Pandemivänner och fågelbofrisyr: Johan Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönikan 6 juli 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Är det ett fågelbo eller möjligen en höstack? Ser frisyren som min turkiske frisör fönar fram. Äntligen faller den ovårdade rishögen på hjässan av efter tre månaders hår inspirerat av social distansering. Men jag undrar ändå vad han håller på med.

Jag kan inte riktigt begripa varför han ska fluffa upp håret så, lite som en muffins som sväller ut från sin för trånga form. Frisören ser nöjd ut, ger mig en spegel för att betrakta bakhuvudet. Titta säger han på turkiska, din flint syns inte längre.

Noggrant har han byggt detta fågelbo, höstack eller möjligen muffinsskapelse av hår med målet uppenbarligen att dölja en begynnande flint, fast jag vill inte kalla det flint, håruttunning låter väl bättre.

Jag ler, låtsas att det är jättefint och tänker att jag ska försöka ordna till det där när jag kommer hem. Så tänker jag alltid vid frisörbesök. Det var samma sak hos min förra frisör här.

På den trendiga salongen ställde de sig i en halvcirkel runt mig när jag satt i frisörstolen, hummade med bekymrade miner. Håruttunning på hjässan är inget att leka med. Jag blev rekommenderad särskilda schampon, krämer, serum samt en liten snygg hint om att det minsann går att transplantera hår.

Jag bytte frisör.

Tänker att håret får väl falla bäst det vill, faller i, fallera, faller av. Min frisör fipplade med sitt munskydd när han klippte. Det satt ordentligt på från början men mot slutet av klippningen liknade det mer en slags skägg-bh.

Det är obligatoriskt med munskydd här och munskyddsmotståndarna i Sverige, de som bland annat hånade någon stackars journalist på en presskonferens för att hon gjorde fel med sitt munskydd, ja de skulle ha en guldgruva av motargument till munskydd här.

Det pillar på munskydd, det dras av när det ska rökas och röks gör det ofta, det tas av när man pratar i telefon och för många glider skydden ner på hakan. Det är ju så varmt och obekvämt. Men pillandet till trots är de flestas händer alltid rena. Handsprit finns i varje butik och till och med utställt på gatorna här. Och de flesta här är ändå ense om att det måste väl skydda lite i alla fall.

Men hur går det med dejtandet i munskyddens tidevarv undrar jag när allas ansikten är dolda?

Kanske kan man göra munskyddet till något sensuellt. Att framkalla samma känsla under en dejt när man drar munskyddssnodden från sin partners öra som det är att knäppa upp första knappen i blusen eller skjortan.

Jag hade egentligen tänkt vara lite seriös, pratat om hur människor förändrats, blivit rabiata "för eller emot Sveriges coronastrategi". Sökt bevis för sina uppfattningar, men sedan tänkte jag: nej.

Har vi inte nog med det ändå? Vänner som ryter ut sina hemmasnickrade teorier, professorer, i fel ämnen visserligen men ändå, som kritiserar eller hyllar... Och de lärda, varav en del ser ner på de olärda, och i hånfulla ordalag säger "värst vad många epidemiologer det finns nu helt plötsligt".

Visste inte att det var så lätt, då hade jag inte studerat på universitetet i 7 år...", säger de fast de själva inte är epidemiologer.

Nåja, det där säger jag ju inte nu. Det får de sköta i sina egna bubblor, även om jag visst just sa det.

Nej, nu går jag ner till mina grannar, de som alla blivit bästa vänner under pandemin. Äntligen utnyttjar de borden och sitter i skuggan under citronträd och blyblomsbuskar för att skvallra och dricka te, eller ibland en GT.

De är beviset för att även de svåraste stunder, som denna dödliga och lömska pandemi faktiskt kan föra något gott med sig om man öppnar sig och tar emot det- här har många kommit närmare varandra, fått större respekt och mer förståelse- den sociala distanseringen till trots.

Kanske kan vi lära av mina grannar.

Johan Mathias Sommarström, Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se