Doften av riktigt kaffe: Richard Myrenberg, Addis Abeba

Utrikeskrönikan 23 juni 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Addis Abeba, onsdag.

Häromdagen blev jag serverad riktigt kaffe. Troligtvis det bästa kaffet i världen. Jag talar naturligtvis om det etiopiska som serveras ur ett rykande lerkrus i små, små koppar. Dessförinnan har bönorna rostats i en liten stekpanna, malts, kokats, hällts fram och tillbaka. Det är fruktigt och fräscht och uppfriskande. Och man undrar varför man någonsin ens funderat på att dricka maskinkaffe.

Två olika världar. På tal om olika världar, så kommer jag ihåg den första gången jag smakade denna gåva till mänskligheten, nämligen på en enkel liten bakgård i Asmara, Eritreas huvudstad.

Att nämna Eritrea här i Etiopien kan vara laddat. En gång i tiden var länderna ärkefiender, numera vänner, men återkommande rapporter talar om eritreanska soldaters övergrepp i regionen Tigray, summariska avrättningar av civila, systematiska våldtäkter, vilket gör att man undviker att säga Eritrea högt här. Våldet i Tigray verkar utifrån alltmer samstämmiga rapporter vara närmast besinningslöst.

Många tigreaner jag möter här såg sig förut som etiopier, nu drömmer de om ett självständigt Tigray. Etiopiska regeringens ambition att slå ut Tigray, kan därmed få exakt motsatt effekt. Men det var inte om krig och storpolitik jag skulle prata. Vi har ju kaffet. Ibland serveras det med osaltade popcorn, ofta också med ett litet fat med underbar rökelse. Och återigen, det här kan man se i Eritrea.

Hela detta hörn av världen, Eritrea, Tigray, Etiopien, som nu drabbas av så mycket våld – har så mycket gemensamt. Det fantastiska alfabetet Gez, sin fascinerande kristna historia som är några hundra år äldre än den svenska. Och utan det där koloniala filtret som finns i så många andra länder i Afrika.

Jag måste erkänna att jag blev lite förälskad i Eritrea, då för länge sedan, och det är svårt att inte bli lite förälskad i Etiopien, det finns något närmast rörande här, det är svårt att beskriva. Därför gör det så ont, det gör mig närmast vemodig, att fokus här nu verkar vara att se till varandras olikheter. Är man tigrean, amhara, eller eritrean kan det betyda liv eller död, hat eller kärlek, beroende på var man är eller vilken situation man befinner sig i.

För några dagar sedan stod jag uppe i Unity Park i Addis Abeba med sitt gamla palats där Haile Selassie ibland hade mottagningar. Nu är allt nyrenoverat för stora pengar med en fin liten djurpark. Plötsligt kom ett våldsamt regn, som bara ökade. Bröllopsparet som ägnat hela eftermiddagen åt fotografering flydde fältet, vi andra trängdes under taket till en liten glassbar.

Regnet blev till hagel, som sprätte och slog. Men strutsarna utanför såg helt oberörda ut. Regn ses som ett gott tecken i Afrika, men hagel? Är det ett bra eller dåligt tecken?

Richard Myrenberg, Addis Abeba
richard.myrenberg@sverigesradio.se