En självgod svensk: Alice Petrén, Malta

Utrikeskrönika den 4 februari 2019. Malta.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm måndag morgon

De skrattade bara åt mig. Hur kunde jag säga något så fånigt? Så fel? Så absolut helt fel?

De två arkitektstudenterna Michael och Jean kom släntrande nära food trucken vid Maltas universitet. Det var för någon vecka sedan jag var där på den lilla ön, som utgör EU sydligaste utpost mot Libyen och Afrika.

Jag haffade dem för att fråga hur de ser på EUs sätt att hantera flyktingar och migranter. Några dagar tidigare hade 49 flyktingar och migranter till slut - efter nästan tre veckors till havs på två räddningsfartyg - fått gå i land på Malta mot att andra europeiska länder skulle ta hand om dem.

Vad hade de för tankar kring EU?

– Skandinavien borde verkligen kunna göra mer, sade de omedelbart båda två. Michael hade varit i Danmark och inte sett en enda migrant. Ni kunde verkligen göra betydligt mer, tyckte Jean och Michael.

Det var sen skrattet kom, när jag invände att Sverige inte var som Danmark och visst hade tagit emot många asylsökande i en europeisk jämförelse. Det är iiiiinget jämfört med Malta, sa de så att jag skulle förstå att det verkligen var helt knas på min världsbild.

Sverige kunde i förhållande till sin förmåga göra mer - punkt slut.

Många svenskar bor och arbetar på Malta inom spel - och bettingindustrin. Svenskarna kommer med pengar och har bra löner. De gör rätt för sig och behöver inte som merparten asylsökande hjälp och stöd, men baksidan för malteserna, enligt många jag talade med, är att utlänningarna - däribland svenskarna - driver upp bostadspriserna och den allmänna prisnivån.

Malta är litet, en fjärdedel av Öland till ytan och hör till världens mest tättbefolkade länder. Det har också låga skatter, som lockar företag och utlänningar.

Hade jag fortsatt intervjun med Michael och Jean hade de kanske sagt:

Ja, ni skandinaver kommer med pengar och tycker att ni har rätt att röra er fritt som ni vill, men för oss, ja för oss är det inte alltid så positivt.

Och kanske hade de sagt: Ni svenskar bryr er aldrig om att lära er vårt språk, maltesiska. Det är en en blandning av arabiska, italienska och annat. Malta var en brittisk kronkoloni och banden klipptes först på 1960-talet, så engelska är mycket gångbart, men i mataffären, på arbetsplatser och sinsemellan talar malteser sitt eget språk, också till exempel i parlamentet. Så invandrade svenskar - hur många av er bryr sig om att lära sig språket här, skulle Jean och Michael retoriskt ha kunnat fråga.

Själv talade jag förstås engelska med de två arkitektstudenterna, men jag är en ivrig försvarare av att lära sig andra språk och att använda dem. Det är chansen till att få andra perspektiv, inse hur andra kan tänka helt annorlunda och sluta vara en självgod svensk.

Alice Petrén, Migrationskorrespondent
alice.petren@sverigesradio.se