Mot Mellanöstern från Lysekil: Jan Andersson, Lysekil

Utrikeskrönikan måndag 28 juni.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lysekil, måndag.

Jag ser på väderprognoserna att temperaturen i Jerusalem i dag väntas nå 35 grader i eftermiddag, vid två tiden sisådär. Strålande solsken. På andra håll i Mellanöstern som till exempel Doha i Qatar spås vädret i en del prognoser kunna bli uppemot 47 grader i eftermiddag.

Här i Lysekil, på den svenska västkusten väntas temperaturen stiga och nå sin kulmen 19 grader, redan vid elvatiden idag. Det väntas inte bli lika soligt här i Lysekil som i Jerusalem. Några moln kommer också att rama in solens strålar. Lite mer klassiska sommartemperaturer så här strax efter svenskt midsommarfirande.

Under coronapandemin tillhör vår närmaste familj de lyckliga som inte haft någon som avlidit eller insjuknat i svår covid-19 som krävt sjukhusvård. Man kan säga att vi varit rejält förskonade från det som många andra familjer drabbats hårt av.

Enligt Johns Hopkins-universitetet är nu drygt 3,9 miljoner människor i världen döda på grund av coronaviruset. En ofattbart hög siffra. Svår att förstå. Frågan är ju när coronapandemins grepp lossnat och som påverkat våra dagliga liv, påtagligt länge nu.

För det finns ju även i vår familj, precis som hos många andra, en stark frustration om att livet ska återgå till en någorlunda normal tillvaro, med socialt umgänge. Och där ansiktsmasker och handsprit förpassats till garderoben.

För mig som är på väg ut på utlandsuppdrag i sommartid, i nådens år, coronaåret 2021, så är det ändå tämligen frustrerande att inte kunna riktigt kunna gå ombord på planet för att resa iväg och landa på en flygplats i låt säga Israel och Ben Gurionflygplatsen i Tel Aviv.

Jag har gjort allt klart, som åtminstone jag kan göra vad gäller pappersarbete med olika slags intyg och även vaccinationer, kopior på pass, presslegitimation, anställningskontrakt på Sveriges Radio och särskilda garantier, på papper där mina chefer på Ekots utrikesavdelning även genom stämplar intygar att jag arbetar på Sveriges Radio. Även intyg är ifyllda till hälsovårdsmyndigheter i Israel.

Att man sedan i normalfallet inte kan resa direkt mellan olika länder, i Mellanöstern, har ju också försvårats under coronapandemin.

Men så var det där med de europeiska vaccinationspasset som ju väntas komma igång inom ett par dagar. I Israel så var de senaste beskeden igår att man inväntar just det här från EU-medborgare, de särskilda covidpassen, innan EU-medborgare som anses ha särskilda skäl för inresa till Israel kan beträda israelisk mark.

Sedan tänker jag så här, visst är det frustrerande att inte veta exakt vilken dag jag kan flyga iväg med ett plan för att på plats kunna rapportera från mitt bevakningsområde under några sommarveckor.

Å andra sidan så, vad gör någon eller några dagar hit eller dit.

Coronapandemin har ju gjort att många av oss omvärderat många saker i livet. Allt är inte lika självklart längre. Men det gäller ändå att på något sätt se framåt.

Jan Andersson, inom kort på väg till Mellanöstern.
jan.andersson@sverigesradio.se