Du ser ut som en ponny

Hej Somna. Visste du att Somna med Henrik inte har en enda lyssning på Mars eller på månen? Det var en gång jag ville köpa en stjärna och döpa den efter en person, men så insåg jag att man egentligen inte kan köpa en stjärna. Istället blev jag fascinerad av att skicka saker ut i rymden. Jag printade ut en bild på Elon Musks Tesla och satte upp den på väggen, från den tid då han fortfarande bara var vulgär och inte galen. Man kan faktiskt skicka meddelanden ut i rymden med laserljus. Det är fåfängt att tänka att det skulle förändra något, eller att någon ens skulle läsa det. Men jag tycker det är vackert ändå. Vem vet, en dag kanske någon läser det.

Minns du faster Asta, min karaktär i Bolibompa som låste in sin brorson i gästrummet för att själv få vara med i tv? När jag var ny på SVT i början av 2000-talet var jag helt starstruck av själva miljön, de enorma studiokorridorerna där Wille och Valle och Victor är inspelade och som fortfarande ser likadana ut. Där träffade jag de gamla rävarna som hade underhållit mig som liten.

Det finns en låt som heter You don't know me, och den är en berättelse om kejsaren av Hummingbird. Han är så vacker att han inte står ut. Varje morgon tittar han sig i spegeln och tänker usch vad fin jag är, och han drömmer om att bli ful. Finns det något fulare än en ponny som försöker lätta på trycket? Kejsaren beställer en sång som kan ta ifrån honom skönheten, om så bara för en sekund. Men eftersom det är livsfarligt att förolämpa en kejsare blir alla sånger bara varianter på hyllningar och rätt snälla förolämpningar. Tusen man som skrivit men inte vågat gå hela vägen får sätta livet till. Så kommer en kvinna som heter Debakel, som är fattig och behöver pengarna, och som tidigare bara skrivit en låt. Det är hon som skriver You don't know me.

I inspelningen av Nationalteaterns Kåldolmar och Kalsipper, om Folke och Agamemnon, får man höra om motstånd, kommunister och hur medborgarkroppen bär överklassen. De jobbar i en guldgruva tillsammans med en blek häst, som hörs i bakgrunden på skivan. Den inspelningen betydde mycket för mig. Jag tänker på att Wille och Valle och Victor också handlar om att industrin bygger på människors hårda slit. Det pratas inte så mycket om längre. De viktigaste jobben idag är de som betalar minst. Varför är det så?

Jag tänker också på hur ensamt det måste ha varit att vara kejsare förr. Kejsaren sitter isolerad och hålls avskild från andra, eftersom han är helig. Som att sitta i en gyllene bur där en berättelse håller dig fången. Kejsaren kände inte låtskrivaren som skrev You don't know me, och blev först arg. Sen fastnade låten i hans huvud, och Debakel fick pengarna. Det hela slutade med att de bytte liv.

Nu håller jag själv på att somna. Godnatt.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.