En uppdaterad krönika om kärringar: Sara Heyman, korrespondent för global hälsa

Utrikeskrönikan 14 november 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Kairo, måndag.Jag vaknar tidigt i gryningen och känner direkt att något är annorlunda.Kakafonin av motorer, tutor, bilhorn och återkommande böneutrop har tystnat för en stund.På den stilla Nilen har en grupp roddare i smala, smäckra båtar vågat sig fram.De glider långsamt genom dimman. Den grå-bruna dimman, smogen – den har inte lättat från Kairos innerstad. I Egyptens huvudstad, Afrikas största med omkring 20 miljoner invånare, är luftkvalitén enligt Världshälsoorganisationens siffror extremt dålig och halterna av hälsovådliga partiklar skyhög.Att leva i Kairos luft innebär ökad risk för olika lung- och hjärtsjukdomar, astma och allergier.Årets värdland för FN:s stora klimatmöte har historiskt sett bara släppt ut en bråkdel av världens gemensamma växthusgaser, men nu verkar de vilja ta igen med råge, tänker jag, när jag med livet som insats kryssar mig fram mellan bilarna för att korsa gatan – samtidigt som jag försöker hålla andan.Och det är inte bara människors hälsa som påverkas av sot och föroreningar.Även Egyptens fantastiska historiska monument far illa och nu tillkommer nya utmaningar: stigande temperaturer, skyfall, översvämningar i klimatförändringarnas spår.I Luxor börjar stigande värme och fuktighet få de gamla 7000-åriga templens fasader att blekna och spricka. I Alexandria, en gång hem för antikens största bibliotek har 4700 betongblock slängts ut längs med den långa strandpromenaden för att skydda staden från det sakta stigande Medelhavet.I Kairo visar studier att de världskända sanddynerna vid Pyramiderna där tusentals turister varje år rider ut på sina kamelturer, kan komma att blåsa bort när den globala uppvärmningen får vind- och vädermönster att förändras.I Alexandria träffar jag en professor och expert på klimatanpassning som inte tycker att man bör prata så mycket om havsnivåhöjningarna som visserligen hotar staden, men där osäkra prognoser lätt viftas bort av beslutsfattare som tycker att man måste vänta på säkrare forskning innan man agerar.Prata istället om turismen, en av Egyptens viktigaste inkomstkällor.Om människor inte längre vill komma till våra pyramider, om korallerna som varje år lockar tusentals dykentusiaster till röda havet bleknar och dör. Då kanske några fler beslutsfattare vaknar.Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondent i Egypten.

14 Nov 20223min

Utrikeskrönikan 11 november 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Berlin, fredag.– Det finns inget paradis i den här världen.Så brukar jag säga när folk gnäller på hur saker och ting görs i Sverige.Ni vet de där åsikterna om svenskar, att många av oss inte säger "god morgon" till alla i frukostmatsalen på ett hotell eller i ett väntrum, att en del av oss ibland kanske slår ner blicken när vi möter en okänd på en annars tom gata, att vi är lite allmänt distanserade.Okej, tänker jag när jag hör gnäll om det där, om det nu stämmer, att "sorry, det är så det funkar här och det lär inte ändras även om du väljer att sura över det".Och utsagan, det finns inget paradis i den här världen, gäller ju inte bara Sverige, förstås.Finns det något land som man bor länge i där man inte så småningom stör sig på vissa saker, på egenskaper och kollektiva beteenden?Nej, jag tror inte det.Och det är intressant också, tycker jag när jag nu är tillbaka i Berlin, hur somligt som tycktes så charmigt här förra gången nu hittills irriterar lite. Jag tänker till exempel på det som kallas för "Berliner Schnauze". Det lite dräpande, fräcka, ibland humoristiska, direkta sättet inte så får berlinare har.Jag var på bageriet härom morgonen, beställde och expediten frågade då något som jag inte riktigt uppfattade.– Ursäkta, jag hörde inte och då himlade hon lite med ögonen, förde handen mot munnen i en drickrörelse och sa övertydligt:– Wollen Sie etwas trinken? Vill ni dricka något?Ni behöver inte bli ovänlig, muttrade jag och hon svarade så där berlinskt oförstående:– Otrevlig, det blev jag väl verkligen inte?Någon dag senare var jag på en bar och ville gärna ha en ljus öl av en särskild sort med ett vackert långt namn.– "Ein Helles", alltså, sa servitrisen och gick för att tappa upp ölen. Jag ville verkligen försäkra mig om att det hade uppfattats att jag ville ha en ljus öl av just den särskild sorten och gick fram till baren och sa det, så vänligt jag kunde.Då kom det rappt tillbaka:– Men jag sa ju "Ein Helles", tror du inte jag fattar eller?Det visade sig att "Ein Helles" var ett annat uttryck för just den ölen med det vackra namnet och jag blev irriterad igen och sa till. Servitrisen förstod inte alls vad jag menade den här gången heller, jag, otrevlig?Charmen med den där "Berliner Schnauze-stilen" är helt enkelt hittills borta för mig, eller är det möjligen nyförälskelsen från förra gången här i Berlin som lagt sig något?– Daniel, "du musst frecher werden", du måste bli fräckare, "das nicht so ernst nehmen", ta det inte så allvarligt, du måste svara fräckt och med humor, sa min kompis till mig när jag tog upp dilemmat med honom häromkvällen.Okej då, jag ska öva på det, att svara fräckt och med humor på "Berliner Schnauze-vis" för det är ju så, även om jag skulle fortsätta sura över det så kommer förstås inte det beteendet försvinna. Det är så en hel del är här.Men, jag står fast vid utsagan, det finns inga paradis, iallafall inte på den här jorden.Daniel Alling, Sveriges Radios korrespondent i Berlindaniel.alling@sverigesradio.se

11 Nov 20223min

Utrikeskrönika 10 november 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, torsdag.Det plingar till i min mobil. ”Gör du nåt på det här”, skriver en kollega och skickar en länk. Jag är trött i huvudet, har haft en intensiv dag. Jag klickar på länken och scannar rapporten från the Lancet, den tunga vetenskapliga tidskriften.Medan jag försöker ta in orden på skärmen, tänker jag med min lite dimmiga hjärna att det här antingen är en nyhet som skulle behöva en ny typ av pushnotis. Något som går ut till allas mobiltelefoner, vare sig du har valt att ta emot pushnotiser eller inte. Eller, kanske skulle den gå ut som ett VMA, viktigt meddelande till allmänheten, stoppa alla tv- och radiosändningar och gå ut i världens alla bilstereor.Eller så är det ingen nyhet alls. Eftersom rapporten bara är den senaste i en lång rad av samma sort.Rapporten som precis publicerats har en lite svåröversatt titel, men ungefär: Nedräkningen för hälsa och klimatförändringar: vår hälsa utlämnad till de fossila bränslena. Medierapporteringen om klimatförändringarna är intensiv, och särskilt förstås just nu under klimatmötet COP27. Och jag tycker helt ärligt att det är svårt att ta in budskapen. I måndags sa FN:s generalsekreterare i sitt tal att vi ”håller på att förlora vårt livs kamp. Att vi är på väg mot ett klimathelvete, med foten fortfarande på gaspedalen”.Jag tänker att det väl inte kan finnas så mycket starkare röst att ta i med? Eller, brukar generalsekreterare uttrycka sig så här? Men världen stannade inte upp. Inte så mycket i alla fall, vad jag märkte. Vi är liksom upptagna med så mycket annat, samtidigt.Rapporterna om klimatförändringarna och dess konsekvenser har droppat in. Slutsatserna har sjunkit in hos många av oss allt eftersom. Vi gör vad vi kan för att processa det forskningen säger, om tipping points, om effekterna för människor, djur, odlingar, infrastruktur. Vi kanske räknar, och tänker efter hur gamla våra barn kommer vara år 2045. Och vi behöver ju inte ha någon fantasi - vi ser effekterna här och nu: översvämningar i Tyskland och Pakistan, rekordmånga utbrott av kolera och andra sjukdomar, miljoner människor på randen till svält.Den nya Lancetrapporten, den sjunde i ordningen, berättar om ”de värsta fynden hittills” om hur klimatförändringarna kommer fortsätta underminera förutsättningarna för vår hälsa. Den fossila bränsleanvändningen skadar oss på så många sätt. Samtidigt, skriver Lancetforskarna, lägger regeringar enorma summor på att subventionera just fossilbränsle. Några länder lägger mer pengar på subventioner än vad de lägger på hela sin hälsobudget.Det blev ingen pushnotis på rapporten. Från mitt håll blev det inte ens ett nyhetsinslag. Men det saknas ju tyvärr inte andra nyheter att rapportera om som handlar om klimatförändringar och hälsa.Sara Heyman, korrespondent för global hälsasara.heyman@sverigesradio.se

10 Nov 20223min

Utrikeskrönika 9 november 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bogotá, onsdag. Jag har precis varit i Brasilien, där alla talar om det senaste presidentvalet, det jämnaste i modern tid, och om den nära förestående VM-turneringen i Qatar där kravet från det fotbollstokiga brassefolket på sitt landslag är ”minst guld”.Sport och politik alltså. De två storheterna som inte hör ihop enligt ett nu förlegat påstående. Förlegat? Ja, det kan man nog påstå. Det räcker med att se OS- och VM-bojkotterna från 1980 och framåt och idrottsmänniskors politiska markeringar vid prispallen. Men något händer när magin vid till exempel en VM-fest sätter igång. Ju närmare festen desto mer bleknar i minnet uppgifterna som förmörkar den – i fallet Qatar handlar det bland annat om arbetarnas slavliknande villkor och förtrycket mot homosexuella. Minns någon idag uppmaningarna till bojkott? I mina samtal i Rio och Sao Paulo tog jag upp frågan och jag blev förfärad när jag insåg att jag själv kommer att vara en av de miljoner på jorden som kommer att ha glömt slavarna och deras baracker, så fort startsignalen ljuder vid öppningsmatchen den 20 november. Brasilien arrangerade herrarnas VM i fotboll 2014, då handlade missförhållandena bland annat om tvångsförflyttningar av icke önskvärda fattiga från VM-byn och korruptionsskandaler. Skriverierna var många före öppningen, men obefintliga under själva turneringen.Ändå fick herrarnas fotbolls-VM på brassemark stora politiska konsekvenser, enligt de politiska experterna där. Den största effekten var att en politiker som Jair Bolsonaro kunde bli president. Korruptionen kring VM-festen 2014 krönte en historia av korruptionsskandaler, som till slut fällde dåvarande vänsterpresidenten Dilma Rousseff. När hon tvingades lämna hade två år gått sedan VM.En kaotisk situation följde, och på den krisen seglade den tidigare omöjlige politikern Bolsonaro upp. Han blev vald 2018, fyra år efter VM alltså.Och så mycket har Brasilien förändrats sen dess att Bolsonaro, som i omvärlden ses av många som ett hot med demokratin, var nära att bli omvald, han fick halva landet bakom sig i valet för tio dagar sedan.Historikerna kommer säkert att bråka om hur stor betydelse just fotbolls-VM hade för fenomenet Bolsonaro. Men först, ska de, liksom de flesta av oss, bänka sig framför tv:n och följa Messis, Neymars och Lewandowskis fotbollskonster i Qatar under nästan en månad. Sedan får sport och politik flätas samman igen. Ivan Garcia, Bogotáivan.garcia@sverigesradio.se

9 Nov 20222min

Utrikeskrönikan 8 november 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Philadelphia, tisdag morgonVi, folket i Förenta Staterna, inrättar och stadfäster denna författning i syfte att grundlägga en mer fulländad union… We, the people. De flesta amerikaner känner till de första betydelsefulla meningarna i USA konstitution, en av världens äldsta och mest berömda författningar. Den som debatterades, skrevs och undertecknades här i Philadelphia 1787. Drygt tio år efter att självständighetsförklaringen skrevs under i samma stad.Och 235 år senare i samma stad, den amerikanska demokratins vagga, stod en före detta president och den nuvarande, Barack Obama och Joe Biden, på scen i helgen inför tusentals i publiken och förklarade att USAs demokrati är under attack, att den är hotad. Och att det amerikanerna själva som har makten att avgöra landets framtid genom sin röst idag i kongressvalet.Obama och Biden menar att det republikanska partiet, framför allt de senaste två åren, blivit allt mer extremistiskt och auktoritärt. De målar ut så kallade Maga-republikaner, Trump-allierade som antidemokratiska valförnekare som sprider lögner och skapar rädsla genom att bland annat vägra erkänna Joe Bidens valseger 2020. Barack Obama sa på ett kampanjmöte i Wisconsin förra helgen att det enda republikanerna bryr sig om är att håna demokrater och göra Donald Trump nöjd. (Och president Biden deklarerade för väljarna i natt att de nu har en chans att försvara demokratin.)Idag den 8 november hålls det första nationella valet sedan 2020 då Donald Trump spred de falska anklagelserna om valfusk som sen ledde fram till att hundratals av hans anhängare stormade USAs kongress och, menar många, attackerade den amerikanska demokratin. Två år senare är berättelsen om det stulna valet fortfarande central inom det republikanska partiet.)Nära 300 republikanska kandidater i mellanårsvalet idag har antingen ifrågasatt eller vägrat erkänna att president Biden vann, enligt en stor undersökning från Washington Post. Samtidigt har flera republikaner öppnat för att de kanske inte heller kommer acceptera en förlust om de förlorar sina val. En av dem, är senatorn Ron Johnson som jag träffade i Wisconsin för en dryg vecka sen. Då sa han till mig att det är demokraterna som utgör ett hot mot USAs demokrati. Joe Biden splittrar det här landet.Och den republikanska väljaren Jerry som jag träffade i Pennsylvania håller med. Biden och demokraterna bryter mot konstitutionen, de inskränker våra friheter. Jag vill ha ledare som hedrar det våra förfäder skrev, säger han. We, the people, ni minns.En annan mening amerikaner kan citera i sömnen, ur självständighetsförklaringen från 1776 lyder: Vi ser dessa sanningar som självklara: att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa. The right to life, liberty and the pursuit of happiness.Det skulle dröja länge i USA innan alla invånare kom att omfattas av de rättigheterna. Och hur det som pågår i landet idag: misstron mot de demokratiska institutionerna, mot folkvalda och myndigheter, misstron amerikaner emellan – kommer fortsätta förändra landet de närmsta åren och decennierna, det kan vi nu bara ana konturerna av. Men just idag har amerikanerna, de, folket, en chans att rösta för det som betyder mest för dem, oavsett vad det är.Cecilia Khavar, Philadelphiacecilia.khavar@sverigesradio.se

8 Nov 20223min

Utrikeskrönikan 7 november 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bryssel, måndagJag skulle vilja introducera ett nytt politiskt begrepp.Eller ja, nytt är det egentligen inte. Det är ett begrepp som redan finns och används, i Finland.Men det är i min mening ett så pass underbart målande politiskt begrepp så jag tycker det förtjänar att spridas utanför de finska gränserna.Begreppet jag tänker på är kvällsmjölka.Ordet finns så klart redan på svenska men hos oss används det väl bara i ordets strikta bemärkelse. Det vill säga att bonden, efter att ha mjölkat korna på morgonen, går ut igen på kvällen för att se om det inte går att krama ut lite till.I Finland används detta begrepp inte bara bland bönder utan också bland politiker. Jag fick nys om detta genom min kollega från Yle, Rikhard Husu. Och han får förklara närmare: Kvällsmjölka det är ett väldigt etablerat begrepp i finländsk politik där man avser det att man försöker utvinna fördelar efter det att man redan har ingått ett avtal eller slutit en kompromiss.Så när man alltså har kommit till sluttampen i en finsk politisk förhandling eller kanske rent av är överens, ja då kommer det en slipad politiker och försöka kvällsmjölka fram ytterligare några fördelar.I Finland förknippas det här begreppet framförallt med: Centerpartiet – som tydligen har en särskild förkärlek och förmåga att kvällsmjölka.Här kommer kollegan Rikhard igen:Till och med motståndarna till Centerpartiet tror jag har viss respekt för partiets förmåga att vinna senkomna segrar i politiska duster just genom kvällsmjölkning.Jag tycker som sagt att detta är ett klockrent politiskt begrepp som förtjänar att spridas och är det någonstans det verkligen passar in så är det i EU-politiken.Hur ofta har jag inte suttit på toppmöten klockan två på natten och fått höra av källor att, ja men vi närmar oss slutet men vi är inte riktigt klara än. Land X stretar emot in det sista. De vill ändra de gemensamma slutsatserna, ha in en till mening eller kanske bara ett enda ord.Som när Spaniens Pedro Sanchez höll kvar alla EU-ledarna i nio timmar på mötet i våras för att han skulle få undantag från EU:s regler och kunna införa nationellt pristak på gas.Nyhetssajten Politico beskrev det som att Sanchez la fram kulorna på förhandlingsbordet för att beskriva hur hårt han förhandlade in i det sista. Jag tycker att kvällsmjölka låter bättre.Eller om vi ska ta ett gammalt klassiskt svenskt exempel. När Göran Persson gick in till Tysklands förbundskansler Gerhard Schröder 1999 under EU:s förhandling om långtidsbudgeten där Persson vägrade lämna rummet förrän han fått en rabatt på den brittiska rabatten.Generellt när EU-länderna förhandlar om pengar tar det alltid fruktansvärt lång tid och det är jättesvårt. Troligtvis för att det förekommer en hel del kvällsmjölkning.Nu börjar det bli dags att avsluta den här krönikan. Mina tre minuter är redan passerade. Men kanske kan jag dra ut på det lite till. Kanske kan jag krama fram bara några extra sekunder för mig själv i etern även om min tid egentligen är slut.Man skulle kunna säga att jag rent av kvällsmjölkar.Andreas Liljeheden, i Brysselandreas.liljeheden@sverigesradio.se

7 Nov 20223min

Utrikeskrönikan 4 november 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Peking, fredag.Om ett par veckor drar SVT:s långkörare ”På spåret” igång igen.Frasen ”Vart är vi på väg”, som används i frågeprogrammet, är det nog många som är bekanta med där hemma.Här i Peking undrar nog många samma sak, även om de inte nödvändigtvis tittar på ”På spåret.”Efter att det styrande kommunistpartiet avslutade sin kongress nyligen, står det nämligen klart att den högsta ledaren Xi Jinping sitter kvar åtminstone fem år till.Och under kongressen tog han av allt att döma ett ännu starkare grepp om makten.Alla tunga poster gick till män som ingår i hans nätverk.Ett utfall som fick börsen att falla och som av många tolkas som att Kina kommer fortsätta längs en väg där den politiska tyngdpunkten vilar på ideologi, teknologisk utveckling- och självförsörjning och så kallad ”säkerhet”.Det är en framtid där kommunistpartiet med Xi Jinping i spetsen tar stor plats i det kinesiska samhället.Så, vart är vi på väg?För tio poäng. Vi rör oss bakåt i tiden, till en era många trodde var död och begraven. Men Kulturrevolutionens osaliga ande hemsöker alltjämt den av censuren skadeskjutna offentliga debatten. Vi passerar Yan’an, kommunistpartiets revolutionära vagga dit Xi Jinping nyligen gjorde sin första resa efter partikongressen. Det var här som Mao rensade ut politiska motståndare och tog kontroll över partiet.Åtta poäng. Vi bromsar oss framåt mot avskaffade BNP-mål och smärtsamma ekonomiska omställningar. Bakom oss ligger dagarna av hög tillväxt. På skyltar längs vägen har någon skrivit ”Gemensamt välstånd”, Xi Jinpings paroll om en ekonomisk fördelningspolitik som ska minska klyftorna. Den privata sektorn drivs på reträtt, när staten avancerar.Sex poäng. Vi åker mot stormig kust, där vad som är kvar av fastighetsjätten Evergrande svajar i kastvindarna. Vi passerar ofärdiga husprojekt och vid horisonten skymtar Hongkongs skyskrapor, eller är det Shenzhen? Det är svårt att se skillnad nu för tiden…Fyra poäng. Resan fortsätter längs kusten där stridsflyg regelbundet markerar sin närvaro mot demokratin på andra sidan sundet. Snart är det presidentval i Taiwan och Peking vill gärna ha med Taiwaneserna på resan mot ”nationens stora pånyttfödelse”, vare sig de vill det eller ej. Två poäng. Snart når vi vår slutstation. Men först måste du sitta i karantän i minst en vecka. Kom ihåg att covid-testa dig åtminstone var tredje dag och registrera dig med din smittspårningsapp vart du än går. Rött är bra, men hälsokoden ska vara grön. Välkommen till mittens rike.Björn Djurberg, Pekingbjorn.djurberg@sverigesradio.se

4 Nov 20223min

Utrikeskrönikan torsdag 3 november. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Här är Kairo, torsdag.Det börjar äntligen bli lite svalare här i Mellanöstern - ner från 40 grader i september - oktober till under 30 nu när klimattoppmöte och fotbolls-VM ska hållas här i regionen.Men statistik visar att Mellanösterns och Europas temperaturer stiger dubbelt så fort som världsgenomsnittet, 0,5 grader per decennium. Redan i år 53 grader varmt i Gulfen.Förra sommaren var vi många som skrattade lite förfärat åt en bild på asiatiska gästarbetare medan de hivade ner två meter långa isblock i en simbassäng i Förenade Arabemiraten. Jag fantiserade då om att poolägaren skulle sjunga - på samma sätt som i Povel Ramels ”Varför är där ingen is till punchen”- ”Varför är där ingen is till poolen?” om gästarbetarna från Bangladesh slarvat med nedkylningen.Men den här sommaren var jag tacksam att inga bilder visades på konsekvenserna av årets temperaturhöjningar.Strax efter sommarlovet, den 11 september, när skolterminen börjat, somnade fyraåriga Minsa Mariyam Jacob i skolbussen i Qatar på morgonen. Ingen märkte att hon inte gick av när bussen parkerat utanför förskolan. Vid lunchtid hittades hennes döda kropp. Den lilla indiska flickan var barn till gästarbetare.Och i Förenade Arabemiraten dog en åttaårig gästarbetarson efter att ha blivit inlåst i en bil i 51graders värme.Man kan skratta åt is i poolen och vore det inte så allvarligt hade man också kunnat skratta åt att egyptisk polis klumpigt grep en indisk klimataktivist i söndags. Ajit Rajagopal fick tillbringa 27 timmar i häkte efter att han ensam med ett litet fredligt plakat skulle börja gå sin klimatvandring från Kairo till Sharm el Sheikh.Men protester är förbjudna i Egypten. Inför klimattoppmötet har man byggt en särskilt plats för demonstrationer - ungefär som en rökruta.Indiern Ajit Rajagopal fick en hel del uppmärksamhet, genant för Egypten. Men mindre uppmärksammat är att minst 67 egyptiska aktivister har gripits senaste tiden, misstänkta för att sprida så kallade falska nyheter, till exempel uppmaningar om att demonstrera den 11 november under klimattoppmötet.Ännu fler har stoppats på gatan och fått sina mobiltelefoner genomsökta, bland dem en universitetsprofessor.Människorättsförsvarare i Egypten sätter stort hopp till klimattoppmötet, inte i första hand för att de hoppas på sänkta temperaturer, utan för att Egyptens politiska fångar nu uppmärksammas av allt fler. En majoritet av världens nu levande Nobelpristagare i litteratur, vädjade igår till Egypten att släppa tusentals politiska fångar, inklusive hungerstrejkande Alaa Abdel Fattah, den 40-årige författaren och demokratiaktivisten som på måndag när COP27 inleds, även kommer att sluta dricka vatten.Det är inte bara stigande celsiustemperaturer som gör att Egyptens regering kan komma att få det hett om öronen under klimattoppmötet.Cecilia Uddén, Kairocecilia.udden@sverigesradio.se

3 Nov 20223min