Hemma bra, borta bäst: Marie Nilsson Boij, Paris
Utrikeskrönikan11 Jan 2024

Hemma bra, borta bäst: Marie Nilsson Boij, Paris

Utrikeskrönikan 11 januari 2024.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Paris, torsdag.

Jag har blivit lurad.

Av en taxichaufför.
Inte i Palermo eller Neapel eller Marrakech eller Marseille.
Nej, i Stockholm.

Jag har nämligen varit i Sverige några dagar och skulle åka från centralstationen till hotellet sent på kvällen – en resa på några kilometer som vid den tiden på dygnet tar elva minuter.

– Det blir 589 kronor, sa taxichauffören.

– Skojar du, sa jag. För de pengarna kommer jag ju normalt ända till Ekerö centrum, två MIL bort.

Vilket mottagande! Jag kände mig kränkt på djupet.

Man kommer hem till trygga lilla Svedala, släpper garden och bam, lurad av mina egna.

Jag gjorde ju bara som i Paris.
Tog taxibilen som stod först i kön.

Här skapar man bråk om man inte gör det.

Men tydligen ska man absolut inte bara ta taxin först i kön i Stockholm, utan hålla sig till de stora bolagen, aldrig åka med friåkare.

Men det är ju inte lätt för turister att veta.
Eller för damer som inte bott i Stockholm på tre och ett halvt år.

Jag brukar annars försöka hålla mig till de etablerade taxibolagen, de gånger jag behöver åka taxi i jobbet i nya städer, eftersom de ändå är någon form av kvalitetsmarkör.

I Valetta på Malta var dock rådet från lokalbefolkningen att ta en uber.
Det var extremt många, snabba och billiga.
Misstänkt billiga, tyckte jag.

Å inte vill man gynna en bransch som exploaterar folk, inte!
Jag kanske ändå ska ta en från det etablerade bolaget...
Men på det etablerade bolagets taxistopp stod chaufförerna och snackade, och hade jättetrevligt och verkade inte alls vilja bli störda med nåt jobbigt jobb.
När jag väl lyckades få en att nappa, visade det sig att han, oj visst hade sin kompis djupt sovande i passagerarsätet fram.

– Det är inget att bry sig om sa chauffören, men efter det höll jag mig till ortsbornas rekommendationer...

Lurad blev jag dock aldrig...

I lilla staden Crotone i Kalabrien i allra södraste Italien, dit landets myndigheter inte alltid når fram,
där var det inte så ordnat med taxiriet...
Nån ringde bara nån som kunde köra mig dit jag behövde åka helt enkelt, och jag betalade den summa vi kom överens om, och alla var nöjda.

Lite ovant, men lurad? Näpp...

I Rom kan det vara rätt rörigt med taxi men alltid hjärtligt.

En gång hade en chaufför glömt kortmaskinen hemma sa han, så tokigt det kan bli.
– Men jag har verkligen inga kontanter, sa jag.
– Ingen fara, sa han, du kan ta ut i automaten på flygplatsen.

Jag lämnade så superstressad resväskan i bilen för att slippa släpa...
Tanken slog mig att jag kanske inte skulle se den, men ja nä ingen ko på isen då heller.
Min erfarenhet är att man verkligen kan LITA PÅ taxichaufförer.

Visst råkade en chaufför i Paris en gång lägga på en nolla på beloppet, men de pengarna fick jag sen tillbaka med ränta när jag väl hittade honom.

Å sen var det ju han som frågade om jag hade bråttom.
– Nja, inte jättebråttom kanske.
– Är det ok då om jag passar på att tanka...? frågade han.

När jag hade suttit själv i baksätet på hans bil i tio minuter, på någon mack i utkanten av Paris mitt i natten lovade jag mig själv att från och med då alltid ha bråttom…

Men hem kom jag ju, hel och ren.

Hur gick det med lurendrejaren i Stockholm då?

Ja, efter att jag protesterat tydligt och högljutt, så bjöd han på resan.

Men nu är taxigarden höjd även i gamla Svedala.

Marie Nilsson Boij, Paris
marie.nilsson-boij@sverigesradio.se

Avsnitt(1000)

Alling och tankbedrägeriet: Daniel Alling, Erfurt

Alling och tankbedrägeriet: Daniel Alling, Erfurt

Utrikeskrönika 3 september 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Erfurt tisdag,Det finns få platser i Tyskland som är så vackra och imponerande som det stora torget Domplatz i här i Erfurt, tycker jag. Det är inte att undra på att det stora torget med de sensationellt vackra, katedralsliknande kyrkobyggnaderna, en av dem Erfurtdomen, varsamt ihopplacerade till en arkitektonisk skön enhet uppe på en bergknalle på ena sidan bidrar till att staden är klassat som världsarv. Och det är härifrån detta världsarv som vi i helgen också med valresultaten i Thüringen och Sachsen fick ett starkt politiskt kvitto på det som jag pratat så mycket om i min rapportering sen jag kom tillbaka till Tyskland för två år sen. Om ett Tyskland i så stark förändring på flera områden, som kämpar med att omstöpa sin så länge framgångsrika ekonomiska modell, som debatterar sin plats i Europa - och världen och där Scholzregeringen är mycket impopulär. Allt det där kommer ni höra mer om i andra sammanhang framgent, så låt mig därför nu berätta en annan sak som jag tänkt på när jag suttit korta stunder på det vackra Domtorget i Erfurt.Nämligen känslan av lättnad när beskedet kom häromveckan.”Die Ermittlungen sind eingestellt”, dvs utredningen läggs ner. Saken är den att på väg hem till Sverige i bilen i godan ro i mitten av juli ringde det plötsligt.– Det är polisen i Bayreuth här, sa en Herr Spörl när jag lyfte luren. – Ojdå, vad har jag nu gjort, frågade jag?– Du är misstänkt för att begått Tankbetrug, Herr Alling, sa herr Spörl vidare. Tankbetrug är att man tankar bilen och åker iväg utan att betala. Bedrägeri alltså. På tyska mackar finns det inga kontokortsautomater.– Det kan inte vara sant, något sånt skulle jag aldrig göra, sa jag. Herr Spörl skickade då fotobevis och där står jag och tankar min hyrbil vars registreringsnummer nämns i anmälan och jag hittade heller ingen notering för att jag hade betalat för en tankning på den macken vid det aktuella tillfället.Den vänlige Herr Spörl hörde min oro och skyndade sig sen att säga att om du kan skicka en trovärdig förklaring till varför detta hänt så brukar åklagaren lägga ner utredningen.Jag skrev så fort jag kunde ett brev till åklagaren, efter den tyska konstens alla artiga regler och la mig platt.I vanliga fall betalar jag alltid först bränslet med företagskortet, därefter uträttar jag eventuella behov och därefter köper jag privata grejor för att inte blanda ihop betalningarna och privat och offentligt.Den här gången var kassakön mycket lång och behovet trängande stort, jag avvek därför i min nöd från min vana och glömde sen av att vid kassan när jag med mitt privata kort köpte dricka och korv berätta att jag också hade tankat.Otroligt pinsamt men sant. Åklagare trodde mig tack lov och la alltså ner utredningen och jag betalade förstås omedelbart skulden till macken. På det världsarvsklassade torget känner jag alltså å ena sidan stor personligt lättnad och å den andra tänker jag vidare på de stora tyska förändringarna som pågår på så många plan.Daniel Alling, Erfurt i Thüringendaniel.alling@sverigesradio.se

3 Sep 20243min

När kvinnokamp blir maktkamp: Naila Saleem, Stockholm

När kvinnokamp blir maktkamp: Naila Saleem, Stockholm

Utrikeskrönikan 2 september. 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm måndagDen här sommaren har handlat om kvinnokamp och kvinnors maktkamp i mina bevakningsländer. Om vi börjar i Bangladesh. Sommarens proteströrelse initierad av landets studenter, men som sedan kom att omfamnas av fler, resulterade i att en av landets starkaste kvinnor förlorade makten och fick fly hals över huvud. Under sammanlagt 20 år var Sheikh Hasina premiärminister, nu senast 15 år i sträck.När hon fick makten sågs hon som något av en hjälte som återupprättade demokratin efter militärens styre. Under hennes tid som premiärminister har bland annat textilindustrin växt. Den som gett miljoner kvinnor möjlighet att lämna hemmet och tjäna egna pengar. Nu är omdömena mindre smickrande. Maktfullkomlig, hänsynslös, diktatorisk och fullt upptagen med att bygga en personkult runt sig själv. Så beskrivs hon i Bangladesh av oppositionen och studenterna. Tystnad råder fortfarande från alla de tusen och åter tusen som arbetat med och för henne. Utrensningens timme är slagen och i landets tidningar trycks dagligen artiklar om namngivna personer som fått sparken eller gripits när de försökt lämna landet. Gemensam nämnare: de stod Sheikh Hasina nära.På andra sidan gränsen, i Västbengalen, pågår en annan politisk maktkamp. Delstatens chefsminister tillika en av Indiens tyngsta oppositionspolitiker slåss för sin överlevnad. Den brutala våldtäkten och mordet på en läkarstudent på ett av Kolkatas statliga sjukhus har lett till kraftiga protester runt om i landet. I Kolkata är de särskilt intensiva med krav på chefsminister Mamata Banerjees avgång. Hon har satsat på att förbättra särskilt kvinnors villkor och flickors studiemöjligheter och kallas kärleksfullt för Didi äldre syster av sina anhängare. Att då en läkarstudent våldtas och mördas under ett nattpass, får nog ses som en svår motgång.Mamata Banerjee gör precis som Sheikh Hasina gjorde, skickar ut sina stödtrupper på gatorna. Resultatet? Kaos och våld när olika aktörer politiserar frågan om kvinnors rätt att vara säkra på jobbet. Under tiden manifesterar indier, män och kvinnor, mot det sexuella våld som alltför många kvinnor utsätts för på jobbet eller på vägen dit. Den indiska kvinnokampen har åstadkommit mycket men kvar finns striden om individens rätt till att själv få bestämma över sin kropp. Värderingar tar tid att förändra så den lär inte vinnas i sommar eller ens i höst. Processen att skapa ett nytt, mer demokratiskt styre i Bangladesh lär också ta fler somrar och höstar.Naila Saleem Sydasienkorrespondentnaila.saleem@sverigesradio.se

2 Sep 20243min

Brittiska myndigheter lär ha fortsatt fullt upp: Pontus Mattsson, London

Brittiska myndigheter lär ha fortsatt fullt upp: Pontus Mattsson, London

Utrikeskrönikan 30 augusti 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. London, fredag.Tillbaka efter sommarledigheten funderar jag på vilka myndighetsskandaler som kommer att få de stora rubrikerna detta år.Blodskandalen där tiotusentals patienter fick hiv och hepatit C genom smittat blod i sjukvården och postskandalen där oskyldiga postombud anklagade för att försnillat pengar, när det i själva verket var postens it-system som det var fel på, var två av vårens stora nyheter.Nästa vecka presenteras slutrapporten i ett annat uppmärksammat fall. Branden i 24-våningshuset Grenfell Tower, i västra London, där 72 människor miste livet 2017. En lång rad allvarliga felsteg har redan konstaterats: brandfarligt byggnadsmaterial, missgrepp i räddningsinsatsen. Men ingen ansvarig har åtalats. Tidigast 2026 kan det bli aktuellt.Men åtalad, och dömd till livstids fängelse, är sjuksköterskan Lucy Letby, för sju mord och lika många mordförsök på spädbarn på det sjukhus i staden Chester där hon jobbade. Men är bevisningen verkligen tillräcklig? Efter att den amerikanska tidningen New Yorker tidigare i år gått igenom fallet har debatten tagit fart i Storbritannien.Letby, som är dömd mot sitt nekande arbetade på en avdelning med för tidigt födda barn, där många spädbarn inte klarar sig. Bevisen mot henne bygger bland annat på att hon arbetade vid alla de aktuella tillfällena och undersökningar som pekar på att någon injicerat insulin eller luft i spädbarnen.Men flera statistiker påpekar nu att om man också inkluderar andra barn som dog på avdelningen ser mönstret för vem som jobbat när, helt annorlunda ut. Och en rad barnläkare ställer sig frågande till slutsatserna om insulin och luft-injektionerna. Har barnen kanske i själva verket dött av andra orsaker? Det finns gott om uppgifter att vården på avdelningen där Letby arbetade fungerade dåligt. Dödstalen var höga.24 läkare och statistiker kräver nu att den offentliga utredning, som ska svara på frågan om hur Lucy Letby kunde ges tillfälle att mörda sju barn och försöka mörda ytterligare sju utan att hon stoppades, att den utredningen skjuts fram eller ges nya direktiv. Alternativa dödsorsaker måste utredas, menar experterna.Och nitton sjuksköterskor har skrivit ett öppet brev till premiärministern. Sköterskorna skriver att domen mot Letby, på den bevisning som finns, påverkar alla sjuksköterskor och att de nu är oroliga för att bli syndabockar när något går fel i vården. De vill att bevisen granskas igen.Samtidigt påpekar andra att utredningen mot Letby var mycket omfattande och det är svårt att tro att blivit oskyldigt dömd, även om ingen direkt sett henne skada något barn.Hur än den här historien utvecklar sig: Kommissionerna som utreder tillkortakommanden hos de brittiska myndigheterna lär ha fortsatt fullt upp att göra.Nyhetsjournalisterna likaså.Pontus Mattsson, Londonpontus.mattsson@sverigesradio.se

30 Aug 20243min

En hel del smolk i glädjebägaren: Carina Holmberg, Göteborg

En hel del smolk i glädjebägaren: Carina Holmberg, Göteborg

Utrikeskrönikan 29 augusti. 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Göteborg torsdagDet rustas till kungligt bröllop i Norge, och jag tittar på bilder hur den kungliga yachten har glidit in lagt ankar i den vackra fjorden i Geiranger, det putsas och fejas för nu ska det bli festligheter i flera dagar.Men det finns en hel del smolk i glädjebägaren.Sällan har det varit en sådan snålblåst runt kungafamiljen i Norge.Det är kritikstormar som tilltar i styrka och liknar närmast ett korsdrag. För problemen är flera.Det är kronprins Haakons syster Märta Louise som till helgen ska gifta sig med amerikanen Durek Verrett. Schaman till yrket och många norrmän har haft svårt att smälta den verksamhet han håller på med. Schamanism handlar bland annat om att ha kontakt med andar och en tro på att sjukdomar kan botas med okonventionella metoder. Prinsessan Märta Louise har kritiserats för att missbruka sin kungliga titel i kommersiella sammanhang.Bildrättigheterna till bröllopet har brudparet sålt till en brittisk veckotidning och streamingkanalen Netflix men det fick kungafamiljen att slå bakut. De tänker inte låta sig fotograferas i det sammanhanget.Och jag måste erkänna att jag är väldigt nyfiken på hur den diskussionen avlöpte i de kungliga gemaken mellan kung Harald och hans dotter Märta Louise.Och det är många i Norge som skakar på huvudet i förundran.Är det ett bröllop eller ett kommersiellt jippo som ska ske till helgen?Det saknas verkligen inte samtalsämnen runt fikaborden i Norge dessa dagar.För det finns mer att prata om i korsdraget runt kungahuset.Parallellt med prinsessan Märta Louise yvigheter har kronprinsessan Mette-Marits son Marius blivit gripen av polis. Påverkad av alkohol och kokain är han misstänkt för skadegörelse och misshandel av en före detta flickvän. Och flera tidigare flickvänner har trätt fram och med liknande berättelser.Polisutredningen pågår och det skrivs spaltmeter, rubrikerna är stora och vid offentliga sammanhang får kronprinsen inte alls tala om de ämnen han hoppats på.Istället handlar frågorna om polisutredningar, förhör och förtroendet för kungahuset,För förtroendet för kungahuset minskar i Norge i takt med att allt fler skakar på huvudet och undrar vad som pågår.Nu är det bara en tidsfråga innan monarkins tid är över säger republikanerna hoppfullt.Tid sägs dock vara kungligheters bästa vän när det stormar, med tiden lägger sig stormen och människor glömmer.Vi vänder blad och går vidare.Carina Holmberg för P1 morgon.carina.holmberg@sverigesradio.se

29 Aug 20243min

Det blev mycket mörker och svärta: Milan Djelevic, Stockholm

Det blev mycket mörker och svärta: Milan Djelevic, Stockholm

Utrikeskrönika 28 augusti 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm onsdag,Semestern är på många sätt en tid då många av oss korrespondenter verkligen kan försvinna in i ett rosenskimmer - eller möjligen ett roslingskt skimmer, där världen plötsligt ljusnar, problemen och allsköns konflikter bleknar bort som hägringar i en bister öken...Hans Rosling var en professor som med siffror och fakta lanserade teorin om att vår värld i vissa avseenden är en ljusare plats än den framställs i olika domedagsanalyser.Det är ett sätt att se på tillvaron som är tilltalande, rentav lockande. Men kanske är det lättare att fokusera på ljuspunkterna om man själv befinner sig på en solig plats?På jobbet stiftar dom flesta av oss korrar bekantskap med tillvarons mörkare krafter, och turbulensen runt om oss, både för er som lyssnar och oss som bevakar, har på senare år snarare ökat.Semestern, för mig i alla fall, har gått i ett helt annat tecken. Familjeumgänge, möjlighet att ägna mig åt min passion, flugfisket och lata dagar i skärgården.I den tillbakalutade, sköna bubblan, befann jag mig i flera veckor.Å min första vecka efter semestern började ungefär på samma sätt.Även om korrehatten åkte på, inlindades allt, under några dagar, i glädje å festballonger.Min arbetsvecka inleddes nämligen med årets korredagar, då vi bland annat får möta några av er lyssnare under festliga former på Kulturhuset i Stockholm.Men för oss korrar är det också ett tillfälle att träffas och umgås, då vi för en gångs skull befinner oss på samma plats under några få dagar.I år pågick detta myspys fram till den sista dan av korreveckan, då en av punkterna i det program vår käre chef satt upp för oss innehöll ”analytiker från Försvarshögskolan berättar om världsläget.”Analytikern behövde exakt 30 sekunder för att ta oss alla ut ur den känsla av välbehag vi möjligen befann oss i.Hans analys pågick i någon halvannan timme.Många lämnade lokalen med en starkt besk smak i munnen.Kanske tycker ni att jag nu drar ner rullgardinen alltför nitiskt, för visst finns det ljuspunkter.Fattigsverige är trots allt ett minne blott – eller finns bara på bio, läkarvetenskapen gör stora framsteg, vi får det allt bättre, så ingen anledning till pessimism...Eller?Just nu kan man undra vad det är för landvinningar vi egentligen gjort och gör?Ett storkrig rasar i Europa. Krigsmuller i Mellanöstern.Andra konflikter som pågår i både Europa och andra delar av världen...Analytikern sa mer än så... tog stöd av bilder och diagram. Det blev mycket mörker och svärta.Men jag ska låta er slippa höra dom detaljerna, vill inte förstöra er dag, eller närmsta veckor.När jag kom hem kramade jag i alla fall om mina barn lite extra. Å försökte värka fram lite hopp.Kanske förmår vi trots allt ta oss i kragen och undvika det värsta. Som när kalla kriget förblev kallt - och inte exploderade i något ännu värre.Kanske finns det någon som till slut drar i nödbromsen.Låt oss hoppas på det.Milan Djelevic, Östeuropakorrespondentmilan.djelevic@sverigesradio.se

28 Aug 20243min

Regelbråk inför presidentvalsdebatten: Roger Wilson, Washington

Regelbråk inför presidentvalsdebatten: Roger Wilson, Washington

Utrikeskrönika 27 augusti 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Washington, tisdag. Nedräkningen pågår. Om 14 dagar, den tionde september, är det dags för den stora debatten om vem som ska leda USA. Donald Trump mot Kamala Harris i direktsändning. Ja, om det nu blir någon debatt. För Donald Trump hotar nu att backa ur, eftersom Demokraterna vill ändra debattreglerna, säger han. Det handlar om en regel som demokraterna krävde inför förra presidentvalsdebatten, den mellan Joe Biden och Donald Trump. Då var det jätteviktigt för demokraterna att bara den av de två debattörerna som hade ordet skulle få ha sin mikrofon påslagen. Den andra skulle dras ner. Något som tolkades som ett sätt att skydda Biden från att bli avbruten och ifrågasatt av Trump. Nu har Demokraterna ändrat sig. Nu vill de att bägge mickarna är på hela tiden, vilket också är så man brukar göra när man har den här typen av debatter tidigare. Och det är ganska uppenbart vad Harris kampanj hoppas på. Att Trump ska tappa humöret, eller säga något olämpligt. Ja, på något vis göra bort sig. Men Trumplägret verkar inte road av den här regeländringen. Och ska man vara rättvis, så var inte Harriskampanjen heller överdrivet öppna för nya förslag när Trump föreslog ytterligare en debatt på tv, som skulle sändas redan den åttonde september på den konservativa tv-kanalen Fox News, inför en stor publik.Presidentvalsdebatterna är numera en förhandlingsfråga mellan de två kampanjerna, och försiktigheten från bägge sidor är stor, Kamala Harris kampanj har halvt om halvt lovat en andra debatt i oktober, men troligtvis kommer ingendera sidan att binda upp sig för några fler debatter förrän man sett hur den nu planerade, den tionde september, faller ut. Före Trumps debatt mot Joe Biden så talade en del om att de tv-sända debatterna kanske spelat ut sin roll i det nya medielandskapet. Att det nu bara gällde att få till några enstaka, bra säg under debatten, som kunde bli effektiva klipp på sociala medier, och så hade man vunnit debatten i allmänhetens ögon. Men som väl nästan alla vet, Bidens insats var så dålig i den förra debatten att den satte igång den process som ledde till att Biden till sist drog tillbaka sin presidentkandidatur. Och ingen tvivlar längre på hur avgörande en debatt kan vara. Och parallellt med nedräkningen till debatten så pågår det en annan som gäller Kamala Harris. Hur blir det egentligen med de intervjuer som hon lovat att ställa upp på före den här månadens slut? Harris har inte suttit ner med någon journalist för en längre intervju, eller hållit någon riktig presskonferens sedan det stod klart att hon skulle bli demokraternas kandidat. Vilket förstås gör den kommande debatten ännu mer betydelsefull. Ja, om den nu blir av då. Roger Wilson, USA-korrespondentroger.wilson@sverigesradio.se

27 Aug 20243min

Om att skriva sin sista utrikeskrönika: Samuel Larsson, avgående utrikeskorrespondent

Om att skriva sin sista utrikeskrönika: Samuel Larsson, avgående utrikeskorrespondent

Utrikeskrönika 26 augusti 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Skåne måndag,Det har blivit dags att säga farväl. Efter åtta år som radions korrespondent både nära och långt borta så är det nu tid att göra något helt annat. Om ett par veckor packar jag undan min mikrofon, pillar av det lilla Ekot-klistermärket på datorn och lägger av med journalistiken.Så jag lever i ett slags skiftestid, där nästan allt jag gör, görs för sista gången - som att skriva den här allra sista utrikeskrönikan till P1 morgon, till exempel.Jag gör en sökning i arkivet och räknar. På åtta år har det blivit 73 utrikeskrönikor. Från Sydafrika till Grönland. Danmark, Polen, Kenya. Slovakien, Göteborg och Sudan. Bland annat. Den allra första handlade om mötet med offren för avgrundsdjup ondska i östra Kongo. Och sen dess har det ibland varit allvar, ibland rätt tramsigt. Om outtalbara danska städer, om vådan av att lita på Google maps i Swaziland, om att det alltid regnar när jag är i Polen. Om politiska vildar, arktiska isberg och moçambikiska präster. Om gubben som sålde dubbdäck i tropikerna, om danska nyord, brutala journalistmord och om människoöden i kris efter kris. Också ett evigt tjatande märker jag nu, om mitt favoritland Etiopien. Men också hur jag nästan hamnade i den danska TV-serien Borgen, om när Gandalf kom till Warszawa och om vilka länder som egentligen är världens rundaste. En del krönikor har väckt känslor, som den om hur svårt det är i ett nytt land att hänge sig åt sin egen integration. Eller den om spänningsfältet mellan yttrandefrihet och respekt för det folk håller heligt. Också har vi min egen favorit, om mötet med de lekande glada barnen i den moçambikiska by där död och katastrof just slagit till.Ja, alltså en och annan krönika blev ändå rätt bra tänker jag nu när jag bläddrar, läser och minns. Annat var mer normalbegåvat. Några faktiskt inte alls bra.En krönika, säger dom som vet, är personligt hållen och berättar om det stora med hjälp av det lilla vardagliga. Får gärna vara fyndig eller berörande och ska helst mynna ut i en spaning eller analys.Visst, allt det där är säkert sant, men jag skulle snarare beskriva en utrikeskrönika i P1 morgon som en slags ventil. En möjlighet för korren att berätta om det svåra, det absurda och det knasiga. Om de egna misstagen, aha-upplevelserna, tvivlen och sidospåren. Allt det där som den sakliga nyhetsrapporteringen inte alltid rymmer, men som alla korrespondenter samlar på sig och som definitivt kan bidra till en mer begriplig värld.Att 73 gånger har fått filtrera världen genom sin egen skalle rakt ut i ett av Sveriges största radioprogram har varit ett privilegium. Jag har gjort mitt bästa, och haft fantastiskt roligt. Så nu säger jag för sista gången ett djupt och varmt tack för att du har lyssnat!Samuel Larsson, avgående utrikeskorrespondentsamuel.larsson@sverigesradio.se

26 Aug 20243min

Min rekorddyra burrito och dricksen i USA: Simon Isaksson, Washington

Min rekorddyra burrito och dricksen i USA: Simon Isaksson, Washington

Utrikeskrönika 23 augusti 2024. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Washington, fredag.Häromdagen råkade jag beställa hem den dyraste burriton jag någonsin ätit. Jag var inte tillräckligt uppmärksam och glömde bort att kontrollera en avgörande detalj när jag klickade hem tortillabrödet med bönor, ris och salsa.Summan jag såg på menyn var ju inte den jag skulle betala. Utan här i USA tillkommer ofta både skatt och avgifter först sen – vilket gör prislappen lite svårare att lista ut. Och så är det givetvis den näst intill obligatoriska dricksen, som föreslås på totalsumman och inte på den där summan man tror att man ska betala när man kollar menyn.Och det här med dricksen är en ständigt aktuell fråga i USA. Oavsett om du klipper håret hos frisören, åker taxi, köper dyr restaurangmat eller bara ber om en svart kaffe på caféet, så förväntas du lägga till en rätt saftig andel av summan i dricks.Något som även gjort dricksen avgörande för många för att klara av vardagen. Den kan stå för en rejäl del av ens inkomst – i många delstater förväntas dricksen till och med stå för majoriteten av ens inkomst, och den på förhand bestämda timlönen kan då sättas bra mycket under minimilönen som de som inte förväntas få dricks enligt lag ska tjäna.Dricksen för de som får den är alltså viktig. Och frågan hur mycket man ska ge väcker alltid diskussioner.När jag började äta på restauranger i USA för drygt 10 år sen, föreslogs jag dricksa runt 15 procent av slutsumman. Men under åren som gått har den där föreslagna dricksen klättrat allt högre upp i procentsatserna. Nu får jag dåligt samvete om jag inte ger över 20 procent dricks – alla andra tycks ju göra det.När pandemin tvingade amerikaner att stanna hemma, men personal på till exempel matställen fortsatte att arbeta, blev det också mer och mer vanligt att dricksa lika mycket även om du bara kom förbi för att hämta upp maten, eller bad om att få den hemkörd.Nåt som lever kvar för många än idag, och för mig när jag beställde hem den där dyra burriton.Dricksen är även en valfråga i USA i år. Donald Trump var först ut med att lova slopad skatt på dricks om han blir president. En flört kanske framför allt med väljarna i nyckeldelstaten Nevada, som med Las Vegas och andra mindre casinostäder är full av folk i servicebranschen. Kamala Harris ville inte vara sämre och hoppade också på slopad-skatt-på-dricks-tåget. Däremot står många ekonomer kvar på perrongen: inkomstskatten på dricks är viktig för välfärden, menar de. Och dessutom kanske rika börjar räkna en del av sin inkomst som dricks, för att slippa undan skatt.Vi får se om Trump eller Harris faktiskt slopar skatten, någon av dem kommer ju få bekänna färg efter valdagen.Själv ska jag köpa en sista frukost här nu, innan jag åker hem till Sverige igen – och kommer dricksa mina vanliga dryga 20 procent. Vi får se hur mycket jag förväntas ge nästa gång jag är i USA, för oavsett hur det går med skatten – kommer i alla fall dricksen garanterat finnas kvar.Simon Isaksson, Washingtonsimon.isaksson@sverigesradio.se

22 Aug 20243min

Populärt inom Politik & nyheter

aftonbladet-krim
p3-krim
rss-krimstad
fordomspodden
motiv
rss-viva-fotboll
flashback-forever
svenska-fall
rss-sanning-konsekvens
aftonbladet-daily
rss-vad-fan-hande
dagens-eko
olyckan-inifran
grans
blenda-2
svd-dokumentara-berattelser-2
rss-frandfors-horna
rss-krimreportrarna
krimmagasinet
rss-flodet