I Mostar blev vänner fiender – och Balkankriget än mer komplicerat: Milan Djelevic, Östeuropakorrespondent

Utrikeskrönika 7 oktober 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Prag, fredag.Ska vi inte sätta på värmen ändå? Höja upp, bara lite grann? En halv grad kan vi väl i alla fall höja upp med?Så sa jag till min sambo häromdagen innan jag gav mig av hit till toppmötena som just nu pågår i Prag. Det som för ett halvår sedan skulle ha låtit som en helt bisarr diskussion bland två snåljåpar är nu en fullt normal konversation. Ska vi sätta på värmen? Eller ska vi frysa?Det är energikris. Elpriserna rusar. Gaspriserna ska vi inte ens tala om.Vårt hus hemma i Bryssel värms upp med gas som de flesta belgiska hus. Det är från början av 50-talet. Och även om vi totalrenoverade för några år sedan, bytte fönster och isolerade, så håller det inte riktigt tätt.På sommaren går det inte att hålla hettan borta. På vintern blir det kallt. Om man inte brassar på med elementen det vill säga. Vilket det inte är läge att göra just nu.Dels för att det kostar. Myndigheter har varnat för att en genomsnittlig årsavgift för ett belgiskt hushåll kan landa på 8 000 euro. Men också för att vi vill dra vårt står till stacken och spara energi.Så vi håller nere värmen. Och klär oss varmare. Så är det för många andra. I Belgien och runt om i Europa. Både för vanligt folk men också för politiker.Frankrikes finansminister Bruno Le Maire har gått ut och sagt att han minsann ska kasta bort slipsen och skjortan och istället bära polotröja under kavajen. För att hålla värmen i de numera kyliga franska regeringskontoren där man också ska spara energi.Likadant är det i Bryssel. Häromdagen var jag på en bakgrundsbriefing på EU-kommissionen om just energikrisen. Den leddes av en italiensk tjänsteman. Han bar inte polotröja utan den sedvanliga skjortan och slipsen, men ovan på det hade han en ylletröja. Och ovanpå det en kavaj.Enligt belgiska riktlinjer ska landets kontor maxa på 19 grader. Så det borde gälla även på EU-kommissionen.Fast i vissa EU-byggnader sägs det att man ska gå steget längre. Kanske för att EU så att säga ska gå i bräschen i den energibesparingen som vi alla förväntas göra.På Rådet, där EU-ländernas ministrar träffas, har man skickat ut ett mejl till sina anställda och informerat om att de ska sänka temperaturen ännu mer.I den stora salen där vi journalister brukar sitta på EU:s toppmöten ska man ha en maxtemperatur på 16 grader.I området där man gör intervjuer med de politiska ledarna ska man dra ner till 14.Här på toppmötet i Prag, där vi journalister sitter i vad som tidigare var en ridskola på stadens anrika slott, har vi också fått en ordentlig försmak för hur det känns. De stora dörrarna på byggnadens sidor hålls öppna så vinden drar in hela tiden. Kanske är det ett substitut till luftkonditionering.Jag är så glad att jag tog med mig en extra tröja och en scarf hit. Men det var synd att jag inte tog med mig mina torgvantar, sådana där med avklippta fingrar. Som man kan ha på sig men ändå skriva på en dator.Ska se om jag kan köpa ett par på väg tillbaka till hotellet. De lär ändå behövas i vinter.Andreas Liljeheden, på EU:s kyliga toppmöte i Pragandreas.liljeheden@sverigesradio.se

7 Okt 20223min

Utrikeskrönikan 6 oktober 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, torsdag“Det är som om vi alla sitter på ett tåg - på väg att störta ner i avgrunden”.Beskrivningen av läget kom från en rysk vän. Det var i förra veckan. I hennes bekantskapskrets rådde kaos. "Alla försöker hitta en utväg, en väg ut ur Ryssland", skrev hon. Samtidigt kunde hon inte låta bli att känna viss skadeglädje, över beskedet om militär mobilisering, på grund av kriget i Ukraina. Själva orsaken till kaoset. "För nu", skrev hon, "berör det här alla, också de som tidigare inte brytt sig om kriget". För sådana står min vän inte ut med.200 000 ryssar har tagit sin tillflykt till Kazakstan. Runt 70 000 har rest till Georgien. Inte nödvändigtvis för att de var emot själva kriget, en del hade överhuvudtaget inte lagt så mycket tankemöda vid det. Att själva delta, med risk för det egna livet, vill de inte.Kriget är inte längre den militära specialoperation det först presenterades som. Den som under flera månader enligt den officiella retoriken gick “enligt plan”. I statskontrollerad rysk tv står en tidigare så tvärsäker programledare som Olga Skabejeva och nästan vädjar till de inbjudna gästerna: Vad är det som händer på marken i Ukraina, varför går det plötsligt så bra för ukrainarna, visst vänder det snart, tillbaka till rysk fördel?På Röda torget i Moskva, med Vasilijkatedralens kupoler i bakgrunden, står president Vladimir Putin och förvrider ansikte och röst i ett skräckinjagande “uraaa”, ett hurrarop som han säger ska höras ända till soldaterna på slagfältet i Ukraina. Samma dag har fyra nya ukrainska regioner annekterats av Ryssland. – Ingen har någonsin frågat invånarna där om de vill tillhöra Ukraina, denna konstgjorda skapelse, sa Putin.Han förbisåg det faktum att drygt 90 procent av ukrainarna redan 1991 röstade för sitt lands självständighet.Vad har förresten Ukraina med saken att göra? I ett längre tal tidigare samma dag, fredagen den 30 september, ägnade Vladimir Putin betydligt mer tid åt västvärlden och USA, åt “anglosaxarna”, som han sa, åt deras strävan efter att förgöra Ryssland, åt europeisk dekadens och samkönade äktenskap. Ren och skär satanism, sa Putin. Det är om det slaget nu står.När kriget inte längre går enligt plan hårdnar retoriken och beslut som få trodde skulle tas blir verklighet.Med det tilltar i Ryssland känslan av oro och rädsla inför en situation det inte längre går att värja sig mot, som nu berör alla.Som att befinna sig ombord på ett tåg utan känt mål, i värsta fall på väg rakt ner i avgrunden.Johanna Melénjohanna.melen@sverigesradio.se

6 Okt 20223min

Här finns Sveriges Radios korrespondenters krönikor i P1 Morgon samlade som podd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Här är Kairo, onsdag.Hon har en ny profilbild. utan hår. Hon har rakat av sig håret. På samma sätt som många andra unga kvinnor i Iran har klippt av sig håret, denna skamliga utväxt som kvinnor bör dölja, som enligt mytologin speglar mannens djupa själ men kvinnans ormslingrande sexualitet. Jag stötte ihop med denna unga, numera hårlösa, kvinna på en teaterföreställning i Teheran för ett par år sedan och vi har hållit kontakt sen dess, men hon har inte vågat träffas. ”Du är farlig för mig, jag kan bli stämplad som förrädare”, har hon sagt. Nu berättar hon i textmeddelanden att hon är stolt över de modiga som bränner sjalen, över skolflickorna som ropar: nätarsid, nätarsid, var inte rädd, var inte rädd, vi är alla tillsammans.Men, säger hon, det är så läskigt. Jag kan inte berätta allt för dig. Regimens våld kommer att trappas upp, de lämnar inte ifrån sig makten frivilligt, och vi, vi kommer inte att gå med på att gå tillbaka till tiden före Mahsa Amini, skriver hon. Det betyder blodbad, precis det som alla de så kallat kloka gubbarna, reformvännerna i Iran, har varnat oss för, att Iran inte klarar av en till revolution som äter sina barn. Men det blir ju inga reformer, står det i hennes bistra textmeddelande.Nej, du får inte intervjua mig, avslutar hon.Många har redan dödats, men denna gång har regimen inte alltid lyckats skrämma familjerna till tystnad så att de begravt sina dödade demonstranter i hemlighet. Videoklipp från dessa begravningar där kvinnor tar av sig sjalen, har istället bidragit till att stärka stödet för proteströrelsen och medkänslan för de anhöriga i en kollektiv sorg som tar sig uttryck som en ung kvinna som klipper av sig håret på sin dödade broders kista.I måndags uppträdde den högste ledaren, Khamenei, på en genomkoreograferad militäruppvisning som förde tankarna till Nordkorea. En ung man jag har kontakt med i Iran, skrev då till mig: åh, vad bra att han lever, jag hade blivit uppriktigt ledsen om alla rykten om att Khamenei avlidit hade varit sanna. Och så fortsatte han: Jag vill att diktatorn ska se när vi gör revolution och sen vill jag döda honom med mina egna händer, skönt att han lever.Den unge mannen, en tyst regimmotståndare som bor hemma hos sina konservativa föräldrar, skickar mig sen ett ljudklipp där slagord ekar mellan höghusen på kvällen, människor som inte vågar demonstrera skanderar från balkonger och tak. Men det börjar med en man som till regimens försvar ropar: död åt hycklarna, dvs förrädarna, som vill störta den islamiska republiken. Han verkar hoppas få gehör, men svaret han får från de andra husen är: död åt diktatorn, död åt revolutionsgardet.Den unge mannen jag chattar med skickar hånskrattande emojis, men skriver sen med ledsen emoji att ”min mamma är som den där ensamme försvararen av regimen, hon är övertygad om att israel och USA ligger bakom oroligheterna och att det enda de unga kvinnorna vill är att gå nakna på gatan och ha sex”.Cecilia Uddén, för P1-morgon i Kairocecilia.udden@sverigesradio.se

5 Okt 20223min

Utrikeskrönikan tisdag 4 oktober 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. São Paulo, tisdag.En fullsatt kyrka, Guds tempel heter den. En man i grå kostym och grön slips står med en mikrofon och talar. Det är pastorn. Församlingen som lyssnar på honom, uppemot 300 personer, reser sig, upprepar hans ord, många blundar och lyfter sina händer mot skyn.Pastorn talar allt mer upphetsad, stämningen blir mer och mer exalterad.Det är en vanlig gudstjänst, i en vanlig väckelsekristen kyrka, i en vanlig förort i São Paulo.Brasilien är ett väldigt religiöst land. Det är landet i världen med flest katoliker men också landet i världen där de väckelsekristna evangeliska pingstkyrkorna, som vi kallar för frikyrkor i Sverige, har vuxit sig starkast.För bara 30 år sen var de väckelsekristna bara sju procent av landets befolkning. I dag är de hela 30 procent.Experterna säger att katolska kyrkans reträtt beror på de många skandaler som kyrkan varit inblandad i de senaste åren. Men också på att de evangeliska kyrkorna gör ett dagligt socialt arbete bland de fattiga.De största kristna samfunden fick i början också mycket pengar från deras bröder och systrar i USA, säger experterna här. Nu verkar de stå på egna ben – de håller sig med arenor, olika typer av vinstgivande företag och undervisningsinstitut.Det som utmärker de allra flesta samfunden är deras konservativa världsbild – de säger sig tolka Bibeln när de uttalar sig emot homosexualitet, mot hbtq-personer, mot abort och mot sexualundervisning i skolan.Det är medlemmarna i dessa kyrkor som i söndags i stora skaror röstade på Jair Bolsonaro, en politiker med för svenska förhållanden extremt konservativa värderingar.Opinionsmätningarna hade dömt ut Bolsonaro, de underskattade de väckelsekristnas hängivenhet till den man som de ser som den ende som kan rädda landet från de perversa ideologierna som vänstern och feministerna står för, i deras ögon.Över 50 miljoner brasilianare la sin röst på Jair Bolsonaro i söndags, Jair Bolsonaro, med mellannamn Messias. Om fyra veckor möter han vänsterledaren Lula da Silva i en avgörande andra valomgång.Pastorn i den grå kostymen och den gröna slipsen i Guds tempel frågar församlingen om de vill att Satan ska styra landet.”Nej”, svarar församlingen unisont.”Vill ni att familjerna ska splittras?””Nej”, igen.”Vill ni att barn ska bli sexuellt mogna redan i första klass?””Nej”, svarar de församlade med full kraft.”Då vet ni vad ni ska rösta på i valet.””Jaaa”, svarar alla.Och alla där vet att namnet de ska välja på den elektroniska valsedeln är namnet på den de ser som Brasiliens egen Messias.Ivan Garcia, São Pauloivan.garcia@sverigesradio.se

4 Okt 20223min

Utrikeskrönikan 3 oktober 2022 Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Bangkok måndag.Vi måste snacka lite väder. Den senaste tiden har det rapporterats om orkaner, cykloner och tyfoner. Orkanen Ian drabbade Kuba och USA med många döda och stor förödelse.Innan dess var det orkanen Fiona som skapade kaos i den karibiska övärlden och så långt norr ut som i Kanada.På andra sidan jordklotet drabbade tyfonen Namnadol Japan där nio miljoner människor tvingades evakuerades. Tyfonen Noru ställde till med stora skador i Filippinerna och i Vietnam, men få dödsoffer. Det Ian, Namnadol och Noru har gemensamt är att ovädren var ovanligt kraftiga med hårda vindar och stora mängder regn.Just Filippinerna och Vietnam är två länder i Sydostasien som så här års ofta drabbas av stormar eller tyfoner. I genomsnitt drabbas Filippinerna av runt 20 tropiska stormar varje år och Vietnam av hälften så många.För att ett tropisk oväder ska kallas för tyfon ska medelhastigheten på vinden vara över drygt 32 och en halv meter i sekunden. De senaste åren har tyfoner med vindar på långt över det blivit allt vanligare. När Noru drog in över Filippinerna var den en supertyfon och hade genomsnittlig vindstyrka på över 55 meter i sekunden. Det är det samma som att köra i 195 kilometer i timmen.När vindarna är så kraftiga så är det oundvikligt att det blir stora skador på byggnader, infrastruktur och jordbruksmark. Med tyfonerna kommer det också kraftiga regn som utlöser jordskred som kan begrava hela byar och många riskerar att dö. Men de senaste åren har både Filippinerna och Vietnam lyckats hålla ned dödstalen när tyfonerna kommer. Anledningen är att man i länderna blivit mycket bättre på att varna folk. I Filippinerna har man det senaste decenniet byggt ett stort nät av evakueringscenter dit befolkningen tar sig när tyfoner är på väg. För några veckor sedan var jag på landsbygden på Filippinernas östkust där stormar oftast drar in. De som bor där berättade för mig att de har full koll på vilket evakueringscenter som är närmast och vet exakt vart de ska ta sig när ett oväder är på väg. En äldre filippinsk fiskare sa till mig att han har upplev många tyfoner och att de blir allt kraftigare för varje år. – Det har gått överstyr sa han. Planeten säger ifrån och straffar oss. Han frågade också hur vi i Sverige skyddar oss när det kommer tyfoner. Jag berättade att vi inte drabbas så ofta och att vi knappt har skyddsrum om det skulle bli krig. Fiskaren tittade på mig och sa: – Men är inte Sverige ett rikt och välfungerande samhälle? – Jo, svarade jag, men just när det gäller evakueringscenter så kan vi säkert bli bättre.Kraftiga tyfoner drabbar inte bara länder med kust. Också Laos som inte har någon kust drabbas. När tyfonerna blir starkare tar det längre tid innan de försvagas in över Vietnam och fortsätter väster ut mot Laos. Därför är landet ett av dem som nu drabbas betydligt mer av effekterna av supertyfoner än tidigare. Förutom stormvindar så öser det ned regn som orsakar översvämningar, förstör skördar, vägar och orsakar jordskred. Något som Laos så här långt inte har byggt upp ett system för att skydda sin befolkning mot. Så när tyfonerna bevisligen blir starkare drabbas allt fler människor i länder som tidigare inte varit utsatta på samma sätt. Något som klimatforskare varnar för också kommer bli allt vanligare även i Sverige. Så det är kanske dags att göra som den äldre fiskaren i Filippinerna, ha full koll på vart man ska söka sig ifall man behöver evakueras.Peder Gustafsson, Bangkok peder.gustafsson@sverigesradio.se

3 Okt 20223min

Utrikeskrönikan Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Stockholm, fredag.Ute är grått och kallt igen. Men alldeles, alldeles nyss var jag i ett paradis: en grön och svalkande oas med hundratusentals palmer mitt i allra torraste, sydöstra Spanien.På långt håll ser det bara ut som en grön skog, men när jag kom närmare kan ögonen långsamt börja upptäcka hur träden i Elche ordnats i raka rader, kvadratiska och rektangulära former, frukträdgårdar och parker.Det var de skickliga morerna som på 900-talet började utveckla det intrikata systemet av palmlundar som förhindrade jorderosion, minskade vattenavdunstning, gav skugga och gjorde det möjligt att odla majs, vete, korn och granatäpplen i en annars mycket varm och nederbördsfattig region. Det är inte svårt att förstå varför den här sortens oaser symboliserade paradiset i under den islamska perioden i Spanien.I vår tid utmanas palmerna av klimatförändringar, skadedjur och sjukdomar, men än rinner vattnet i de tusenåriga bevattningskanalerna och i dag skyddas Elches palmoas av Unesco som ett unikt världsarv.Några dagar senare vandrar jag i bergen ovanför Granada med en grupp spanska forskare som studerar ett annat exempel på morernas landskapsarkitektur. Det handlar om ett system för att så och skörda vatten. Även här en tusenårig kunskap om hur man kan samla upp och leda smältande snö och sällsynt nederbörd till exakt rätt ställe i terrängen där vattnet lagom långsamt får sippra ner och fylla på grundvatten och reservoarer. Forskarna vill undersöka om morernas kunskap kan hjälpa oss i dag när klimatet blir allt torrare och varmare i regionen.Tillbaka i Granada på kvällen, uppfylld av historisk kunskap, betalar jag en extra slant för att besöka hotellets spa. Och får någon sorts kulturchock.Visserligen finns en pool där man badar bland kringflytande citroner, men i övrigt är naturlig harmoni frånvarande. Här sprutar vatten i överflöd i olika hårda och totalt osensuella jetstrålar. Jag provar den ena bassängen efter den andra, är det inte litet skönt med vattnet som sprutar mot nacken sådär kanske?Nä, frustrerad kliver jag upp går tillbaka till mitt rum.Och där, med utsikt över Alhambra drömmer jag om frodiga palmer och försiktigt porlande vattenkanaler och tänker – hur skulle morerna ha gjort?Marie-Louise Kristola, klimatkorrespondentmarie-louise.kristola@sverigesradio.se

30 Sep 20223min

Utrikeskrönika 29 september 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Paris, torsdag.När jag just hade anlänt till valrörelsens Italien så passerade jag ett plank där någon hade spikat upp en rad med högerpolitikern Matteo Salvinis valaffischer. Jag noterade irriterat att någon hade kryssat över porträttet på Salvini, med kraftig svart tusch.Men kan vi inte bara respektera varandras olika politiska val?, muttrade jag i demokratins namn.Tills jag såg en italiensk valsedel. Det visade sig att det där krysset i tusch inte alls var någon vandalisering. Det var en uppmaning att rösta på Salvini.När vi i Sverige gör vårt val genom ett litet kryss i en liten ruta framför namnet på valsedeln, så kryssar de i Italien bokstavligen över den politiker eller det parti de lägger sin röst på.Så bakvänt, tycker jag, som börjar bli otroligt fascinerad över att vi människor kan välja att organisera våra samhällen på så diametralt olika sätt, trots att vi ju är desamma när vi föds och har samma grundläggande fysiska och psykologiska behov genom historien och över globen, ja ni fattar.Varför gör vi så olika?I Frankrike till exempel gör de väldigt mycket tvärt om. Presidenten bor till exempel på 55 Rue du Faubourg Saint-Honoré, inte på Faubourg Saint- Honorégatan 55. De börjar med numret på gatan, konstaterar sen att det rör sig om en gata och informerar sedan de om namnet på den.Min post är adresserad till NILSSON BOIJ Marie. Efternamnet först och i stora bokstäver. Om vi tar en sväng in i bokhandeln sen så står alla titlar åt andra hållet. I Sverige får man ju böja huvudet lätt till höger för att se vad det står på bokryggen, men i Frankrike måste man böja det till vänster.Så om jag vill integrera de franska titlarna i min bokhylla hemma måste jag således ställa de franska böckerna upp och ned, för att slippa bli yr när jag letar efter en särskild titel.Skolan sen. Min nioårige son som skulle gått i trean i Sverige går här i åttonde klass och min 17-åriga dotter som skulle gått i tvåan på gymnasiet, går i första klass. Fransmännen har helt enkelt valt att börja skolan på högsta numret och gå nedåt.Psykologiskt får jag alltså inte fler och fler år i skolan utan att jag kommer närmare och närmare målet – examen. Sådana skillnader måste ju göra något med oss?!Datumen sen. Jag är född 73/05/24 i Sverige. I Frankrike är jag dock född den 24/05/73. Just den informationen funkar ju på båda hållen eftersom det inte finns några tveksamheter om vad som är år här och vad som är dagar. Det finns ju inte 73 dagar i en månad.Men, ja ni fattar vart jag vill komma, om det står 220921 på senapen. Går den så ut i september 22 eller gick den ut redan i september 21 och är ett år gammal. Det är himla förvirrande detta. Ja ja, lite kosmetiska detaljer, tänker du.Vad är problemet?Men det tar liksom aldrig slut på det här bakvänderiet. I Sverige mäter vi till exempel valDELTAGANDE. I Frankrike mäter de valFRÅNVARO. Det gäller banne mig att ha huvudet på skaft, så jag inte missar väsentligheter här i mina nya länder. Och uppenbarligen gäller det på utmattande många områden. Så, note to self.Dubbelkolla alltid innan du blir upprörd.Du kanske bara har missuppfattat allt.Marie Nilsson Boij, Parismarie.nilsson-boij@sverigesradio.se

29 Sep 20223min

Utrikeskrönika 28 september 2022. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. San Francisco, onsdag.Till listan på saker som hotas av klimatförändringar kan man numera lägga dimman i San Francisco.De nyckfulla oförutsägbara dimbankarna som utan förvarning kan förvandla en varm och solig dag till en kylslagen upplevelse. Ett skifte i vädret man helst ändå ska vara förberedd på i en stad som mycket tack vare just dimman präglas av sina mikroklimat, eller ibland till och med nanoklimat. med tydliga skiftningar i temperaturer från grannskap till grannskap. Först nu, efter att ha bott här ett tag, förstår jag varför min lägenhetsförmedlare var så fixerad av antalet soltimmar i olika delar av staden när jag letade lägenhet här. Det gör verkligen skillnad.Bland forskare verkar de flesta överens om att dimman blir allt mer sällsynt, inte bara i San Francisco, utan i stora delar av världen. En studie visar till exempel att dimman i norra halvan av Kalifornien minskat med en tredjedel sedan 50-talet. Fast samtidigt visar en annan forskningsstudie att man inte kunnat sett någon säker minskning de senaste 20 åren, även om avvikelserna år från år kan vara stora.Mycket väsen för lite dimma, en rätt så stillsam klimateffekt ändå, tänker kanske en del. Men just dimman är en viktig faktor för klimatet och naturen här i stort. De stora majestätiska Redwoodträden får till exempel mellan 30 och 40% av sin årliga vattenförsörjning från dimman.I techindustrins San Francisco har förstås även dimman sitt eget twitterkonto. Karl the fog har nästan 360 000 följare och påminner gärna i lite karg ton om sitt värde. Som till exempel att staden oftast slipper värmeböljor på sommaren tack vare dimman. Nu senast tipsade även Karl om solskydd för de lättklädda deltagarna i helgens läderfestival, Folsom Street Fair. Ett harness kan lämna en pikant bränna efter sig i månader.Själv ser jag oftast dimman på avstånd från köksfönstret, när den med jämna mellanrum väller fram över Twin Peaks och dränker stora delar av tv-tornet Sutro Tower. Dramatisk, mäktig och mystisk.Och just mystiken kanske är det som ger hopp om dimmans räddning. Det är otroligt svårt att säkert säga hur dimläget blir i framtiden, även om gamla San Franciscobor kan berätta om platser som ofta brukade vara täckta av tjock dimma, men där den inte längre syns till.Dimman är en viktigare del av San Franciscos identitet än man kanske tror från början. Till och med ett utmärkt ämne för en sorglig kärlekssång. Som i When the fog rolls in to San Francisco av Damita Jo.Roger Wilson, USA-korrespondentroger.wilson@sverigesradio.se

28 Sep 20223min