Utrikeskrönikan3 Sep 2024

Alling och tankbedrägeriet: Daniel Alling, Erfurt

Utrikeskrönika 3 september 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Erfurt tisdag,

Det finns få platser i Tyskland som är så vackra och imponerande som det stora torget Domplatz i här i Erfurt, tycker jag.

Det är inte att undra på att det stora torget med de sensationellt vackra, katedralsliknande kyrkobyggnaderna, en av dem Erfurtdomen, varsamt ihopplacerade till en arkitektonisk skön enhet uppe på en bergknalle på ena sidan bidrar till att staden är klassat som världsarv.

Och det är härifrån detta världsarv som vi i helgen också med valresultaten i Thüringen och Sachsen fick ett starkt politiskt kvitto på det som jag pratat så mycket om i min rapportering sen jag kom tillbaka till Tyskland för två år sen.

Om ett Tyskland i så stark förändring på flera områden, som kämpar med att omstöpa sin så länge framgångsrika ekonomiska modell, som debatterar sin plats i Europa - och världen och där Scholzregeringen är mycket impopulär.

Allt det där kommer ni höra mer om i andra sammanhang framgent, så låt mig därför nu berätta en annan sak som jag tänkt på när jag suttit korta stunder på det vackra Domtorget i Erfurt.

Nämligen känslan av lättnad när beskedet kom häromveckan.

”Die Ermittlungen sind eingestellt”, dvs utredningen läggs ner.

Saken är den att på väg hem till Sverige i bilen i godan ro i mitten av juli ringde det plötsligt.
– Det är polisen i Bayreuth här, sa en Herr Spörl när jag lyfte luren.
– Ojdå, vad har jag nu gjort, frågade jag?
– Du är misstänkt för att begått Tankbetrug, Herr Alling, sa herr Spörl vidare.

Tankbetrug är att man tankar bilen och åker iväg utan att betala. Bedrägeri alltså. På tyska mackar finns det inga kontokortsautomater.

– Det kan inte vara sant, något sånt skulle jag aldrig göra, sa jag.

Herr Spörl skickade då fotobevis och där står jag och tankar min hyrbil vars registreringsnummer nämns i anmälan och jag hittade heller ingen notering för att jag hade betalat för en tankning på den macken vid det aktuella tillfället.

Den vänlige Herr Spörl hörde min oro och skyndade sig sen att säga att om du kan skicka en trovärdig förklaring till varför detta hänt så brukar åklagaren lägga ner utredningen.

Jag skrev så fort jag kunde ett brev till åklagaren, efter den tyska konstens alla artiga regler och la mig platt.

I vanliga fall betalar jag alltid först bränslet med företagskortet, därefter uträttar jag eventuella behov och därefter köper jag privata grejor för att inte blanda ihop betalningarna och privat och offentligt.

Den här gången var kassakön mycket lång och behovet trängande stort, jag avvek därför i min nöd från min vana och glömde sen av att vid kassan när jag med mitt privata kort köpte dricka och korv berätta att jag också hade tankat.

Otroligt pinsamt men sant.

Åklagare trodde mig tack lov och la alltså ner utredningen och jag betalade förstås omedelbart skulden till macken.

På det världsarvsklassade torget känner jag alltså å ena sidan stor personligt lättnad och å den andra tänker jag vidare på de stora tyska förändringarna som pågår på så många plan.