Utrikeskrönikan22 Nov 2018

Moçambiques bankkris som tv-såpa: Samuel Lasson, Maputo

Utrikeskrönika den 22 november 2018. Maputo.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maputo torsdag.

Bankkorten och bankomaterna här i Mocambique har börjat fungera igen. Och det nästan lika oväntat som när de plötsligt slutade fungera i fredags. De senaste dagarnas händelser kan nästan liknas vid en billig tv-såpa, vars ingredienser säger rätt mycket om hur det här samhället fungerar - på gott och ont.

Såhär var det: i fredags, utan förvarning slutade nästan alla bankkort här i Mocambique att fungera. Folk som fått sin betalning nekad begav sig till närmsta bankomat för att kolla kontostatusen och då visade det sig att nästan alla uttagsautomater i hela landet också var ur funktion. Miljoner automater och bankkort var helt döda, och den lite mer välmående delen av den moçambikiska ekonomin körde omedelbart i diket. Bankerna förlorade hundratusentals kronor om dagen, dagligvaruhandeln i den formella ekonomin dök med 90 procent, horder av moçambikier utomlands hamnade i svår knipa.

Men tv-såpa alltså? Ja, första ingrediensen är korruptionen. Det visade sig att bankernas gemensamma kortbolag, som sköter alla elektroniska betalningar, aldrig betalt licenserna till den portugisiske mjukvaruleverantör som ägde själva systemet. Efter att försökt få betalt i flera år tröttnade de i fredags och stängde helt enkelt av hela Mocambique. Kortbolaget å sin sida menar att man visst betalt alla licenser, och anklagar leverantören för att försöka pressa dem på mer pengar. Någon ljuger tänker du. Ja, eller talar båda sanning. I ett korrupt system betyder inte att en betalat att motparten fått betalt. Där emellan kan mycket hända.

Den andra ingrediensen är resiliensen. Förmågan att hantera kriser. Luttrade moçambikier anpassade sig blixtsnabbt. Över en natt var biltrafiken betydligt glesare, de allt längre köerna för att försöka få ut kontanter över disk var välordnade, bankkontoren höll extraöppet. Lakoniska skämt haglade i sociala medier, men livet gick vidare. Det ska ju också sägas att de flesta moçambikier lever i en informell kontantbaserad ekonomi och har varken bankkonto eller kontokort, och de drabbades ju inte alls. Alltihop var vad som brukar kallas för ett i-landsproblem. Fast i ett u-land, om ni förstår vad jag menar. Och det i sig säger ju något om hur världen ser ut.

Hursomhelst. Den tredje ingrediensen i den här såpan är förvirringen. Bristen på samordning, att den ena handen ofta inte vet vad den andra gör. Härom kvällen fanns det två stora nyhetsrubriker i lokal media. Den ena var att centralbanken upphandlat en ny leverantör av mjukvaran, men fortfarande tyvärr inte hade någon prognos för när problemet skulle vara löst. Den andra nyheten, ja den var att en av de drabbade bankerna tröttat på fiaskot och på egen hand betalat licensen för det gamla systemet. Efter några timmar fungerade allt som vanligt igen.

Fjärde ingrediensen skulle kunna vara elitens straffrihet. Man undrar ju om vi någonsin kommer få veta vad som egentligen hänt, och om någon någonsin kommer ställas till svars. Troligen inte, säger pessimisten i mig.