Ett tvivelaktigt extraknäck: Sara Heyman, Madrid

Utrikeskrönikan 22 november 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Madrid, måndag.

När jag spelar in den här krönikan har jag precis kommit hit, och inte hunnit få några intryck som skulle kunna bli en krönika. Så jag får ta tillvara vad jag har tidigare från den här stan, från när jag var här senast. För, ja, 17 år sen blir det visst. Så man kan väl säga att det som hände då är preskriberat.

Då var jag här som Erasmusstudent, med tveksamma studieambitioner. Jag var också en Erasmusstudent med väldigt lite pengar. Därför antecknade jag genast numret när jag såg en lapp på universitetet om att man sökte svensktalande för översättningjobb.

Jag fick ta bussen någonstans utanför campusområdet, som jag minns det. Det var inget flott kontor, om man säger så. Det var ett gäng mindre ordningsamma killar i studentålder som ville göra business. Nu skulle deras hemsida översättas till flera språk. Var det här det roligaste som hände under din tid i Madrid kanske ni tänker – och nej, det var det kanske inte, men det som gör att jag särskilt minns det här, det var att produkten som skulle krängas på hemsidan var penisförstorande naturläkemedel.

Det var en rätt amatörmässig men ändå ambitiös säljsida, med mycket text. Ett antal kvällar satt jag med mitt stora spansksvenska lexikon, och slog upp ord som svällkroppar och blodcirkulation, och lärde mig namnet på en rad örter och bär från Amazonas. Jag trodde aldrig att produkten var annat än lurendrejeri.

Ännu mindre gjorde jag det när jag noterade att de nöjda kunderna, som i den spanska texten hade namn som Jorge, Diego och Manuel och kom från Bogotá, Lima och Toledo, i den tyskspråkiga versionen hette saker som Jürgen och Heinz och kom från olika delar av Tyskland.

Ja, jag hade moraliska invändningar. Men jag tröstade mig med att jag trodde att få svenskar skulle låta sig övertygas av sajtens taffliga innehåll och utformning.

Det blev nog en rätt låg timpenning på det hela, men jag var lycklig när jag fick min betalning. Jag kommer ihåg att jag gjorde ett tafatt försök att journalistiskt granska de unga entreprenörerna i efterhand. Med en för ändamålet nyinskaffad mailadress kontaktade jag dem på wallraffvis och påstod att jag var kund. Jag antar att jag ville komma åt att de inte hade någon koll på naturläkemedlets säkerhet, så jag utgav mig för att vara man och frågade vad som skulle hända om min fru tog tabletterna. Efter lång tid fick jag ett kort svar: ”Varför skulle din fru ta dem?”

Det blev aldrig något granskande reportage.

Sara Heyman, korrespondent för global hälsa
sara.heyman@sverigesradio.se