I det forna Jugoslavien kommer historien först: Henrik Dammberg, Stockholm

Utrikeskrönika 12 augusti 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Stockholm, onsdag.

I det forna Jugoslavien lever folk med historien på ett hela annat sätt än här hemma. Det erfor jag än en gång när jag nyligen besökte den lilla kommunen Krnjak i Kroatien och där träffade den serbiske borgmästaren. Efter att vi hade hälsat och blivit serverade kaffe tog jag fram bandaren. Men istället för att ge mig chansen att ställa frågor om dagens situation gav borgmästaren mig en halvtimmas lektion i Krnjaks historia.

Han började med det Habsburgska väldet på 1700-talet, där Krnjak var en utpost mot gränsen till fienden Osmanska riket, och där serberna deltog i försvaret. Sen kom han in på dubbelmonarkin Österrike-Ungern, första världskriget, andra världskriget, Titos kommunistregim och slutligen Jugoslaviens blodiga sammanbrott med krigen på 1990-talet.

Hans uppvisning var imponerande och jag tror att få svenska kommunalråd kan sätta in sin hemkommun i ett sammanhang över flera sekler på det sättet. Men det är inte konstigt på Balkan. För där kommer historien först och det har jag upplevt många gånger på reportageresor i området. Om jag besöker en ny ort så bjuds jag ofta på en rundtur till traktens minnesplatser, för statyer och historiska monument finns det massor av i länder som Kroatien, Bosnien, Kosovo och Serbien. De är ofta resta över människor som fallit offer för krig och förtryck, eller över hjältar av olika slag.

Inte sällan brukar de som guidar ha en personlig anknytning, så det blir starka berättelser om vad dom själva, deras föräldrar, äldre släktingar eller åtminstone deras folkgrupp utsatts för just där. För mig, som neutral åhörare med ett stort intresse för historia, har det alltid varit givande, lärorika stunder.

Det finns dock ett problem och det är att den här gemensamma historien, återberättas på olika sätt av olika folkgrupper, något hänger ihop med att det vanligtvis ligger politiska beslut bakom vilka stenar som ska resas, vilka nederlag som ska sörjas och vilka segrar som ska firas med en allmän helgdag. Den enes terrorist kan vara den andres frihetskämpe, och därmed kan man säga att historien skiljer människor åt.

Det har hänt att jag förstått att två grannbyar, som har olika etnisk tillhörighet, inte talar med varann på grund av händelser som utspelade sig för mycket längesedan. Sorgligt nog får även skolbarnen i de olika nationaliteterna, 25 år efter att kriget i Jugoslavien tog slut, fortfarande lära sig olika om vem som är offer och vem som är skurk.

Inom en yrkeskår förekommer det protester mot denna minneskultur, nämligen bland historikerna. När jag nyligen besökte Kroatien intervjuade jag historikern Nikica Baric vid Zagrebs universitet, som i likhet med många av sina kollegor runt om på Balkan tycker att åtskilliga politiker missbrukar historien för sina egna syften. Politikerna borde lämna över tolkningarna av historien åt proffsen, det vill säga historikerna.

Henrik Dammberg
henrik.dammberg@sverigesradio.se