Donald Trump och mitt teater-anus: Jesper Lindau, Moskva

Utrikeskrönikan 2 oktober 2019.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Om en ovanligt seg vardag på kontoret i Moskva tisdag morgon.

Om det däringa telefonsamtalet.

Det var stilla, en lååångsam dag, bilarna rullade förbi utanför fönstret, det regnade, snabbkaffet i glasburken var slut.

Räddningen kom från Donald Trump – som alltid – med några enkla fingertryck på telefonen kan den mannen fascinera en hel värld. Denna gång med sitt samtal på telefon med den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj.

Ett klassiskt samtal, det kan komma att skriva amerikansk riksrätts-historia.

Men jag, jag hade det lite segt. Jag skrev ut det däringa samtalet igen och läste det högt. Det är inte som ett samtal, det är mer som ett styltigt teatermanus.

Pappret är högst verkligt. Det har stora röda stämplar – ”Unclassified” – och många röda stämplar, ja då måste pappret vara på riktigt. Här i Moskva kan det vara så att ett papper utan stämpel, det kanske faktiskt inte ens existerar.

Det står tydligt att samtalet började ”9.03” och slutade ”9.33”. Jag tänkte att jag älskar exakta tider.

Så jag tog tid, läste utskriften högt och långsamt några gånger. Min snitt-tid blev 10 minuter och 40 sekunder.

Aha! Det saknas 19 minuter och 20 sekunder. Stjärnjournalisten kände vittringen, något står inte rätt till här, men grannen i rummet bredvid kände doften av hysteri sprida sig genom tapeterna. Nu är det illa ställt där inne i radiorummet.

Han sa tyst ”Men hallå, det andra är ju säkert översättarna som pratat”.

Just det! Tänkte inte på det….

Det blev lite segt igen, men jag läste mera.

Och upptäckte en annan liten detalj som de utskriftsansvariga faktiskt var ansvariga för. De som satt i ”The White House situation room”. De stavade konsekvent Zelenskyjs namn fel, Zelenskyy.

Två y, ett y för mycket, där fick jag lite revansch, tänkte jag. Det är en liten grej, men det är Vita huset – typ världens mäktigaste plats och nuets viktigaste dokument – som kan komma att bli historiskt – och så kan de inte stava.

Min granne kobran reagerade och sa ”Jodå – det är lite konstigt – men det kan stavas så…”

Tänkte inte på det….

Nä, verkligheten, tänkte jag, det är blott ett teatermanus. Nej, nu stavade jag också fel här på datorn, jag skrev teater-anus.

Nä, nu lägger jag bort det där pappret.

Jag heter Jesper Lindau. Vardagsgranskare i Moskva.

Jesper Lindau
jesper.lindau@sverigesradio.se