Stil

Journalisten Ester Blenda Nordström (1891-1948) förnyade den svenska reportagekonsten genom sina banbrytande arbetsmetoder och sin stora äventyrslust och skapade både succé och skandal på kuppen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Ester Blenda var 23 år gammal när hon slog igenom med buller och bång. Hon var den första journalisten i Sverige - ja, en av de första i världen - att wallraffa, det vill säga bedriva undersökande journalistik under falsk identitet. 1914 tog hon plats som piga på en bondgård i Sörmland. Allt var noga uttänkt - hennes nya namn, hennes påhittade fästman och inte minst hennes kläder. På gården slet hon under en månad, för att sedan skriva en artikelserie och en bok om sina upplevelser. Boken ”En piga bland pigor” blev en braksuccé och sålde i flera tusen exemplar. Aldrig tidigare hade någon gjort något liknande. Men boken och artikelserien skapade också skandal. Framför allt var det Ester Blendas chockerande arbetsmetoder som upprörde folk.Ester Blenda Nordström skrev på ett sätt som ingen annan svensk journalist tidigare hade skrivit. Istället för att sitta inne på redaktionen valde hon att ge sig ut i den verklighet som hon vill skildra. Hennes texter fylldes av en intensiv närvarokänsla med dofter, ljud och målande miljöbeskrivningar. Hon gjorde intervjuer med vanliga människor och återgav deras citat så som de faktiskt talade, med slang och dialekt. Hon förnyade därmed den svenska reportagekonsten.Ester Blenda var en rastlös äventyrssjäl som reste över hela världen och skrev om allt som hon upplevde. Hon körde hundspann genom snöstorm i Sibirien, hon levde bland rallare som byggde järnväg, hon åkte som tredjeklasspassagerare med emigrantfartyg till Amerika, hon tog anställning som nomadlärarinna hos samerna i Saarivuoma, hon reste på motorcykel genom Sverige och red på åsna mellan Argentina och Chile.Trots att Ester Blenda Nordström idag är en självklar del av svensk presshistoria är hennes namn inte särskilt välkänt. Men just nu kan man ana ett nyväckt intresse för henne. I veckans program pratar vi med filmregissören Anna Hylander som har gjort dokumentärfilmen ”Ester Blenda” som har premiär till våren. Vi pratar också med journalisten Johanna Karlsson, som precis som Ester Blenda har wallraffat. Vi tar även en närmare titt på arbetskläder för kvinnor och så träder vi in i hemliga lesbiska rum tillsammans med universitetslektorn Pia Laskar.Programledare den här veckan är Erik Sjölin.

4 Des 201554min

Guy Bourdin (1928-1991) har kallats för misogyn, sexistisk, våldsförhärligande och mörk, men allra mest för en genialiskt banbrytande modefotograf. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Guy Bourdin styrde med sin stil om sättet att skildra mode på. Med sin skarpa blick, sinne för satir och djupa kärlek till både serietidningar och surrealism, kom han att ställa förutfattade meningar om hur mode ska skildras på ända. Ofta bokstavligen.På många av Guy Bourdins bilder är kvinnokroppen nämligen reducerad till en rumpa och ett par ben som sprattlar hjälplöst, sticker fram under ett täcke eller ligger på en grushög. De ser inte sällan livlösa ut. Även om de har strumpor, och skor, på fötterna. Bilderna genomsyras ofta av en underliggande känsla av att en katastrof ruvar runt hörnet, eller just har hänt, men ändå – eller kanske just därför – är det svårt att slita blicken från dem.Guy Bourdin jobbade som en besatt och strävade ständigt efter en perfektion som han aldrig tyckte sig uppnå. Han kunde stampa med foten i marken som en grinig unge när det inte gick hans väg. Guy Bourdin var känd för sina excentriska personlighetsdrag, något som inte minst de han arbetade tillsammans med kan vittna om. Och några av dem var faktiskt svenskar. I veckans program pratar vi med två personer som har arbetat med Guy Bourdin – makeupartisten Brigitte Reiss-Andersen och AD:n Kurt Lundkvist.Vi träffar också Guy Bourdins son, Samuel Bourdin, som idag är ansvarig för sin pappas fotoarv. Och så pratar vi med fotografen Märta Thisner, som fotar människor inom populärkultur, mode, konst och musik. För henne har Guy Bourdin alltid varit en påminnelse om att mode är en plats där man kan experimentera och bryta mot regler.Veckans gäst är Anders Wester, art director med lång erfarenhet av reklambranschen.

27 Nov 201554min

Modeskaparen Patrick Kelly (1954-1990) lyckades under 1980-talet vända upp och ner på hela Paris med sin färgsprakande och humoristiska design. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Patrick Kelly bar alltid snickarbyxor och cykelkeps och motbevisade både fördomar och förutfattade meningar om hur en modedesigner ska vara, och göra. Och se ut, för den delen. Men karriären blev kort. 1990 avled Patrick Kelly av AIDS, och blev därmed ännu ett av modevärldens många offer för sjukdomen. I veckans STIL berättar vi mer om denne glädjespridande man, och hans mission.Minnet av Patrick Kelly hålls vid liv tack vare återkommande stora utställningar med hans design. För tio år sedan visade Brooklyn Museum i New York en stor retrospektiv av hans arbete, och i slutet av förra året gjorde Philadelphia Museum of Art en ännu större utställning med rubriken Patrick Kelly: Runway of Love. En passande rubrik. För det som genomsyrade hans kollektioner och visningar var just kärlek och röda hjärtan. Och humor.1988 blev han den förste amerikan som valdes in i den franska och prestigefulla branschorganisationen ”Chambre Syndicale du Prêt-à-Porter des Couturiers et des Créateurs de Mode”. Blir man det är det ett saftigt erkännande av ens begåvning som modeskapare, skulle man kunna säga. Det var för övrigt den hyllade franske modeskaparen Yves Saint Laurents businesspartner Pierre Bergé som hjälpte Patrick Kelly med det.Men det var uppväxten i den amerikanska södern, närmare bestämt i Vicksburg i Mississippi, som kom att prägla hans design, när det gällde både form och färg – och symboler. Han var en storsamlare av vad som i USA kallas för ”Black Memorabilia” eller ”Black Americana”, det vill säga stereotypa dockor, reklambilder och karikatyrer av afrikan-amerikaner som var vanligt förekommande, långt in i vår tid. Han visade hur dessa rasistiska stereotyper kunde vändas och vridas och bli till något att tänka på och skratta åt – på ett lätt och lekfullt vis. Även om han, naturligtvis, var mycket medveten om dess laddning.I programmet tar vi en titt på en annan typ av symboler som blivit självklara i vår tid, emojis. Vad laddar vi dem med egentligen? Vi har också mött modeskaparen Maxjenny Forslund. Sedan flera år tillbaka bor hon i Köpenhamn där hon designar kläder som, likt Patrick Kellys, är fulla av färger och mönster. Och så har vi träffat regissören Lisa Aschan som berättar om hur hon använt sig av kläders symbolik i sin nya film Det Vita Folket.Veckans gäst är Tom Hedqvist, modemedveten formgivare och tidigare rektor för Beckmans Designhögskola.

20 Nov 201554min

Musikalfilmen Rocky Horror Picture Show från 1975 är ett hopkok av skräck, science fiction, cabaret och glam, som tar publiken till en plats där konventioner ifråga om både sex och stil sätts i svaj. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Rocky Horror Picture Show hade premiär i augusti 1975 och firar därmed 40-årsjubileum i höst. Men filmen kan också skryta med att den faktiskt aldrig har slutat att visas på biografer, och det tack vare en publik som ifråga om både hängivenhet och stil knäcker musikalen Sound of Musics hardcorefans när det gäller att sjunga med i låtarna, förstärka replikväxlingar genom kul kommentarer och, inte minst – att klä ut sig som filmkaraktärerna. Några vars stil och attribut har lyfts fram som prototyper till punken – som nätstrumpor med hål och hemmafärgat hår i rött och rosa.Att höra någon berätta handlingen i Rocky Horror Picture Show är ungefär lika plågsamt som att lyssna på någon som försöker att återge en väldigt udda dröm. Men den går – i korthet – ut på att ett ungt präktigt par från en amerikansk småstad – Brad och Janet – börjar ifrågasätta sitt traditionella liv genom att utsättas för alternativa livsstilar.Att filmen skulle bli en långkörare över hela världen var det ingen som trodde, även om musikalen den är baserad på – Rocky Horror Show – var en hit, i alla fall i London. Filmversionen spelades in med liten budget i Storbritannien under åtta veckor i ett hus utan värme, en kall och regnig höst. Den karismatiske huvudrollen Dr Frank N Furter spelades av Tim Curry, som i filmen såg ut att kunna vara Mick Jaggers bror, eller syster eller både och på samma gång. I övriga roller kunde man bland andra se en ny begåvad skådis vid namn Susan Sarandon, och en ännu okänd artist kallad för Meatloaf.Våren 1976 började kulten kring Rocky Horror Picture Show att sakteliga växa fram, och det på en liten biograf i New York. Där började nämligen filmen visas på fredagar och lördagar vid midnatt. Snart var biografen fullsatt varje helg. En av dem som var där var Sal Piro, idag ordförande för Rocky Horror Fan Club. Han minns ännu första gången han såg Rocky Horror Picture Show för allra första gången. I veckans program har vi ringt upp honom i New York för att prata mer om filmen och dess fans.Vi tittar också närmare på den gamla nattklubben Nell’s i New York. Den öppnades 1986 av skådespelerskan ”Little” Nell Cambell, som spelade den steppande groupien Columbia i Rocky Horror Picture Show, och var den coolaste klubben på Manhattan under många år. Och sist men inte minst så träffar vi dragartisten Thunderpussy.Veckans gäst är Johanna Koljonen, kulturjournalist.

13 Nov 201554min