Gardiner och kulturella skillnader: Andreas Liljeheden, Bryssel

Utrikeskrönikan 12 mars 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bryssel fredag,

De senaste månaderna har jag spenderat en hel del tid i Nederländerna. För att rapportera om effekterna av Brexit i hamnen i Rotterdam, för att rapportera om coronaprotester och upplopp och nu de senaste dagarna för att det snart är val i landet.

På en av dessa resor traskade jag omkring i ett bostadskvarter i 's Hertogenbosch några mil norr om Eindhoven. På många sätt var det ett kvarter likt de man ser i belgiska städer. I både Nederländerna och Belgien är det mycket folk på liten yta och husen är generellt trånga och smala.

Men det som slog mig när jag gick omkring där var att det fanns en avgörande detalj som skiljde de nederländska husen från de belgiska: gardinerna. Där i det nederländska kvarteret var det öppet - gardinerna var bortdragna. Medan det här i Belgien ofta är fördraget – ingen insyn. När jag kom hem till Bryssel efter den resan började jag luska lite mer i det där.

Och det visade sig att just gardiner brukar användas som typexempel för att beskriva kulturella skillnader mellan belgare och nederländare. I Nederländerna sägs de öppna gardinerna vara tecken på just öppenhet.

Det finns också en religiös bakgrund där att landets protestantiska lära förespråkade social gemenskap. Man skulle visa för sina grannar att man inte hade något fuffens för sig utan plikttroget satt hemma och läste bibeln för sina barn. I det katolska Belgien däremot kunde man synda friare bakom sina fördragna gardiner.

Nu låter ju detta väldigt stereotypiskt och jag frågade mig om det verkligen kan vara så här fortfarande. Så jag bestämde jag mig för att göra ett experiment när jag åkte tillbaka till Nederländerna den här veckan.

Jag valde ut två mindre byar på vardera sidan av gränsen: belgiska Meer och nederländska Zundert som bara ligger några kilometer från varandra. Och faktiskt, skillnaden var slående.

I de allra flesta husen i Zundert var gardinerna öppna. Med viss känsla av snokande obehag kunde jag lätt kika in från gatan och se hur folk städade, åt middag, vilka program de tittade på på tv. I belgiska Meer såg jag i stort sett ingenting. Och människorna jag pratade med där i byarna, bekräftade den stereotypiska bilden.

– Jag drar för mina gardiner.

– Varför?

– Tja, vi bara gör det, för att få vara i fred tror jag.

Belgaren Barry sa att han drar igen gardinerna när han är hemma. Nederländskan Klary däremot hade inget behov av att skyla sig. Hon låter gardinerna vara kvar i sina omtag.

– Ja, varför inte? Jag har inget att dölja.

Så det verkar faktiskt stämma. Belgare drar för sina gardiner, nederländare öppnar upp. Och även om de bara bor några kilometer från varandra och pratar samma språk så tyckte både Barry och Klary att bruket av gardiner också sa något om hur de är som personer. Att nederländarna är öppna och raka. Belgarna är mer privata och slutna. Eller som Barry sa:

– Folk i Nederländerna säger vad de tänker. Vi belgare, vi tänker på vad vi säger.

Andreas Liljeheden
andreas.liljeheden@sverigesradio.se