En oväntad exil: Filip Kotsambouikidis, Tirana

Utrikeskrönikan 2 september 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tirana, torsdag

På landsbygden utanför Albaniens huvudstad smider en revolutionär grupp planer på att störta en regim i en annan del av världen.

Iranska folkets Mujaheddin har sitt högkvarter på en kulle vid en landsväg en timmes körning från Tirana. Det är solnedgång när jag kör förbi den enorma, vita, triumfbågeliknande entrén med lejonstatyer på.

Ett vaktbolag vinkar bort mig, här får man inte stanna med bilen. Bakom vakterna leder en väg upp mot det slutna lägret Ashraf 3 där ett par tusen exiliranier lever sedan ett antal år med mycket liten kontakt med världen utanför.

Området inhägnas av höga stängsel men där inne finns det mesta som behövs för att kunna leva ett liv; sjukvårdsinrättningar, butiker och sophämtning. Där finns också tusentals människor som mobiliserar, inte minst på sociala medier, mot ledningen i Iran.

Folkets Mujaheddin beskrivs som extremt hängivna, så hängivna att de avstått alla familjerelationer för att fokusera på ”kampen”. Kritiker beskriver dom som en sekt med extremt hård social kontroll, Iran stämplar dom som terrorister.

Jag har bett om en intervju men utan att få svar och får nöja mig med att betrakta platsen på lite avstånd. Hur hamnade de här människorna i Albanien av alla ställen?

Länge befanns sig Folkets Mujaheddin i Irak, varifrån man förde en blodig kamp för att störta ledningen i Iran, men när Irakkriget startade blev det snart svårt att stanna där. USA, stödjer gruppen, mäklade en lite oväntad lösning: att flytta dom till Albanien, en nära allierad till USA som sällan säger nej. Sagt och gjort och nu befinner sig Folkets Mujaheddin här i lägret Ashraf 3 sedan 2016, där de åtnjuter den albanska statens skydd.

Det fanns en viss oro för säkerheten i början, säger en albansk man som jag träffar utanför, eftersom den iranska regimen är ute efter de här människorna. Kunde det komma spioner, kunde det ske några dåd? Men nu känner vi inte så längre berättar han. En ung tjej säger att gruppens relationer till de boende runt lägret är goda, de har till och med bjudit in ortsborna, berättar hon.

Men man märker att platsen är hårdbevakad, några vakter kommer fram när vi pratar och spänner ögonen i oss, och tjejen säger att hon måste gå.

En frukthandlare som säljer en dadelliknande, lite torr frukt som jag tror kallas jujjubär säger att invånarna i Ashraf 3 brukar komma ut och handla av honom, att de är mycket trevliga men har mycket höga krav på renlighetsrutinerna.

I övrigt vet han inte så mycket om sina grannar. Få vet exakt vad som pågår där inne. Hur länge Iranska Folkets Mujahhedin blir kvar i Albanien, vet ingen.

Filip Kotsambouikidis för P1-morgon, i Tirana
filip.kotsambouikidis@sverigesradio.se