Vad tar man med sig till ett krig? Caroline Kernen, Lviv

Utrikeskrönikan 22 mars. 2022.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lviv, tisdag.

Vad tar man med sig till ett krig?

En absurd fråga som de flesta nog inte behöver fundera på, och inte jag heller fram till för några veckor sen. Men så stod jag där redo att resa på jobb till Ukraina - dit där alla flyr ifrån. Närmre bomberna, sorgen och paniken.

Vad tar man med sig? Hur väljer man?

Kläder och säkerhet hade jag hyfsat bra koll på - sånt har vi ju fått lära oss. Men hur gör jag med toner? serum? Jag kan väl fan inte göra hudvårdsrutin i ett krig? Eller? Nej, de fick inte plats.

Väl på framme i västra Ukraina, kändes det inte som att landet var i krig. Människor gick på restaurang, och musikanter spelade på gatorna. I stadens kyrka gick turistande familjer runt med ryggsäckar, viskade och pekade på konsten längs väggarna.

På kullerstenarna utanför i gamla stan höll mammor sina barn i händerna, barnen sög på stora klubbor, gula och blåa i Ukrainas färger.

Det såg ut nästan som att allt var precis som det skulle. Men så var det inte det.

Familjerna med ryggsäckarna var inte turister. De hade flytt. Lämnat allt, bara fått med sig just de där ryggsäckarna de bar runt på. Barnen fick klubbor för att de skulle tänka på annat än vad de just lämnat bakom sig. De hade inte ens hunnit få med sig sina favorit-leksaker, de hann inte. I nästan varje gatuhörn finns personer som ser stressade ut, som pratar i telefon och gråter, eller har alla sina ägodelar i kassar bredvid sig. Vad tar man med sig, hur ska man kunna välja?

Knappt något alls. Mest kläder säger folk när jag frågar, om man hinner. Och hundarna. Många har med sig sina hundar. En tjej som precis tagit sig över gränsen till Polen håller krampaktigt sin lilla blandras-hund i famnen, rytmiskt pussande på hundens huvud om och om igen. I kafeterian på en flyktingmottagning sitter en ensam man. Han har en väst i jeanstyg på sig. Och tatueringar lite här och var på armarna. Några ser det ut som att någon kompis till honom gjort för länge, länge sen. Han stirrar tomt framför sig.

Är du här själv frågar jag? Helt själv svarar han. Hans bror och hans brors fru är kvar i delen av landet han lyckats ta sig i från. Bredvid honom står en ryggsäck och en påse. Vad fick du med dig, frågar jag. Lite kläder säger han också. Och mina verktyg. Han har med sig Skruvdragare och mejslar. Det var det viktigaste. Någon gång kommer jag väl att få ett hem igen och då finns det säkert saker där som måste fixas. Hur ska jag göra det utan mina verktyg, undrar han.

På en tågstation står en familj. Ett gosedjur sticker upp ur kassarna de har med sig.. De ska inte resa bort. De ska resa tillbaka. En mamma tog med sig sitt barn bort från explosioner - mot säkerheten - men fick inte med sig sin man. Han var tvungen att stanna. Det går inte. Det är för svårt - så hon reser tillbaka - tillbaka närmare kriget. För hur ska hon kunna välja.

Caroline Kernen, Lviv, Ukraina.
caroline.kernen@sverigesradio.se