Ett franskt bi med kontakter: Marie Nilsson Boij, Paris

Utrikeskrönika den 22 augusti 2019. Paris.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Paris, torsdag.

Jag har just svettats mig igenom en lång intervju med ärkeprästen av Notre Dame och pustar ut med en underbart iskall cola i skuggan av ett träd på restaurangen vägg i vägg med ärkeprästen.

Jag ska precis ta min tredje klunk när ett litet bi dyker ner i mitt i min njutning. Den söta doften från min cola har konkurrerat ut nektarn i trädets lila blommor. Jag reser mig hastigt för att hämta en sked inne på restaurangen.

Vid bardisken står tre män och eftersom det är omöjligt att avgöra vem som är kypare och vem som är gäst frågar jag alla tre på en gång, ursäkta skulle jag kunna få en sked. Jag har fått ett bi i min cola.

Alla tre reagerar på sekunden och snart har jag tre vittnen till min räddningsaktion. Tyvärr har det lilla biet hunnit drunkna.

– Det är mitt bi, säger då den blonda av de tre, med en blandning av stolthet och sorg i rösten.

– Ert bi?

– Vi har bin på taket! Ja, det är det många som har här i Paris. Vill ni hänga med och kolla?

Fransman ber okänd ensam kvinna följa med till taket för att kolla bin? Hm, jag ser redan kvällstidningsrubrikerna...

Jag kontrar med att presentera mig och får då reda på att mannen jobbar vid Franska Polisens Motorcykelkompani som håller till på andra sidan om Notre Dames ärkepräst.

– Slå er ner, säger jag, som bär på tusen frågor om det senaste årets alla våldsamma demonstrationer i Frankrike och polisens agerande.

Den franska polisen har både fått kritik för att inte kunna förhindra vandalisering i samband med demonstrationerna och för att ha varit för hårdhänt mot demonstranterna.

Jag får höra om den franska polisens nya strategier vid allmänna demonstrationer, den nya polischefen och moderniseringen av motorcykelpolisens verksamhet.

Sedan för polismannen tillbaka samtalet till motorcykelpolisens bisatsning.

– Vi ser det som en god gärning, säger han. De behövs här i stan. Överskottet av försäljningen av honungen skänker vi. Vill du hänga med och kolla?

– Visst!

Jag får därefter en rundvandring i den franska motorcykelpolisens lokaler och historia.

– Här tvättar vi våra motorcyklar, här har vi ett museum med gamla modeller, nästa år fyller vi hundra år, förr hade vi en akrobatavdelning, den här gamla modellen åker tomten i på jul. Här ser du bilder på folk vi eskorterat, Nelson Mandela och Bill Clinton till exempel. Vi eskorterar även ambulanser, med patienter eller organ. Här har vi våra 200 motorcyklar, så här ser de civila modellerna ut, de är tänkta att vara mindre provocerande...

– Och här uppe har vi vår biodling.

Från takterrassen ser jag ut över hela Paris. Till höger har jag Notre Dame i takhöjd. Till vänster floden Seine och snett bakåt Sacre Coeur.

– Jag kan hjälpa sig att spela in ljud från bina, erbjuder sig polismannen,
om du inte vågar gå så nära?

– Ja, stort tack för allt, säger jag, bockar och bugar för vänligheten och skyndar sedan vidare till nästa punkt på dagordningen.

Strax därefter får jag ett telefonsamtal från polisens kommunikationsavdelning.

– Hej! Jag hörde här att du var på besök hos motorcykelpoliserna och gjorde en intervju. Polisen som visade runt dig bröt mot reglerna. Du skulle ha begärt tillstånd för intervju hos oss först. Det är ingen fara, alltså, men du måste skicka in en förfrågan om intervju i efterhand. On compte sur vous madame. Vi litar på dig!

En eftermiddag som som författad av en fransk filmskapare.

I sängen på kvällen tänker jag tacksamt på det där lilla biet, som jag kommer att komma ihåg resten av mitt liv.

Marie Nilsson Boij
marie.nilsson-boij@sverigesradio.se