gifta, i Japan har staten myntat begreppet "celibatsyndrom", eftersom människor under fyrtio varken är intresserade av dejting eller sex och i Sverige består 40 procent av alla hushåll av en ensam vuxen. Det är dags att slå hål på myterna om den sorgsna singeln som befinner sig i en sorts väntrum och istället se på singeln med nya ögon. Kan det kanske till och med vara så att det är singeln som är den lyckade medborgaren som har allt? I veckans program åker vi hem till stilikonen Linda Rodin på Manhattan. Denna 70-åriga kvinna känns igen från reklamkampanjer för märken som The Row, J Crew och Coach. Kvinnor världen över suktar dock inte bara efter Linda Rodins skönhetstips, för många är hon också en efterlängtad förebild för hur man kan leva lyckligt på egen hand. Vi besöker också New Yorks största morgontidning – New York Times. Daniel Jones är redaktör för "Modern Love," en sida i tidningen som publiceras varje söndag och där en person får berätta en högst personlig berättelse om kärlek. Varje år kommer det in tusentals berättelser och Daniel säger att det idag finns ett sug efter realism. Ingen vill längre läsa förskönande historier om relationer. Istället vill man läsa om människor som kämpar i det nya kärlekslandskapet. Veckans gäst är Maria Sveland, aktuell med med boken "Bitterfittan 2". Programmet är gjort av Sofia Hedström.

14 Jul 201754min

I veckans Stil om Versailles angriper vi slottet från flera olika vinklar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Smyckeexpert Cecilia Andrén berättar om Ludvig XIV:s gigantiska blå diamant och hans stora entusiasm för just diamanter, något han delar med många av dagens stora hiphop-stjärnor. Marie Antoinette fick av sin man, Ludvig XVI, det egna lilla palatset Petit Trianon – en helt egen domän att bestämma över. En "woman cave" skulle man kunna säga, ett begrepp som genom historien inte varit lika vanligt förekommande som den ölluktande "mansgrottan". Vi grottar ner oss i kvinnogrottornas historia tillsammans med Therese Kristiansson och Katarina Bonnevier från design-, konst- och arkitekturgruppen MYCKET. Ludvig XIV har för eftervärlden blivit känd som ett PR-geni. Inte minst för sin storslagna idé om att kalla sig själv för Solkungen. Ludvig är inte ensam om det epitetet. Genom historien har vi sett exempel på flera solkillar. Vi träffar Arja Karivieri, professor i antikens kultur och samhällsliv, för att prata ”apollonkillar”. I studion finns även Jonas Nordin, docent i historia och Versaillesexpert. Programledare är Samanda Ekman.

7 Jul 201754min

Med sin skeva musik och mjuka klädstil skrev det brittiska bandet The Raincoats om reglerna för hur ett punkband skulle låta och se ut när de bildades 1977. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckans Stil reser vi till London och träffar Ana da Silva och Gina Birch från det legendariska punkbandet The Raincoats, som i år firar 40 års-jubileum. Ana da Silva och Gina Birch lärde känna varandra i mitten av 1970-talet när de studerade på samma konstskola i London. Inspirerade av stadens punkrörelse, och uppfyllda av känslan av att vilja göra något som bara var deras eget, startade Ana da Silva och Gina Birch The Raincoats 1977, trots att ingen av dem någonsin hade kunnat föreställa sig själva som medlemmar i ett band. Men The Raincoats var aldrig något typiskt punkband. Genom att se på punken som en filosofi, snarare än ett redan färdigt sound – något de var bland de första att göra – kom The Raincoats att bli ett av det sena 70-talets mest originella och egensinniga brittiska punkband. Med sitt innovativa och personliga sätt att göra musik och klä sig visade nämligen The Raincoats att ett punkband inte nödvändigtvis behövde spela snabbt och hårt och klä sig i skinnjackor och nitar för att "vara punk". The Raincoats musik var istället full av vackra, skeva melodier, rangliga rytmer, poesi och sårbarhet och bandmedlemmarna klädde sig hellre i mjuka stickade tröjor, prickiga kjolar, hemmasydda byxor och lite för stora secondhandfyndade kavajer – en stil som skulle komma att kopieras av både Kurt Cobain från Nirvana och den feministiska riot grrrl-rörelsen. Idag räknas The Raincoats av många som ett av punkens, och postpunkens, mest ikoniska och inflytelserika band. Men samtidigt är de för många andra ganska okända. The Raincoats är ett av de där banden som har hamnat lite i skymundan när musikhistorien har skrivits, men som på samma gång har fungerat som stor inspirationskälla för musiker, konstnärer, filmskapare och andra kreativa personer som har funnit skönhet i det som skevar och skaver. Och inte minst har The Raincoats kommit att bli en återkommande referenspunkt för musik som går sina egna vägar och där känsla, idéer och ett egensinnigt sound är viktigare än perfektion och teknisk fulländning. I veckans program berättar Ana da Silva och Gina Birch om hur punken öppnade dörrar till nya uttryckssätt för dem, på vilket sätt deras stil och musik hörde ihop och varför de idag lika ofta spelar på konstmuseer och gallerier, som på rockklubbar. I programmet medverkar även fotografen Shirley O’Loughlin, som ända sedan 1978 har varit The Raincoats manager, musikjournalisten Jenn Pelly, som i oktober ger ut en bok om The Raincoats debutalbum från 1979, Josephine Olausson från bandet Love Is All, samt Ulrika Malmgren från det svenska punkbandet Mögel, som var samtida med The Raincoats. Programmet är gjort av Erik Sjölin (erik.sjolin@filt.se)

30 Jun 201754min

I veckans Stil ska vi uppmärksamma en väldoftande detalj som många förknippar med just sommar, sol, stränder och lediga dagar nämligen kokos. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ställer man frågan ”vad tänker du på om man säger kokos?” så är sannolikheten stor att man möts av svar som: ”åh, sommar och sololja!”, eller ”pina colada”! Men, vad som nästan har blivit ännu vanligare under senare tid, är att många vid ordet ”kokos” lyser upp som stora solar, och börjar prata sig ungefär lika varma om kokosnötens alla fantastiska egenskaper. Somliga gränsar till att själva bli lite ”koko” när kokosens fördelar ska framhävas. För enligt kokosens hardcorefans kan kokos i princip användas till det mesta. Kokospalmen har förvisso kallats för ”livets träd” då de dess olika beståndsdelar – inte bara kokosnötens innehåll – har använts till en mängd olika saker, under tusentals år. Stammen kan användas som virke. Bladen går att fläta och förvandla till tak. Palmens blommor ger söt nektar och kokosfiber, som tas från kokosnötens skal, används till slitstarka mattor, madrasser, rep och fisknät. Och innehållet i kokosnöten är, förstås, basvara i många kök runt om i världen. Men sedan några år tillbaka råder en sorts ”kokoshysteri” här i väst. För kokosnötens välgörande egenskaper upphöjs och hyllas som om den vore en galen sektledare, vars följare tappat all sans och distans. Lite snuvig? Smeta lite kokosfett i näsan. Huvudvärk eller fläckiga tänder? Börja dagen med att gurgla dig med kokosolja i tjugo minuter. Det kallas för ”oil pulling” och dyker bland annat upp på livsstilssajter som Gwyneth Paltrows ”Goop”. Bakfull? Drick kokosvatten. Problem med håravfall, acne eller skärsår efter rakningen? På med kokos, bara. Men så är kokos en perfekt produkt i en tid som törstar efter det naturliga, autentiska och ekologisk korrekta, och en populär produkt som kokosvatten är ett praktexempel på när all de bitarna faller på plats. Det är den vätska som finns i de unga, gröna, kokosnötterna och marknadsförs som en naturlig hälsodryck, á 60 kronor litern. I annonser har man kunnat se artister som Rhianna och Madonna sörpla i sig kokosvatten i plastsugrör från små tetraförpackningar, fyllda med ”100 procent rent kokosvatten”. En smak som för övrigt har liknats vid att dricka armsvett. I veckans program pratar vi med trendanalytikern Johan Åkesson om varför vi ser denna kokstrend just nu. Vi träffar också parfymexperten Victor Langer för att ta reda på vilken status kokos har i parfymvärlden. Och så tittar vi närmare på ett klassiskt sommarplagg – hawaiiskjortan. Vi åker till Västerås och träffar Karl-Erik Lindkvist som har hawaiiskjortan som sitt favoritplagg.  Veckans gäst är Jakob Kroner, bartender på restaurang Gondolen i Stockholm. Glad midsommar önskar vi på Stil!

23 Jun 201754min

The Summer of Love var den sommar då hundratusentals människor, de flesta unga, vallfärdade till San Fransisco för att ägna sig åt sinnesutvidgande upplevelser inom musik, mode och samlevnad. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I veckans Stil ska vi ta en titt på ”The Summer of Love” för att se vad som skapades – och vad som kommit att leva vidare – efter denna hippiesommar för femtio år sedan. Att det blev just 1967, och ”The Summer of Love”, som kommit att bli den stora referenspunkten för dåtidens hippierörelse, har förstås att göra med att det var så många – och av samma sort, med långt hår, virkade västar och batikmönstrade tröjor – som samlades på ett och samma ställa, det vill säga San Fransisco, för att sprida ett budskap om kärlek, och fred. Men själva fenomenet hade puttrat på ett tag. 1965 började protesterna mot det pågående Vietnamkriget bli allt högre då USA samma år trappade upp kriget, de började regelbundet bomba Nordvietnam. De mest högljudda protesterna kom från det politiskt vakna University of California i Berkeley, som blev en sorts centrum för den amerikanska fredsrörelsen. Demonstrationstågen som utgick därifrån samlade tiotusentals människor, och väckte uppmärksamhet över hela världen. Trots att 1960-talets omvälvande historia är vida omskriven har hippieerans kulturella produktion av annat slag – som design, teknik och arkitektur – inte riktigt fått lika stor uppmärksamhet, i jämförelse. Men i konstboken Hippie Modernism: the struggle for utopia, kan man läsa mer om just det här ämnet. Och där hittar man en hel del överraskande information – som kopplingar mellan hippierörelsen och våra datorer och smarta telefoner. Vi har pratat med Andrew Blauvelt, curator till den utställning (som hade premiär på Walker Art Center i Minneapolis 2015) som ligger till grund för boken. Vi tar också en titt på musikfestivalen "Festival of the Midnight Sun" som slog upp portarna i Mantorp i Östergötland på midsommarafton 1970. Tanken var att det skulle bli en svensk motsvarighet till Woodstockfestivalen i USA. Med internationella artister och band, som Chuck Berry och Canned Heat, förväntades minst 300 000 besökare. Men när festivalen drog igång blev det inte riktigt som man tänkt sig... Och så berättar vi historien om det lilla samhället Cap d'Agde i södra Frankrike – en plats där det bara bor naturister. Veckans gäst är Lennart Wretlind, musikjournalist och mångårig medarbetade på Sveriges Radio.

16 Jun 201754min

I veckans Stil ska ta en titt på en modeskola och sömnadsateljé som kommit att kallas för Sveriges första riktiga modehus Birgittaskolan i Stockholm, grundad 1910. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Birgittaskolan ledde också till Sveriges första stora ”modebråk”. För bakom Birgittaskolan stod två kvinnor med starka viljor – Elisabeth Glantzberg och Emy Fick – som snart skulle visa sig ha diametralt olika åsikter om åt vilket håll både kvinnor, och modet, skulle dra – åt det traditionella eller det progressiva hållet. Skolan delades upp i två olika skolor med snarlika namn – ”Sankta Birgittaskolan” och ”Birgittaskolan” – och Elisabeth och Emy kom att ligga i luven på varandra resten av livet. Men allt var frid och fröjd när deras gemensamma Birgittaskola öppnades hösten 1910 på Regeringsgatan 19 i Stockholm, högst upp i ett hus med en hiss som gick snabbt. Det var också en tid då modet för kvinnor började förändras snabbare än någonsin. Kläder började anpassas till moderna kvinnor som inte bara ville ta sig rätten att dansa, köra bil, sporta, röka och flirta – utan även krävde rätten att rösta. Alla var inte förtjusta i det, men det hindrade inte kvinnor från att börja frigöra sig alltmer – och kläderna speglade den utvecklingen. Klänningsmodellerna blev allt rakare och kjollängderna allt kortare. Många av dåtidens plagg ser påfallande moderna, och bekväma, ut än idag. Till skillnad från sin kollega Emy Fick ville Elisabeth Glantzberg inte bara sy upp plagg efter mönster på licens från modehus i Paris, som var vanligt bland sömnadsateljéer med hög svansföring att göra vid tiden. Hon ville satsa på egna kollektioner. Svensk modedesign, skulle man kunna säga.  Det kom hon också att göra, vilket har föranlett beskrivningen av Birgittaskolan som: ”Sveriges första modehus”. Elisabeth Glantzberg samarbetade under flera år med konstnären Siri Derkert, som designade exklusiva klädkollektioner för Birgittaskolan. Mer om Siri Derkert och hennes stora intresse för kläder och stil hör vi i veckans program. Vi träffar också designern Erik Bjerkesjö för att prata om hur en modeskola kan komma att prägla en. Och så tar vi en närmare titt på några kända modebråk. Veckans gäst är Maria Carlgren, filosofie doktor i konst- och bildvetenskap och författare till boken ”Birgittaskolorna: modeateljéer och sömnadsskolor mellan tradition och förnyelse”.

9 Jun 201754min

Gertrude Vanderbilt Whitney var en okonventionell kvinna som inte bara gillade okonventionella kläder hon gillade annorlunda konst också, nämligen amerikansk samtidskonst. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi talar namn som Edward Hopper, Georgia O’Keefe, Alexander Calder och Stuart Davis, en man som för stipendiepengar han fick av henne 1927 skaffade en elektrisk fläkt, en gummihandske och en äggvisp som han spikade fast på en bräda och använde som inspiration till modernistiska målningar som idag betraktas som föregångare till popkonsten. Men under det tidiga 1900-talet i USA betraktades inhemsk konst som lite mindre intressant än den traditionstunga europeiska – som betraktades som fin – och det fanns få ställen för amerikanska konstnärer att visa upp sina verk på. Men tack vare sitt hängivna intresse och engagemang lyckades Gertrude Vanderbilt Whitney inte bara bygga upp världens största samling av amerikansk 1900-talskonst – hon grundade även det berömda konstmuseet Whitney i New York, The Whitney Museum of American Art. Det har idag världens främsta samling av amerikansk konst från både 1900-talet och 2000-talet. Det öppnade 1931, men har sedan dess bytt adress flera gånger. Länge låg det på Madison Avenue. Men sedan 2015 ligger Whitney i det så kallade Meatpacking District i New York. Det är ett stort pampigt hus ritat av arkitekten Renzo Piano, som var med om att skapa Centre Pompidou i Paris. I veckans program reser vi till Skåne och träffar Marika Wachtmeister, grundare av skulpturparken Wanås Konst. Sedan starten för 30 år sedan har över 300 konstnärer bjudits in till Wanås för att skapa platsspecifika verk till den stora bokskogsparken och omgivande byggnaderna. Fler av verken har blivit permanenta. Vi träffar också konstnären Marianne Lindberg De Geer, just nu aktuell med den retrospektiva utställningen ”Full Speed Ahead” på Färgfabriken i Stockholm. Och så tar vi reda på hur man gör en lyckad staty för att hedra en offentlig person som gått ur tiden. Veckans gäst är Johan Hakelius, författare och journalist.

2 Jun 201754min

Örhängen, stora och långa nog att sopa bort damm och mjäll från axlarna med, har puttrat på inom modet under de senaste åren. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Men den här våren, 2017, har dessa dinglande accessoarer i storlek ”extra large” slagit igenom på bred front. Idag kan man se örhängen, som storleksmässigt påminner om mindre taklampor, hänga i örsnibbarna på både Ivanka Trump och Rhianna – och en hel del vanliga dödliga dessutom. Men det är inte bara en sort, eller stil, som gäller. Det rör sig snarare om en sorts fantasifrossa när det kommer till form och färg och populärt är medvetet ”missmatcha” örhängen på olika vis. Vanligt är idag att ge ett par örhängen olika form, färg eller storlek för en mer lekfull look. Fast den gemensamma nämnaren är att dagens örhängen är stora, för att inte säga jättestora. Det är förstås långt ifrån första gången som örhängen i sig är á la mode. Det är en accessoar som har hängt med under hela mänsklighetens historia och formen och storleken på dem har anpassats till de olika frisyrer, hattar, kragar och halslinningar som gällt under årens lopp. Örhängen är med andra ord en accessoar som har varit extra känslig för modets svängningar. Dagens trend med stora örhängen går inte fullt så långt tillbaka i tiden. Många modeskapare och accessoardesigner sneglar snarare mot 1980-talets breda axlar, färgstarka makeup och stora hår som krävde ännu större smycken, för att de inte helt skulle försvinna bland det färgstarka. I veckans program pratar vi med några personer som säljer accessoarer – Jenny Widing Rommel, samt Tore och Mats Grundström. De märker alla av trenden med stora örhängen. Vi tittar också närmare på relationen mellan män och örhängen. Och så träffar vi kändisfrisören och premiärlejonet Tito Frez.

26 Mai 201754min