Mörkrets hjärta: Cecilia Uddén, Qamishli

Utrikeskrönikan 13 december 2021.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Här är Qamishli, måndag

En korrespondents minne är selektivt. Ofta minns man de kreativa förolämpningarna och de dråpliga situationerna, som när en tågkonduktör i Egypten försökte övertyga mig om att de faktiskt hade kastat av fripassageraren som jag klagat på, trots att fripassageraren, som var en liten, liten mus, satt där på golvet vid säte nummer 47 och mumsade på ett bananskal.

Men Mellanöstern är som förbannat av krig och terror, och förbannade är också försöken att styra in minnet i lustiga husets skrattspegel för där spökar alltid barnen. Åttaåriga Iman som kände skuld över att hon överlevt när klasskompisens bänk stod tom. 15-åriga Suad, den yezidisk flickan, som räknade upp alla de 12 IS-terrorister hon varit slav hos i Kalifatet Abu Yunis sålde mit till Abu Yousef som sålde mig till Bishr som sålde mig till Abu Hoda...räknade hon upp.

Barn som gjort resor in i mörkrets hjärta.

Barn som hållit i kniven och utnyttjats i terrorrörelsen IS propaganda.

Bashar var bara 12 när han tvingades skära halsen av en man på torget i Raqqa. Han berättade för mig hur IS mördarmaskineri givit honom en vanlig kökskniv och instruerat honom var på halsen han skulle sätta snittet. Alltihop filmades för IS propagandavideo.

Jag träffade honom här i nordöstra Syrien för ett år sedan, på ungdomsanstalten eller rehabiliteringscentret där han och ett hundratal andra tonåringar som hållits i IS våld avradikaliseras. Bashar var då 17 och han att han tittat på videon hundratals gånger. Den där lille pojken, som ju var jag själv, känns så främmande nu, sa han.

Igår åkte jag tillbaka till rehabiliteringscentret utanför Qamishli, flera nya pojkar hade anlänt, en liten amerikansk-turkisk 13-åring som fått lämna sin mamma i det ökända Al Hol-lägret när han blev tonåring, för att avradikaliseras på centret. Jag träffade flera av pojkarna från förra året, en pojke från Trinidad, en från Egypten, båda med oviss framtid eftersom deras hemländer inte vill ta emot dem.

Och Bashar, hur går det för honom, frågade jag.

Det blev tyst och den kvinnliga föreståndaren för rehabiliteringscentret berättade att Bashar fyllt 18.

Nu är han vuxen. Han är dömd till 7 år för brottet han begick när han var 12. Men som vuxen får han inte vara kvar på rehabiliteringscentret utan måste avtjäna resten av sitt straff i vuxenfängelse. Sådan är lagen.

Den kvinnliga föreståndaren sa: det känns som om flera års avradikaliseringsarbete varit förgäves. Vi vet alla att vuxenfängelser är jihadistuniversitet, andra IS-fångar kommer att göra allt för att återrekrytera honom.

Barnet Bashar, pojken som var 12 när han fostrades i mord, riskerar att återigen att sugas in i mörkrets hjärta.

Cecilia Uddén, Qamishli
cecilia.udden@sverigesradio.se