Utrikeskrönikan9 Okt 2020

Vad jag inte kan släppa: Cecilia Khavar, USA-korrespondent

Utrikeskrönika 9 oktober 2020.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Salt Lake City, fredag

I USA-podden, Sveriges Radios podd om amerikansk politik som släpps varje onsdag kl. 16, ja, lite internreklam här på bästa sändningstid, brukar vi alltid avsluta med att prata om vad vi inte har kunnat släppa under veckan som gått.

Ett grepp vi snodde av amerikanska public service radion NPRs USA-podd för mer än fyra år sen, för det är en så bra fråga: vad har du inte kunnat släppa? Den får en att stanna upp lite och känna efter mitt det stormande nyhetsflödet: Vad är det som stannar kvar hos en efter en vecka full av tweets och utspel och naturkatastrofer?

Och ju mer vi pratar om olika händelser här i USA som att de är historiska eller saknar motstycke, desto fler omvälvande nyheter verkar komma.

På tre veckor nu har Högsta Domstolen-domaren Ruth Bader Ginsburg gått bort, presidentkandidaterna har mötts i en kaosartad debatt som, jajamen: saknar motstycke i historien, och sen har USAs president också smittats av covid-19.

Men. Det jag inte kan släppa i den här virvelvinden av breaking news är alla människor jag får möta vars liv man får hoppa in i för en stund. Häromdagen blev jag hembjuden till Bruce, en republikan här i Salt Lake City, för att titta på vicepresidentdebatten. Han är en hövlig man i 65-årsåldern som bor i ett hus i bergen och som haft olika högt uppsatta uppdrag för republikanerna.

Men han har också 10 barn och två av barnen är megakändisar från TV-programmet Dancing with the stars, visar det sig. Jag kan inte heller släppa Peggy i Wisconsin som jag och min kollega Fernando drack kaffe hos förra helgen. Hon har en svart adopterad dotter och säger att hon efter Black Lives Matter-protesterna inser hur mycket hon har att lära om rasism, men också att våldsamheterna som följt efter protesterna gjort att hon nu helt bestämt sig för att rösta på Trump och hans lag- och ordningsbudskap.

Eller Cathy i Portland som fick fly skogsbränderna för ett par veckor sen och som i förbifarten berättade att de förlorade sitt förra hus i en brand efter en jordbävning för 27 år sen, hon hade varit med om fly förr. Eller Bidensupportrarna Leslie och John i Kenosha som bjöd in oss till sin veranda och beskrev hur de inte kan prata om politik med vissa familjemedlemmar, det blir inte bra, sa de.

Eller taxichauffören Joseph som pratade så stolt om sitt hus på landsbygden utanför Milwauekee, han hade fått möjlighet att köpa en bit land billigt, det är så fridfullt och vackert, bara jag och de vilda djuren i närheten förklarade han.

Sen berättade han också att han och flera han känner nu köpt på sig massa vapen och att de är beredda att skydda sig mot det de tror blir attacker från vänsterextremister om Joe Biden vinner valet.

Oavsett hur snabbt nyheterna snurrar här är det mot slutet av dagen som man säger här, ändå alltid stunderna i någons taxi, eller soffa eller veranda jag inte kan släppa.