"En alldeles normal dag" : Daniela Marquardt, Berlin

Utrikeskrönika 13 augusti 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Berlin fredag.

Den 13 augusti, en helt normal dag.

Det har varit en alldeles normal dag, upprepade presentatören i de östtyska TV-nyheterna Aktuelle Kamera, som för att övertyga sig själv om det fullständigt normala den 13 augusti 1961, den dag då Tysklands delning och det kalla kriget slutgiltigt cementerades med murar och taggtråd.

60 år har gått sedan "operation ros" sattes i verket. Strax efter midnatt den 13 augusti var flera tusen militärer, poliser och byggarbetare på väg för att spärra av alla förbindelser mellan Öst- och Västberlin. Gator murades igen, tåg- och tunnelbanetrafik mellan stadshälfterna avbröts.

Det var en solig söndagsmorgon när Berlin-borna vaknade upp till en helt ny verklighet. Gränsen fanns där sedan tidigare, som resultatet av segrarmakternas uppdelning av Tyskland och huvudstaden efter andra världskriget. Men det hade gått att passera, med tillstånd, från öst till väst.

I Berlin fanns många så kallade gränsgångare, som bodde på den östra sidan och studerade eller arbetade i väst. Men många lämnade också den socialistiska diktaturen DDR för gott. Det var en svidande propagandaförlust och påfrestande dränering av yrkesutbildade som behövdes under efterkrigsårens återuppbyggnadsarbete.

Under juli månad -61 nåddes nytt rekord när 30.000 östtyskar flydde västerut. Sovjetunionen hade under längre tid pressat DDR-regimen att få slut på massflykten. Och när rykten började surra om att något var på gång, gick dåvarande DDR-ledaren Walter Ulbricht ut och dementerade med de bevingade orden: "Ingen har för avsikt att bygga en mur".

Två månader senare var bygget i full gång, 160 km runt Västberlin och en så gott som ogenomtränglig gränsanläggning utmed hela den nära 1.400 km långa gränsen mellan Öst- och Västtyskland.

Under de följande 28 åren förstärktes och utvecklades muren och gränszonen kontinuerligt med den ena anordningen brutalare än den andra, minfält, spikmattor, hundar, förutom gränsvakterna med order att skjuta. Men det hindrade inte människor från att fortsätta fly. Minst 140 sköts ihjäl när de försökte ta sig över Berlinmuren.

Den siste var 20-årige Chris Gueffroy, som dödades i februari 1989, det år då muren till slut rämnade under trycket av en ny våg av DDR-flyktingar västerut.

Det har gått fler år efter att muren revs än den tid som muren delade Berlin, Tyskland och världen i öst och väst. Vid de få spår som är kvar, finns nu både glättiga turistattraktioner och besinnande minnesplatser.

Lika orubblig som muren var under tre decennierna, lika overkligt är det idag för många att den alls har funnits. Men den här årsdagen flödar berättelserna, dramatiska, sorgliga och våldsamma om följderna av den 13 augusti 1961 som var allt annat än normala.

Daniela Marquardt
daniela.marquardt@sverigesradio.se