Drömmen om Anders Tegnell: Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent

Utrikeskrönika 9 april 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, torsdag.

Det var sommar, det var jag och Anders Tegnell.

Vi skulle smuggla en mobiltelefon till Göteborg.

Krisen var omfattande, både Stockholm och Göteborg hade stängts av. Militär kontrollerade alla in- och utfarter.

Det började råda brist på varor. Göteborg hade visserligen möjlighet till fiske men fiskmarknaden var stängd, trängsel i coronatid är inte okej.

I Stockholm fanns mobiltelefoner i överflöd, något som av någon outgrundlig anledning var en bristvara i Göteborg. Därför hade statsepidemiologen anlitat mig, så att vi tillsammans skulle smuggla en mobiltelefon till Göteborg.

Han hade hört att jag hade tagit mig igenom militärspärrar i krigsområden i Mellanöstern och tänkte att chanserna skulle vara goda att vi därför också skulle kunna ta oss in i rikets andra stad.

Jag kommer ihåg hur vi närmade oss avspärrningen där tungt beväpnad militär vaktade “Det ska nog gå bra det här” sa Tegnell i sommarnatten.

Sedan vaknade jag.

Det var min sommar med Anders Tegnell.

Många som arbetat mycket i krisområden är vana att bearbeta sina upplevelser både under tiden men också lång tid efteråt. I drömmar, samtal och genom funderingar.

Coronakrisen är något nytt för Sverige.

Vi har inte varit i krig, det har inte varit svält, ekonomisk kris har vi kunnat hantera utan att människor dött. De upplopp och protester vi har haft har varit små och begränsade. När folk här talat om att “det ser ut som ett krigsområde” har jag inte kunnat hålla med mindre, när det handlat om några utbrända bilar eller krossade rutor.

Och när vi sett krig och naturkatastrofer äga rum har vi förfärade kunnat känna sympati, men i trygg förvissning kunnat återgå till fredagsbubblet på altanen och konstatera: ”nåja, det händer ju inte här”.

Fast nu gör det ju det.

Nu händer det här.

Nu är det coronan som ska bearbetas, det är kris på riktigt.

Fredagsbubblet flödar visserligen fortfarande men resor till feriehus och skidsemestrar har belagts med skam.

Ingen vet hur länge det varar. Vi törstar efter positiva signaler och i sociala medier- bubblor skriker självutnämnda profeter högt, högre, högst om hur krisen ska tacklas. Alla vet bäst.

De självutnämnda lyssnar sällan på våra experter, som kan våra förhållanden, de lyssnar istället på experter som bekräftar deras förutbestämda teorier.

Coronakrisen kommer inte att vara för evigt, de flesta men inte alla kommer att komma ut på andra sidan. Kanske blir det ett före och efter. Lite som år noll.

Kanske blir vi mer medvetna om vår sårbarhet.

Klart är i iallafall att vi befinner oss i ett krisläge.

Mina drömmar har ändrat karaktär, från slagfält, kidnappningar och bomber till mobilsmuggling med Anders Tegnell.

Jag undrar var Anders Tegnell drömmer om – kanske om platta kurvor – men jag kanske drömmer om en sommar med Anders Tegnell också i natt.

Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent
joahn-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se