Stil

Ivanka Trump saknar, i likhet med sin pappa Donald Trump, tidigare erfarenhet av politiskt arbete, men har idag ett eget kontor i Vita Huset, nära sin far. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Tidigare i år gav han nämligen henne i uppdrag att vara ”special assistant to the President”, det vill säga hans personliga assistent. Vad denna uppgift innebär konkret är det ingen som riktigt vet, även om många hade hoppas på att hon skulle lyckas kyla ner hans heta temperament. För till skillnad från sin pappa har Ivanka Trump med framgång marknadsfört sig som en svalt elegant och framgångsrik yrkeskvinna som kan föra sig i salongerna. Då presidentens hustru, Melania Trump, inte verkar överförtjust i att agera rikets första dam, har istället Ivanka Trump ofta ryckt in för att representera. Hon kallas inte sällan för ”The First Daughter”. Tack vare sitt lugn och värdiga hållning – och stiliga yttre och snygga garderob – har den långa, blonda och välklädda Ivanka Trump också väckt vissa förhoppningar om att det bakom fasaden finns en modern kvinna som kan tala sin bakåtsträvande pappa till rätta. Inte minst eftersom hon 2007 startade modemärket ”Ivanka Trump” som hon kopplade ihop med ett koncept kallat för ”Women Who Work”, kvinnor som arbetar. På märkets shoppingsajt möts man därför inte bara av kläder och accessoarer, utan även av pepp från framgångsrika businesskvinnor och allmänt uppfostrande goda råd. Att erbjuda moderiktiga kläder och accessoarer till rimligt pris för unga yrkeskvinnor var en idé som Ivanka Trump hävdade var helt ny, vilket inte riktigt är med sanningen överensstämmande. Det amerikanska modemärket Tory Burch var till exempel före. Märket ”Ivanka Trump” erbjuder snarare billigare varianter av redan befintlig dyrare design. Några skulle till och med hävda att det rör sig om kopior. I veckans program tittar vi närmare på den senaste tidens kontroverser som uppstått i samband med att Ivanka Trump tog plats i Vita Huset – något som även lett till en hel del komik och satir. Vi undersöker också begreppet ”pappas flicka”, tillsammans med konstnären Fia-Stina Sandlund och psykologen Jenny Jägerfeld. Och så tittar vi närmare på fenomenet självhjälpsböcker. Veckans gäst är Britt-Marie Mattsson, journalist och författare.

19 Mai 201754min

I veckans program ska vi klämma lite på kända manliga muskler för att se vad välpumpade biceps, triceps och deltamuskler, breda nog att ställa ned brickor på, egentligen signalerar för status idag. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Vi ska nämligen titta närmare på den amerikanske skådespelaren Vin Diesel. Tidigt i sin karriär fick han höra att hans muskulösa actionhjältekropp skulle ligga honom i fatet. En välkänd regissör sade till honom: ”Du kommer att få uppleva vad vackra kvinnor varit med om i Hollywood de senaste 100 åren – ingen kommer att ta dig på allvar”. Vin Diesel kan förstås skratta hela vägen till banken. Som den muskulöse streetcar-fantasten Dominic Toretto i filmserien ”The Fast and The Furious”, har han sitt på det torra, ekonomiskt. Den åttonde filmen i denna framgångsrika franchise-serie – ”The fate of the fast and the furious” eller ”Fast and Furious åtta” som den svenska titeln lyder – hade nyligen premiär, och har redan passerat miljardstrecket ifråga om biljettintäkter. Den första filmen skildrade olaglig streetcar-racing i Los Angeles, men idag har filmerna utvecklats till ett mischmasch av biljakter och olika stötar och kupper som planeras, genomförs eller går åt skogen under explosionsartat buller och bång av bilar som snurrar runt, exploderar och bränner gummi på gator över hela världen. Men ett återkommande inslag är Vin Diesel som med bekymrad rynka mellan ögonen och välpumpade armar greppar hårt om ratten och kört fort, väldigt fort. Vin Diesel är filmernas första (mänskliga) muskelmotor. Och den mest omtyckta. I alla fall om man ska gå efter antalet som följer honom på Facebook. Förra året slog han ett rekord med 100 miljoner följare. Så många har ingen skådespelare tidigare lyckats få, någonsin. Framgången var oväntad, milt uttryckt. För tjugo år sedan var det ingen som trodde att Vin Diesel ens skulle lyckas bli skådespelare. Vid auditions fick han höra att han var för ljus för att spela en svart kille, och för mörk för att spela en vit kille. Men framför allt hade han för mycket muskler. ”Du måste göra dig av med dina muskler, de är för distraherande”, var en återkommande kommentar från regissörer. I veckans program träffar vi Simon Sköld, professionell utövare av kampsporten Mixed Martial Arts – MMA, som där går under namnet "The Gentleman". Vi tar också en närmare titt på den grupp amerikaner från arbetarklassen med italienska rötter, som brukar gå under namnet ”guidos”. Och så träffar vi Jonas ”Lazy Joe" Henriksson och Dennis ”Dirty” Lindberg, som kör motorcyklar från 1920-talet i en så kallad ”dödstunna”. Veckans gäst är Daniel Lindström, modechef på tidningen Café.

12 Mai 201754min

Nu när våren är på väg och vi kan ta av oss tjocka vinterplagg och istället visa upp oss på stan i lättare kläder, ska vi ställa oss frågan tittar vi på varandras stil och kläder på gatorna längre? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Eller har gatan spelat ut sin roll inom modet?  Denna för allmänheten asfalterade, eller stenbelagda för den delen, catwalk. Det ställe där vanliga dödliga har haft möjlighet att både se och synas ända sedan de moderna städerna började ta form under 1800-talet. Då gav de nya trottoarerna bränsle till fenomenet ”flanörer”, skribenter som med skarp blick och vass penna beskrev – ofta i detalj – städernas människor, och kläderna de bar. Istället för smala, leriga och gropiga vägar fick stora städer en ny sorts gator – boulevarder och avenyer. På dem fanns breda rensopade gångstråk kantade med varuhus, restauranger och caféer.  Inglasade ”passager”, en sorts tidiga varianter av gallerior, där man inte behövde riskera att bli blöt av regn eller stänk från förbipasserande droskor blev populära. Det möjliggjorde en helt ny typ av umgänge, eller i alla fall sätt att titta på varandra. På den här typen av gator kunde både män och kvinnor, från olika skikt i samhället, plötsligt promenera – och flanera – sida vid sida. Här kunde man, inte minst, visa upp sig. Lägligt började massproduktion av kläder vid samma tid ta fart, modetidningar startade och ”mode” blev något som alltfler ville – och kunde – ta del av. Idag blir de flesta modeller upptäckta via internet, men det var inte så länge sedan som en av världens största modeller hittades på det gamla viset, på gatan. Den svenska modellen Frida Gustavsson blev faktiskt upptäckt när hon gick längs Drottninggatan i Stockholm. I veckans program pratar vi med henne. Vi undersöker också om viljan att visa upp sig idag har blivit en aktivitet som mer och mer flyttat från gatan och in i våra telefoner. Vi pratar också med fotografen Kristin Lee Moolman och stylisten Ib Kamara som i ett gemensamt projekt från Johannesburg i Sydafrika har klätt människor på gatan efter hur de vill att framtiden – och framtidens män – ska se ut. Veckans gäst är Daniel Sjölin, författare.

5 Mai 201754min

I veckans Stil Special ska vi glänta på dörren till några mytomspunna hus som varit bostäder åt människor som lockat till sig allmänhetens intresse, några mer välkända än andra. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. I programmet besöker vi bland annat den så kallade Grünewaldvillan i Saltsjöbaden utanför Stockholm – en trävilla i så kallad Schweizerstil, med dekorativt utformade burspråk, verandor, balkonger och ett fyra våningar högt torn med milsvid utsikt över Baggensfjärden. Här bodde konstnären Isaac Grünewald tillsammans med sin andra hustru, konstnären Märta Grundell, från 1937 fram till parets död i en flygolycka i Norge nio år senare. Vi besöker också Rådmansgatan 72 i Stockholm. Det är ett vitt, ganska anspråkslöst hörnhus i vilket det idag bor barnfamiljer och pensionärer. Men så var det inte på 80-talet. Då hade finansmannen och konsthandlaren Fredrik Roos köpt hela fastigheten och delade ut flera av lägenheterna till vänner och bekanta. Vi tar också en närmare titt på en av Sveriges största arkitekter. Léonie Geisendorf, som gick bort för ett år sedan 102 år gammal. Hon föddes i Warszawa, utbildade sig i Schweiz och dog i Paris. Men den största delen av sitt liv bodde hon i Stockholm, och det är också där som de flesta av hennes ritningar förverkligats. Vi har besökt Villa Delin på Djursholm.

28 Apr 201754min

När italienaren Elio Fiorucci skapade sitt märke Fiorucci för 50 år sedan hade han en idé om att öppna modebutiker som skulle ge kunderna något mer upplevelser. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Märket grundades 1967, men det var i mitten av 70-talet som det tog fart. Det var då som dess butiker fick rykte om sig att vara någonting alldeles extra. Framför allt den som öppnades i New på 59:e gatan, nära varuhuset Bloomingdale’s, 1976. Den kom att kallas för ”ett dagsöppet studio 54”. För i likhet med det topptrendiga diskoteket, var det i Fiorucci-butiken som alla som var något – och på väg att bli något inom populärkulturen – hängde på dagarna, och inte bara för att shoppa kläder. Madonna gjorde där sin första spelning. Konstnärer som Keith Haring och Kenny Scharf ställde ut sina målningar. Författaren Truman Capote signerade böcker i butiken. Grundaren av tidningen i-D, Terry Jones, var butikens Art Director. Modeillustratören Antonio Lopez stajlade skyltfönstren, och den blivande modeskaparen Marc Jacobs drog som 15-åring med sig sin älskade farmor till butiken för att storögt titta på kunderna, och butikspersonalen som var uppklädd till tänderna i discoglittrande utstyrslar. Förbipasserande på gatan tappade hakorna när de dansade i fönstren, klädda i overaller av lack, glittriga cowboyboots och med svart läppstift. Och då är det den manliga personalen vi pratar om. Men alla som var där gjorde så gott de kunde för att understryka det speciella med Fiorucci. Långt före Colette i Paris, Dover Street Market i London och 10 Corso Como i Milano – och allmänt snackande om ”konceptbutiker” inom modet – blandade Fiorucci mode, musik, skönhetsprodukter, små pryttlar – som nyckelringar, vykort, pennor och muggar– och happenings. I en av butikerna i Italien fanns till och med en snabbmatsrestaurang, redan 1974. Det var ett lekfullt koncept som kom att prägla både samtiden, och framtiden – och det ligger inte minst i tiden nu, då ”upplevelser” är ett ord som allt oftare förekommer när man pratar om hur modebutiker ska utformas för dagens alltmer krävande kunder. I veckans program tar vi en närmare titt på en av Fioruccis återkommande symboler – körsbäret. Ett bär som traditionellt har symboliserat paradiset och odödlighet, men som med tiden fått en allt mer tvetydig innebörd. Vi undersöker också vitsen med färdigslitna jeans med hål i. Och så pratar vi med designern Vivianne Tvilling som startade sin första egna klädbutik i Stockholm 1968 när hon var 18 år gammal. Sedan 1980-talet bor hon i New York och även där har hon drivit egen butik i många år. Snart firar hon 50 år i butiksbranschen. Veckans gäst är Jörgen Andersson, konsult och rådgivare i modebranschen.

21 Apr 201754min

Med sitt knallröda hår, porslinsvita hy, vinröda läppar och svarta kläder blev Grace Coddington 2009 världens mest igenkända moderedaktör. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Det var tack vare dokumentären "The September Issue", i vilken man fick följa den mäktiga chefredaktören för amerikanska Vogue, Anna Wintour, då hon förberedde tidningens stora höstmodenummer. Men det var inte hon som fick mest uppmärksamhet när filmen hade premiär, det var hennes "sidekick" Grace Coddington. Innan Grace Coddington började på amerikanska Vogue hade hon arbetat länge i branschen, på olika sätt. Först som fotomodell, och sen som stylist på brittiska Vouge. Det var där som hennes karriär bakom kameran tog fart. Efter 19 år på brittiska Vogue tog hon 1987 sig över Atlanten för att istället bosätta sig i New York. Där började Grace Coddington och Anna Wintour arbeta, sida vid sida – och det ända sedan Anna Wintour tillträdde som chefredaktör på amerikanska Vouge, 1988. Deras relation har liknats vid Björn Borgs och John McEnroes – superproffs på hög nivå som har fajtats, men alltid behövt varandra för att hålla sig på tårna, och bli bättre. Det har också varit en kamp om konstnärlighet, kontra kommersiella intressen. Och det är Grace som slagits för att ge fantasin utrymme. Men förra året slutade Grace Coddington på amerikanska Vouge, efter nästan 30 år. Hon lämnade sitt kontor hos Condé Nast för nya uppdrag, även om hon fortfarande har en fot kvar på tidningen. Tack vare sin långa erfarenhet – och stora kunskap – har den idag 76-åriga Grace Coddington samlat på sig en hel del kreddpoäng i modebranschen. Hon har arbetat med alla världsberömda modefotografer och modeller värda namnet. Men det hon är mest känd för är att med dramatisk, drömlik och fantasifull styling lyft modereportaget till nya höjder. I hennes värld är allt möjligt, och alla ställer upp. I veckans Stil möter Susanne Ljung Grace Coddington för en djupgående intervju om hur modevärlden har förändrats under hennes tid, om varför hon nu vill göra en film om katter och varför dåligt väder är den bästa förutsättningen för kreativitet.

14 Apr 201754min

Med anledning av att Allsvenskan har börjat ska vi ta en titt på den fotbollsspelare som fick sporten att bli något som fascinerade långt fler än redan inbitna fotbollsfans George Best. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. George Best var en brittisk fotbollsspelare som beskrevs som ”den femte medlemmen i Beatles”. Men så klädde och betedde han sig som en brittisk rockstjärna förväntades göra under 1960-talet. Håret var halvlångt, kläderna tajta och den tuffa attityden var på plats, liksom humorn. Slagfärdiga kommentarer var han en mästare på. Ett av hans många berömda citat är: ”Jag spenderade en massa pengar på sprit, brudar och snabba bilar. Resten slösade jag bort”. Ett annat George Best-citat är: ”1969 slutade jag med kvinnor och sprit. Det var de värsta tjugo minuterna i mitt liv”. Det var också en livsstil som kom att ta knäcken på honom, och hans karriär. Han avled av skador orsakade av ett långvarigt alkoholmissbruk 2005, bara 59 år gammal. Men framför allt var George Best en fantastisk fotbollsspelare, som bland annat lyfte Manchester United till nya höjder. Den kände fotbollsspelaren Pelé – som allmänt betraktas som världens bästa fotbollsspelare genom tiderna – kallade George Best för ”den bäste spelaren i världen”, när det begav sig. I veckans program tar vi även en titt på fenomenet med groupies. Alltså inte selfies tillsammans med ett gäng andra på bilden, utan begreppet som myntades i mitten av 60-talet och syftade till någon som hängde med bandmedlemmar, var kompis med dem och, ja – hade sex med dem. Vi träffar också fotbollsspelaren Claes Cronqvist som är jämngammal med George Best och, då det begav sig, delade hans bad boy-rykte. Och så tar vi en närmare titt på hur våra sportkläder har utvecklats – från vanliga bomullsplagg till smarta funktionskläder. Veckans gäst är Olof Lundh, fotbollsjournalist.

7 Apr 201754min

I veckans STIL ska vi snurra oss tillbaka i tiden för att titta på en film om en ung man som med svängande höfter och smittande dansglädje gjorde succé på diskotek i Brooklyn Saturday Night Fever. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mannen som dansade som ingen annan är förstås John Travolta, i rollen som amerikanen med italienska rötter, Tony Manero. En man som månar så om sin klädsel att han sätter ett förkläde på sig för innan han äter spaghetti för att inte spilla sås på sina kläder. Han är också den förste man som på film fönar sitt hår, och det länge och med stor omsorg. På vardagarna säljer Tony Manero målarfärg i en butik. Men på lördagarna lever han upp. Då intar han dansgolvet på diskoteket ”2001 Odyssey”. Där är han inte butiksbiträde, utan en stjärna. I dansen har han hittat ett eget språk, på vilket han kommunicerar det han inte kan formulera i ord. Det är nu fyrtio år sedan filmen hade premiär i USA, det var i december 1977. Till Sverige kom den i april, året därpå. Däremellan blev filmen – och framförallt dess soundtrack – en världsframgång, som gjorde bandet Bee Gees till superstjärnor. Idag betraktas filmen ”Saturday Night Fever” som en klassiker, men så var det förstås inte till en början. Budgeten var tajt, och en av de saker som man snålade in på var filmens kläder – som tur är, skulle man kunna säga. I veckans program undersöker vi även discodansens utveckling. Hur har våra danssteg förändrats över tid? Om den saken pratar vi med dansaren och koreografen Jennie Widegren. Vi träffar också nattklubbsdrottningen Alexandra Charles som med sin nattklubb Alexandras blev ledande i Stockholms nattliv under 1970- och 80-talet. Och så tar vi en närmare titt på dagens klubbmode. Veckans gäst är Jan Gradvall, journalist.

31 Mar 201754min