Om kungen som alltid talar sanning: Samuel Larsson Maputo

Utrikeskrönikan 25 oktober 2018.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maputo, torsdag.

Om man lämnar kusten och Maputo, där jag bor, och kör upp i bergen ungefär en timme härifrån, så kommer man till det lilla men mycket speciella landet Eswatini – mer känt under sitt förra namn Swaziland. Eller heter det fortfarande Swaziland? Ja, är du inte intresserad av den storyn ska du stänga av, för det är vad den här krönikan ska försöka reda i.

Eswatini – låt oss kalla det så länge – är ett av världens mycket få kvarvarande absoluta monarkier. Precis som sin far och farfar så är Kung Mswati III kung sådär som man är kung i sagorna. Han stiftar alla lagar, han äger allt land, han gör som han vill - och akta sig den som inte accepterar det. För några månader sedan förklarade han så att landet inte längre heter Swaziland. Han var trött på att Swaziland och Switzerland låter så likt, och ville göra sig av med ett gammalt kolonialt namn. Och det kan man inte klandra honom för - så har en lång rad länder i Afrika gjort. Men att Eswatinis kung dessutom gjorde namnbytet för att uppmärksamma sin egen 50-årsdag ger möjligen beslutet något mindre ärofull glans.

Men många hängde lydigt på. Enligt FN heter landet Eswatini. Samma med flera ambassader och en lång rad internationella företag verksamma i landet.

Men i Eswatini är det inte lika tydligt.

Vid gränskontrollen välkomnas man fortfarande med ett “Welcome to Swaziland”. Swaziland är också namnet på alla sedlar och många officiella byggnader. För att inte tala om att konstitutionen fortfarande kallar landet Swaziland.

Och här närmar vi oss kärnan. Det finns nämligen de som nu tycker kungen gått för långt och kämpar den juridiska vägen för att namnbytet ska ogiltigförklaras. Kanske inte så mycket för namnets skull – även om de menar att landets ursprungliga namn innan britterna hittade på Swaziland inte alls var Eswatini, utan kaNgwane.

Nej, vad de egentligen kämpar för är någon slags juridisk klarhet i var gränserna för kungens makt egentligen går. De menar nämligen att Swazilands, förlåt, Eswatinis, konstitution säger att kungen måste rådgöra med folket inför stora beslut och att så inte skedde inför namnbytet.

Men det finns rätt lite hopp. Läser man konstitutionen så står där nämligen också att om denna konstitution ålägger kungen att agera på något sätt, så kan han välja att agera eller inte agera på det sättet efter egen vilja.

Med andra ord, han gör som han vill.

Frågan om gränserna för kungens makt har faktiskt prövats i landets högsta domstol en gång tidigare. Den gången fann domstolen att kungens beslut stod över landets lagar. För han var “umlomo longa cali manga” – den mun som alltid talar sanning.

Och har den munnen sagt att landet heter Eswatini, så gissar jag att den juridiska processen tar slut där.

Samuel Larsson, Maputo
samuel.larsson@sverigesradio.se