Andreas Liljeheden: Är det hjärnan eller hjärtat som styr Sverige i EU

Utrikeskrönikan 10 juni 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peking, fredagSom boende i Kina är jag van vid att myndigheterna gör sig påminda i min telefon då och då.Sms skickas regelbundet ut med samhällsinformation eller för att varna för telefonbedragare.Och av någon anledning får jag ibland textmeddelanden från propagandamyndigheten om exemplariska kommunistpartimedlemmar som lyfts fram som förebilder som alla bör lära sig utav.Hursomhelst. När Peking under maj skruvat åt pandemirestriktionerna, har trafiken i min telefon ökat markant.Till en början var det främst raka uppmaningar att gå och testa sig för covid-19.Men framåt slutet av maj blev meddelandena mer utförliga och kreativa.Nedan, kära lyssnare, följer ett urval.SMSOnsdag 25 maj.”Här följer en vänlig påminnelse. Arbetet med att kontrollera pandemin har inga åskådare, alla har ett eget ansvar. Undvik inte PCR-testerna, försök inte dölja din resehistorik, jobba hemifrån, minska gångerna du går ut. Tack för din förståelse, ditt stöd och efterlevnad.”SMSFredag 27 maj.”Nollställningens gryning ligger ännu framför oss, och vi måste fortfarande arbeta tillsammans. Den slutgiltiga segern finns i uthållighet och ansträngning.”Här kanske jag också bör säga att ”nollställning” här syftar till att nå noll fall av covid.Hursomhelst, meddelandet fortsätter med att kritisera vissa arbetsplatser för bristande pandemikontroller vilket lett till kluster av covidsmitta och avslutas sedan med ytterligare en uppmaning: ”Pandemiläget har överlag blivit bättre, men vi får inte sänka garden, alla delar av samhället måste hålla fast vid varje försvarslinje.”SMSLördag 4 juni.Bli inte irriterad när du scannar din hälsokod och mäter temperaturen, det handlar om säkerhet, så gör det till en vana. Det finns fortfarande en spridningsrisk, så vänligen fortsätt scanna och mät temperaturen i ditt bostadsområde, eller när du går till arbetsplatsen, köpcentret, restaurangen eller andra offentliga platser.Hälsokoder, undrar ni. Här kanske ytterligare en fotnot krävs.Hälsokoder, ja det är en typ av smittspårningsapp som i princip är obligatorisk i Kina och som du använder för att registrera dig när du rör dig i samhället, och som dessutom också innehåller din provtagnings- och vaccineringshistorik.Ja, så ser en del av vardagen ut i Peking där de faktiska restriktionerna nu börjat lätta efter drygt en månad.Men kontrollerna, de består och tycks bara bli mer omfattande ju längre pandemin pågår.Björn Djurberg, Pekingbjorn.djurberg@sverigesradio.se

10 Jun 20223min

Utrikeskrönikan 9 juni 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Pretoria, torsdag. Jag har sett en del inlägg på sociala medier kring svenska ord och uttryck och hur det kan förklaras för utlänningar, och då kanske framförallt det mångtydiga: ”nä!” Nähä, nä, som alla har olika betydelser beroende på betoning och sammanhang. Men det är inte bara svenskan som har det här, naturligtvis. Snärtiga ord och ljud för att uttrycka nåt på ett effektivt sätt. Jag använde länge tex ”opa!”, istället för ”oj”, när jag var nära att spilla ut kaffekoppen eller när nån fotgängare klev ut i trafiken – opa! Opa är grekiska och används bland annat vid de här kända krossa-tallrikar-vid-bröllop-tillfällena, men är också som ett ord för ”hoppsan!”. Varför jag kom att använda det – jag vet inte, det bara blev så. Men det håller nu på att ersättas av mer sydafrikanska uttryck. Ett ljud eller ord, jag vet inte riktigt vad det är, som går över alla etniska och språkliga gränser här är – ”shoo”. Shoo, med lättat ljud – bra där!, shoo, med suck – ”det var jobbigt”, shoo, med tvekan, ”jag vet inte”. Variationer och betydelser lika många, om inte fler, än det svenska ”nä”. ”Eish” – rackarns! är ett annat bra ord, men ursprung från xhosa eller zulu, lite oklart där faktiskt. Det gick inte riktigt som jag tänkt, eish. Men kan också användas när man är överraskad, eller ser fram emot nåt! Eish! Sen har vi ”shap-shap” – som betyder allt från – ”ok!”, ”vi ses”, ”ha det bra” till ”hejdå”. Ett annat väldigt sydafrikanskt uttryck är ”now now” – som inte betyder det man kanske tror ”nu omedelbart”, utan mer ”inom en snar framtid”. ”Vi går till stranden now now”, men först ska vi hämta badgrejerna och handla lite. Ungefär så. Ett annat bra ord jag använt i många år är – sawa! – vanligast i Östafrika från swahilin som betyder ungefär: ”ok!” Sawa sawa! ”Bra!”, ”Vi kör på det!” Funkar i nästan alla lägen. Som spanskan ”vale!”I samma regioner men också åt de mer centrala, västra och fransktalande delarna av Afrika har vi annars det fyndiga uttryckets Rolls Royce – ”le tchip”, något som kräver en hel del träning innan det kan användas till perfektion. Jag jobbar ibland på mina klickljud X! men le tchip” – nä, där går jag bet, så jag får ta hjälp av fransk-ivorianska komikern Claudia Tagbo:Ett långsamt släpande, släppande tungljud – som betyder nåt avvisande, att nåt är dåligt. Ett ogillande. Eller att någon är dum i huvudet. Det kan vara subtilt, eller ett extremt tydligt dissande av nån helt enkelt. Jag minns marknadskvinnorna i Goma i östra Kongo som kunde dra ut på ljudet i långa 10 sekunder, ingen tvekan om vad de tyckte där om mina försök att pruta, men de är ju också proffs.Så, hej då svenska ”nä”, hej till ”le tchip”, ”shoo” och ”eish!”Sawa sawa!Richard Myrenberg, Pretoria

9 Jun 20223min

Utrikeskrönikan 8 juni 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm onsdag, Det här med kropp och knopp är inte alltid så enkelt när man är ute och reser på jobbets vägnar. För några veckor sedan var jag i Afghanistan och då hände det som man inte vill råka ut för – tandvärk. Det hela började med en bit sockerkaka. Mjuk var den, torr och rätt smaklös. Den och en liten påse chips utgjorde dagens lunch (pinsamt att medge) men det var en sådan där galen dag där de sista intervjuerna skulle hinnas med innan flyget till Kabul skulle gå.Halvvägs in i kakan krasade det till i visdomstanden. Det gjorde ont och kändes obehagligt. Först trodde jag att en flisa gått av, men nej tanden var intakt. Varför kändes det då så konstigt? Jag hade ju nyligen kollat tänderna och allt såg bra ut. Väl på planet upptogs tankarna istället av passageraren som klev på sist – Anas Haqqani. Han är en av ledarna i Haqqaninätverket som är en viktig gren inom talibanrörelsen. Hans närvaro väckte uppståndelse och ett selfie-behov hos mina medpassagerare. Senare på kvällen, och framför allt dagen därpå, blev tandens existens alltmer kännbar. Att gå till tandläkaren i Kabul kändes dock inte så lockande. Jag skulle ju trots allt hem snart så kanske kunde det vänta. Men det är ju inte så lätt att få tid inom vården här hemma heller, så hur det nu var hamnade jag på en tandläkarmottagning i Kabul. ”Döm inte stället efter kvarteret vi befinner oss i”, sa min följeslagare. ”Hela min familj och även utländska vänner går hit” försäkrade han.Det var rent och fint i lokalen och tandläkaren var mycket trevlig. Efter en snabb titt in i munhålan misstänkte han karies i visdomstanden men ville dubbelkolla med en röntgenbild. Utrustningen var densamma som på folktandvården med skillnaden att man inte skulle bita ihop om röntgenbrickan – vilket jag tyvärr gjorde ändå. Det gjorde ont i tandläkarens fingrar som höll utrustningen på plats i munnen. Bilderna visade mycket riktigt att misstanken stämde: ett hål i tanden. ”Den sitter så att det är omöjligt att laga så nu drar vi ut den”, sa tandläkaren glatt.Det gör vi inte sa jag och skyllde på att jag behövde kunna prata in ett reportage senare på kvällen. Det godtogs, ”men ta åtminstone paracetamol och antibiotika” sa tandläkaren och vägrade sedan ta betalt för undersökningen. ”Du är gäst i mitt land” sa han när jag protesterade och påtalade att han använt både tid och dyrbart material. Nog sjuttsingen skulle han ha betalt?! Han gav sig inte, den afghanska gästfriheten är ju känd för att vara i en alldeles egen kategori. Det stämmer kan jag intyga efter mina möten med afghaner.Tanden då? Jo jag hade tur och fick en tid när jag kom hem, nya röntgenbilder gav samma diagnos som i Kabul. Visdomstanden måste bort. Den finns inte längre. Hålet i plånboken är däremot garanterat större än den varit efter ett betalt ingrepp i Kabul.Naila Saleem, Sydasienkorrespondentnaila.saleem@sverigesradio.se

8 Jun 20223min

Utrikeskrönika 7 juni 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bryssel tisdag,Igår var det ju Sveriges nationaldag.För min del spenderade jag dagen med att knåpa ihop den här krönikan och läsa på om europeiska minimilöner som EU slutförhandlar just nu.Det blir sällan så mycket till firande av svenska högtider här i Bryssel. Och likadant lär det dessvärre bli om några veckor, på midsommar.EU har i stort sett alltid toppmöte på midsommarafton. Vilket gör att det är svårt att fira, i alla fall på rätt dag.För några år sedan gjorde jag ett tappert försök. En innovativ fotograf som jag jobbade med då byggde ihop en midsommarstång av stativ, mickhållare och sladdar, som vi kunde dansa kring i det stora pressrummet i väntan på att statsministern skulle komma ut och prata efter mötet.Festligare än så har det inte blivit. Och vi svenskar i Bryssel brukar istället få fira mer traditionellt på lördagen.Men nästa år kan det bli annorlunda.Vid årsskiftet, januari 2023, tar nämligen Sverige över EU:s roterande ordförandeskap. Det är svenska regeringen som då sätter agendan och bestämmer när det ska vara möten.Jag fick den preliminära kalendern av EU-minister Hans Dahlgren förra veckan i samband med att han la fram Sveriges övergripande prioriteringar för ordförandeskapet.Jag vände direkt på pappret och ögnade snabbt igenom mötena i juni.Inget toppmöte på midsommar. Det skjuts fram till veckan därpå. För första gången på många år kommer alltså Sveriges statsminister inte tillbringa en av våra största högtider i Europabyggnaden i Bryssel. Och vi journalister behöver inte häcka i ett stort pressrum för att vänta på att statsministern ska komma ut och säga något, som om vi ska vara helt ärliga, få svenskar är intresserade av att höra just den dagen.Jag fick som sagt den här agendan av EU-minister Hans Dahlgren. Han brukar också vara med på midsommartoppmötena i egenskap av statsministerns högra hand.Just EU-ministern, vem det nu blir efter valet i höst, lär med allra största sannolikhet kunna fira midsommar i Sverige nästa år. Regeringen har nämligen inte bara sett till att det inte är något toppmöte på midsommarafton utan man har också petat in ett informellt möte med EU-ministrarna i Sverige, dagen innan.Liksom för att verkligen se till att det blir midsommarfirande på hemmaplan.Eller vad säger EU-ministern själv:Var det planerat?Det var planerat…., (host)….det här är ett stort pussel som skal läggas med alla andra möten också det var nog mer en slump.Slump eller inte. När vi journalister sitter där i pressrummet och väntar på statsministern om några veckor medan större delen av befolkningen är ute och dansar kring stången, sjunger, äter sill och drick snaps, då kan vi ändå göra med förhoppningen att vi nästa år också ska få vara med och fira.Andreas Liljeheden, Brysselandreas.liljeheden@sverigesradio.se

7 Jun 20222min

Utrikeskrönika 3 juni 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok fredag.Mmmm. Mango Sticky rice alltså den berömda thailändska efterrätten med färsk mango, klibbigt ris och kokosmjölk det är bland det godaste jag vet. Sötman från mangon som möter det klibbiga riset och kokosmjölken får mig att vilja ha mer, mer, mer. Vad jag inte såg komma var att efterrätten nu har blivit näst intill storpolitik i Thailand. Inte nog med att de flesta länder i Sydostasien anser att just dom odlar världens bästa mango så har Thailands premiärminister nu funderingar på att registrera rätten som ett av UNESCO:s kulturella världsarv. Premiärministern tar gärna åt sig äran över att marknadsföra efterrätten som en del i Thailands så kallade mjuka kraft. Thailands mjuka kraft är något som premiärministern har fått för sig att han har varit med och skapat. Den mjuka kraften består bland annat av film, mode, festivaler, musik, sport och mat. Alltså det mesta i livet.Anledningen till att premiärministern just nu har tagit Mango Sticky Rice till sitt hjärta är att för en tid sedan uppträdde en av Thailands populäraste rapartister "Milli" på en av världens största musikfestivaler. Millis framträdande var inte bara en stor händelse för att hon är den första thailändska artist att uppträda på festivalen Coachella utan för att hon också åt sticky rice på scenen under sin show.(Låten: Mango Sticky Rice med artisten Milli)Under låten Sticky Rice rappade, sjöng och dansa Milli och avslutade med att äta efterrätten samtidigt som hon kritiserade den thailändska regeringen för korruption, dubbelmoral och en rad andra saker. Något som inte skulle kunna göra ostraffat hemma i Thailand. Uppträdandet skapade stora rubriker bland thailändare runt om i världen. Men det är premiärministern tar åt sig äran utan att nämna Milli vid namn.I ett uttalande från premiärministerns kontor så anses artisten, alltså Milli, vara en av de unga thailändska konstnärerna som hjälper till att främja Thailands mjuka kraft så resten av världen får se vad landet har att erbjuda. Helt i linje med premiärministerns och regeringens policy.Men det finns ett problem. Milli är en av de artister som premiärministern har anmält till åklagare för att hon offentligt ska ha kränkt och talat illa om honom och administrations hantering av covid-19-pandemin.Premiärministerns uttalande och självpåtagna marknadsföring av efterrätten och Thailand mjuka kraft har nu slagit tillbaka mot honom. På sociala medier ställer Millis fans, och andra i förtäckta ordalag för att själva inte hamna i onåd, frågan hur kan man ena dagen vilja kasta någon i fängelse och den andra hylla samma person.Anhängare till premiärministern kritiserar den unga rapparen eftersom hon "olämpligt" åt mat på en scen och så borde hon ha rappat om Thailands kultur istället för att kritisera regeringen.Det här är bara ett exempel av många hur den här typen av beteende har blivit näst intill rutin i det thailändska samhället. Klyftan mellan olika grupperingar ökar och dom verkar inte vilja mötas. Men kanske om dom satte sig ned och delade på en Mango Sticky Rice så skulle dom kunna förstå varandra. Peder Gustafsson, Bangkokpeder.gustafsson@sverigesradio.se

3 Jun 20223min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, torsdag.Vad får man om man slår ihop tidigt tvåtusentalsnostalgi, nationalklenoden fotboll, kändisar, sociala medier – och en rättegång?Jo, ett drama som här fått smeknamnet ”WAG wars”.WAG – akronymen ”wife and girlfriend” syftar alltså på fruar och flickvänner till Englands fotbollslandslagsspelare.Jag flyttade till Storbritannien första gången 2008 – mitt under WAG-erans glansdagar. När skvallerpressen inte kunde få nog av dem: Victoria Beckham, Cheryl Cole, Coleen Rooney och de andra. De satt längst fram på matcherna, solbrända, med löshår och stora pilotsolglasögon. Så stor var uppmärksamheten kring dem, att de efter fotbolls-VM 2006 anklagades för att ha stulit rampljuset från fotbollsspelarna och ombads ha låg profil i fortsättningen.Två av dem befinner sig nu mitt i den brittiska pressens favoritdrama. På ena sidan står Coleen Rooney och på den andra en av hennes tidigare WAG-väninnor, Rebekah Vardy. De är alltså gifta med före detta landslagsspelarna Wayne Rooney och Jamie Vardy.Bråket mellan Rooney och Vardy började med ett inlägg på Twitter. Coleen Rooney skrev att hon under lång tid misstänkt att någon hade sålt information om hennes privatliv till den brittiska pressen.Så hon hade gillrat en fälla. Coleen lade upp flera falska stories på sitt privata Instagramkonto för att se om de skulle läcka ut. En handlade om att hon skulle vara med i brittiska motsvarigheten till Let’s Dance, en annan om en översvämning i parets nya hus.Och, som hon misstänkte, hamnade det i skvallerpressen.Samtidigt hade Coleen Rooney begränsat sin Instagram så att bara ett konto kunde se hennes inlägg.Och det kontot, skrev Rooney, tillhörde…. Rebekah Vardy.Tillvägagångssättet gav snabbt Rooney smeknamnet ”WAG-atha Christie” – efter detektivromanernas drottning.Rebekah Vardy tillbakavisade anklagelserna helt. Hon sade att hon önskade att Rooney kommit till henne med sina misstankar så hade hon kunnat ändra sitt lösenord – kanske var det någon annan som haft tillgång till kontot? Vardy stämde Rooney för förtal, och de senaste veckorna har en brittisk rättssal stått värd för årets dokusåpa, som beräknats kosta flera miljoner pund.Alla dramatiska ingredienser finns med: Ett vittne som blivit beordrad att dela med sig av sina sms med Vardy tappade plötsligt sin telefon i Nordsjön. Fotbollsmakarna har fått vittna, de tidigare lagkamraterna nickade bara kort till varandra. Pressen har poängbedömt kvinnornas kläder i rätten, listat vad designerkappor och solglasögon kostar eller kallat Rooney för folklig när hon dykt upp i samma outfit två gånger.Hur dramat slutar är nu upp till rätten – men en sak är säker – Coleen Rooney och Rebekah Vardy lär inte sitta bredvid varandra på någon matchläktare igen.Stephanie Zakrisson, Londonstephanie.zakrisson@sverigesradio.se

2 Jun 20223min

Utrikeskrönikan 1 juni 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kyiv, onsdag. Musiken sprakar från bilhögtalaren, mannen ser glad ut bakom ratten, sjunger med i den ukrainska folksången, Ти ж мене підманула (Ty zh mene pidmanula), du har ju lurat mig. Bilen går på tomgång. Han är i alla fall inte sist i den kilometerlånga bilkön till bensinstationen. Och det är kanske i sig värt att fira, att det finns en mack som funkar, trots bränslebristen, att han har en bil, att sommaren har kommit till Kiev – trots kriget. För drygt en månad sedan, när vi var här sist vilade tunga moln över den ukrainska huvudstaden. Vårsnön förblev orörd på de tomma gatorna, kort efter att ryska styrkor hade lämnat. Och efter sig förstörda hus, skräck och sorg i närförorterna Irpin, Butja, Borodjanka.Kvar står utbrunna skal av det som för bara månader sedan var någons hem. Där folk firade födelsedagar, planerade bröllop, levde sina vardagsliv. Nu förstörda skal. Hur går man vidare? Går det ens, frågade vi och många andra då. Men människor är väl sådana, vi vänjer oss på något märkligt sätt, sa en kvinna till oss vid en tappkran i Mykolaiv, en frontstad med sönderbombade vattenledningar. För vad annars göra? Sörja? Nej, det orkar jag inte, sa hon innan hon gick sin väg. Nu är kastanjeträdens blad gröna, blommar här i Kiev. Utan skuld. Krig är sorg och förödelse men när den första chocken lagt sig – också vardag. Unga skålar på en uteservering, par promenerar längs huvudgatan Khreschatyk, håller varandra i handen, skrattar. En dörr till ett konstgalleri står på vid gavel. Det är fullt i lokalen, människor svettas i trängseln, spiller bubbel från billiga plastglas. Vernissage med satiriska verk om kriget. Men en konstutställning, nu? Varför förvånad? Frågade utställningskuratorn. “Ja, det är krig och det ukrainska folket lider men vi måste fortsätta försöka vara mänskliga, inte låta det tas ifrån oss, inte låta dem förvandla oss till tanklösa varelser som bara försöker överleva som om livet är ingenting värt”Även i de mörkaste stunderna måste så vara. Det är ens skyldighet att hålla glädjen levande, sa Hasse Alfredson på Tage Danielsons begravning, sin allra bästa väns. Det kan vara tungt, men man måste försöka. Om man ger upp och drunknar i sorgen, ökar man världens elände… All den här sorgen tynger ner Jorden, sa han. Lubna El-Shanti och Johan-Mathias Sommarström, Kiev

1 Jun 20223min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mariehamn tisdag morgon.Jag har rest till Åland.Ögruppen som ligger strategiskt mellan Finland och Sverige vars självstyre ger området en alldeles speciell särställning.100 år av egensinne beskrivs det från officiellt håll när 100-årsjubileet kulminerar i juni.Det är så vackert här.Jag har tur med vädret och solen glittrar i spegelblankt vatten när båten närmar sig kaj.Det är grönt och lummigt, vackra trähus med snickarglädje och förvånansvärt breda raka gator.Lugnt och fridfullt känns som en bra sammanfattning, men världsläget har gett sig tillkänna här också.Varje dag klockan 17 hålls en demonstration utanför ryska konsulatet i protest mot invasionen i Ukraina.Även ryska konsulatet är ett vackert trähus men höga järnstaket runt gör det lätt att identifiera.Och Rysslands roll är speciell här på Åland.Åland är en demilitariserad zon vilket bottnar i fyra olika traktat. Det första från mitten av 1800-talet.Avtalet från 1940 beskrivs som mest problematiskt. Enligt det så är det Ryssland som övervakar demilitariseringen. Det sades aldrig upp när Sovjetunionen föll 1990 och därför har Ryssland också ett konsulat i Mariehamn.Åland ska vara neutralt, här får inga militärer stiga i land men kriget i Ukraina, Finlands ansökan till Nato och öns läge som beskrivs som militärstrategiskt intressant har förändrat stämningsläget.Ger Ålandsmodellen tillräckligt med trygghet? Är neutralitet och demilitarisering något som en eventuellt aggressiv, främmande makt kommer respektera? Frågeställningarna hörs i debatten på Åland.Och vapenkunniga invånare har klivit fram med tankar om att bilda en slags reservistförening som ska kunna hålla fienden på avstånd tills hjälp från Finland hinner fram.Men frågan är känslig.Den 9 juni, på självstyrelsedagen, firas att det är 100 år sedan det första åländska lagtinget sammanträdde. Då kulminerar ett års långt firande av det åländska självstyret.Men som överallt i Europa dessa dagar så finns det smolk i glädjebägaren.Utanför ryska konsulatet pågår demonstrationerna, frågorna finns där om framtiden för ett litet område i ett utsatt läge.Ett invasionskrig i Europa – av landet som är satt att övervaka att det inte görs några övertramp av demilitariseringen på Åland.Vem hade räknat med det?Carina Holmberg för P1 morgon

31 Mai 20223min