Karantän med beväpnade vakter: Peder Gustafsson, Bangkok

Utikeskrönikan måndag 13 juli

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bangkok, måndag.

Tänk att jag har något gemensamt med de första astronauterna som reste till månen. När besättningen på Apollo 11 återvände till jorden efter den första månlandningen i juli 1969 så fick de tillbringa 21 dagar i karantän. Jag fyllde 5 den sommaren och var jag totalt uppslukad av månlandningen. Om jag minns rätt så vad det också i samband med Apollo 11 jag första gången hörde ordet karantän. Som liten grabb var det omöjligt att tänka sig in i hur det skulle vara att sitta helt isolerad från omvärlden. Nu många år senare kan jag säga att jag vet precis hur det är att sitta i karantän, det är, ursäkta språket, förbaskat trist. Alla som reser in i Thailand måste sitta i karantän och nyligen avslutade jag en 14 dagars isolering här i Bangkok.

Att sitta i 14-dagars karantän kan låta enkelt, men för mig var det jobbigare än vad jag hade trott. De tre Apollo 11 astronauterna hade varandra, men jag hade ingen. Naturligtvis hade jag kontakt med omvärlden via sociala medier men jag fick inte ha någon som helst kontakt med andra som satt isolerade på samma ställe eller med personalen. Dygnet runt var jag beordrad att stanna på mitt rum, förutom under 20 minuter varannan dag när personalen kom för att städa rummet. Då fick jag gå till en rastgård som var uppbyggd på en av hotellets terrasser. Rastgården var kanske 10 gånger 10 meter och vi fick bara vara en och en där åtgången. Så fort mina 20 minuter hade gått så kom en vakt som var iklädd skyddsutrustning och sa att nu var det dags att gå tillbaka till rummet.

Varje dag levererades tre mål mat till rummet. Maten levererades i påsar som ställdes på en stol som var placerad i korridoren utanför mitt rum. När den kom så knackade det på dörren, men jag fick inte öppna direkt utan var tvungen att vänta minst 20 sekunder innan jag fick öppna dörren, det för att vara säker på att den som levererat maten hann gå minst 10 meter från min dörr. Även personen som levererade maten hade skyddsutrustning. Beställningen gjordes via en speciell app i mobilen som var den enda kommunikationen jag hade med personalen på hotellet. Det var verkligen speciellt. Oftast kom det uppmaningar till att man skulle sköta sig och stanna på rummet, beställa mat till dagen där på eller kallelse till Covid-19 test. De bästa var när man fick meddelande om att rummet skulle städas och man fick gå ut i 20 minuter.

När jag fick checka ut så var det första gången på 14 dagar som jag såg fler än 2 personer samtidigt och som inte höll 10 meters avstånd till mig. En annan sak som jag såg när jag kom ut ur hotellet var att det stod tungt beväpnade vakter vid entrén. Jag frågade hotellpersonalen om dom stod vakt för att hindra folk från att komma in. Nej var svaret, dom står där för att hindra att de som sitter i karantän från att lämna hotellet. Då tänkte jag att det var tur att jag inte försökte ta mig ut och kände att de Thailändska myndigheterna tar det här med karantän på allvar.

Jag undrar om det var lika hård bevakning för besättningen på Apollo 11 när dom satt i sin karantän.

Peder Gustafsson, Bangkok
peder.gustafsson@sverigesradio.se