Gärna en frukost med Xi Jinping, tackar som frågar: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönikan 9 mars 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, tisdag.

Där våren sakta gör sitt intåg i Kinas huvudstad. Mars, betyder knoppande körsbärsträd men även, om du har otur, sandstormar som blåser in sina smutsgula vindar från Gobiöknen. Mars i Peking betyder också politik, när den nationella folkkongressen, Kinas på papperet högsta beslutande organ, kommer till stan.

I drygt en vecka samlas tusentals delegater från hela landet, de flesta såklart medlemmar i det styrande kommunistpartiet. Det är ett noggrant orkestrerat arrangemang där de statliga medierna tävlar inbördes om att på olika sätt propagera om förträffligheten i Kinas nuvarande politiska system. I dagens Kina ska medier ju ”bära Partiets efternamn” och ”sprida positiv energi”, som det heter.
Och när medieklimatet ser ut så här, så fick en kommentar från utrikesministern Wang Yi mig att höja på ögonbrynen.

På en strömlinjeformad presskonferens vid sidlinjerna av folkkongressen svarade nämligen utrikesministern på en sannolikt planterad fråga om Edgar Snow, den amerikanska journalisten som på 1930-talet under en tid låg inbäddad hos kommunistpartiets toppskikt. Snow intervjuade bland andra Mao Zedong och skrev en bok som internationellt gav kommunistpartiet en riktig PR-skjuts framåt. Men Snow har också anklagats för att ha stått för nära kommunistpartiet, vilket enligt kritiker ska ha påverkat hans objektivitet. Utrikesministern Wang Yi, däremot, lyfte fram Snow som ett gott exempel på hur en utländsk journalist i Kina ska bete sig. Det jag tänkte, när jag hörde utrikesministern, var främst hur historielöst det var. Edgar Snow levde ju nära inpå partitoppen. Han fick under flera månader intervjua dem och ställa följdfrågor.

Det var såklart en annan tid, men ens en bråkdel av den tillgång som Snow fick är otänkbar i dagens Kina, där kommunistpartiets ledare skyddas från i princip alla typer av okonstlade medietillfällen. Den så kallade presskonferensen med Wang Yi är ett typexempel. Frågeställarna noga utvalda och svaren väl förberedda. Snyggt och prydligt, utan överraskningar. Men visst, om utrikesministern i Snows anda vill bjuda in till regeringskvarteren Zhongnanhai så gärna för mig.

Jag kan absolut tänka mig att bo där några månader och samla på mig exklusiva intervjuer. Kanske en frukost med generalsekreteraren Xi Jinping, eller varför inte en kvällspromenad med Li Keqiang, premiärministern. Men tills det händer så får jag i år, pandemi-år som det är, nöja mig med att följa den nationella folkkongressen på avstånd, via de putsade kameravinklarna i statstelevisionen.

Björn Djurberg, Peking
bjorn.djurberg@sverigesradio.se