Utrikeskrönikan4 Jan 2021

Tomten kom med Brexit och live-väska: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönikan 4 januari 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel måndag,

Först och främst en hälsning till mina barn: Julian och Lukas, om ni hör det här så stäng av. Nu.

Den här krönikan är nämligen bara ämnad för vuxna. Eller snarare de som inte tror på Tomten.

För här kommer en förklaring till varför tomten i år inte bara kom med en säck med klappar utan också en live-väska från Sveriges Radio på ryggen.

För på julafton kom det ju tillslut - brexitavtalet mellan Storbritannien och EU.

Årets julklapp enligt vissa. Men för mig personligen gjorde den klappen en redan hektiskt dag till lite av en logistisk mardröm.

Vi visste att ett avtal var på gång och på julaftonsmorgonen pratades det om tidig presskonferens. Men tomtegröten han puttra länge och väl och frukosten avklarades utan brexitbesked.

Timmarna gick och sen förmiddag började jag bli rätt orolig för hur jag skulle få ihop brexit med den, i mitt tycke, lysande tomteplanen som jag hade tänkt ut.

Min äldsta son är nog bortom räddning, han än rätt säker på att Tomten inte finns. Men den yngre är fortfarande på gränsen och i ett försök att hålla liv i mystiken kring tomten hade jag bestämt med en kompis att han skulle agera tomte hos oss kl 13 och jag hos hans familj efter Kalle Anka.

Planen var att jag som vanligt skulle gå ut och springa och tomten skulle då som vanligt knacka på medan jag var ute. Men just i år skulle jag komma tillbaka från löprundan innan tomten hann ut igen.

En bra plan. Om det inte hade varit för brexit.

Det blev en livesändning i lunchekot 12.30, fortfarande utan avtal. Direkt därefter ut i löparspåret. Tillbaka strax efter kl 13 för att träffa tomten. Och ja, den yngsta sonen verkade faktiskt lite överraskad.

Där någonstans kom signaler på att brexitbeskedet skulle komma senare på eftermiddagen med potentiell krock med det inplanerade tomteriet hos kompisen. Det var bara att kasta om planerna, ingen tid att duscha, utan jag fick åka dit direkt i svettiga träningskläder.

In med kudden under löpartröjan, på med dräkten, peruken och skägget som täcker i stort sett hela ansiktet.

Och hela tiden med live-väskan med och påslagen – ett brexitbesked kunde ju faktiskt komma när som helst och då skulle vi sända live.

På väg upp i hissen till kompisen slog det mig hur förvånade de skulle bli i Sveriges radios växel om de skulle ringa mitt i tomteriet.

”Ja, det här är Tomten i Bryssel”…, hade jag svarat i så fall (med skrovlig tomteröst) för jag hade ju knappast kunnat svara med vanlig röst och namn inför kompisens barn.

Som tur var slapp jag och växeln det. Jag hann tomta färdigt. Jag hann åka hem med dräkten och live-väskan. Och likt Baloo i Djungelboken hann jag också kasta i mig lite julmat innan beskedet till slut kom.

”A deal is done” skrev en brittisk regeringskälla i ett sms i slutet av Kalle Anka.

På så sätt blev det en historisk julafton på flera vis.

Vi fick ett brexitavtal. Och mina barn fick se både pappa och tomten samtidigt i ett och samma rum.

Senare på kvällen sa också min yngsta son: ”Pappa, det var inte du som var Tomten”.

Nej, Lukas, det var det inte.

Frågan om brexit är kanske över för stunden. Men mystiken kring Tomten lever än. Ett litet tag till.