Vänliga vovven på Falklandsöarna

Den hade tjock päls och var tillgiven egenskaper som människan snart skulle utnyttja. Hör om den gåtfulla falklandsräven en historia som kan ses som en spåkula för alla rovdjurs framtid.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I avsnittet medverkar rovdjursexperten Lars Werdelin och Torbjörn Ebenhard från Centrum för biologisk mångfald. Programledare och reporter: Gustav Asplund. Borta för alltid görs av produktionsbolaget Filt.

Avskrift av avsnittet:

Den hade tjock päls med yvig svans, och var tillgiven och nyfiken. Egenskaper som människan snart skulle utnyttja.

Torbjörn: Hur fort det går att utrota ett djur, hur lätt det går dessutom när djuret faktiskt litar på människan och inte är rädd för människan.

Det handlar om den gåtfulla hunden som utrotades. En historia som kan ses som en spåkula för rovdjurens framtid.

Lars: Den stora boven här är ju människan och inte någonting annat.

Du lyssnar på Borta för alltid, jag heter Gustav Asplund och det här är falklandsrävens berättelse.

Södra Atlanten. Ett skepp som tar sig fram i stormiga vatten. Det är det brittiska fartyget Beagle som är på jorden runt-expedition. Året är 1833 och med ombord är en ung, 24-årig naturforskare. Vad han kommer fram till på den här resan, det ska göra honom världskänd och revolutionera tänkandet om livet på jorden. Charles Darwin.

Lars: Den här expeditionen handlade ju inte om Darwin då, om att utforska naturen,

Rovdjursexperten Lars Werdelin hjälper mig att berätta historien.

Lars: utan om att göra kartografiska mätningar av havsbotten runt om i världen för engelska flottan. Vi kan väl säga som så att att dagens insatser där har ju överlevt längre än de här mätningarna som gjordes.

I alla fall, i södra Atlanten så närmar sig Beagle nu en ögrupp. De isolerade Falklandsöarna utanför Sydamerika. Vinden viner och vågorna går höga. Beagle angör och Darwin kliver iland.

Lars: Möter ett ganska kargt landskap. Ingen skog.

Det verkar helt öde. Men så kommer det fram ett djur. Som känns bekant, men ändå inte.

Lars: Han stötte på ett hunddjur som han inte tyckte sig känna igen.

En meter lång, med mjuk och tjock päls, och yvig svans med vit spets. Darwin är förbryllad. Vad gör den här på de isolerade och karga Falklandsöarna? Och vad är det för något? Helt unik, som en blandning av en varg och en räv.

Här så är falklandsräven det enda landlevande däggdjuret. Den kilar omkring på de vindpinade hedarna och i brist på annat att äta patrullerar den stränderna efter as, rester från pingviner och sälar som finns här i mängder. Det berättar Torbjörn Ebenhard på Centrum för biologisk mångfald.

Torbjörn: De grävde sina hålor i sanden i dynerna där och födde upp sina ungar där. Men det var ju som ingen som egentligen, Darwin är förmodligen enda biolog som har sett dem och studerat dem. Men han var ju bara där några dagar så att de var tvungna djurstudier direkt och sen gick det väldigt snabbt.

För Beagle är knappast det första fartyget som kommit hit.

Torbjörn: Det var folk som då och då besökte öarna ifrån Argentina framför allt, och pälsjägarna, de var intresserade. Fint skinn och dessutom var det ett otroligt lätt djur att döda. Det man kunde göra var att man med ena handen höll ut ett köttstycke, med andra handen så höll man en kniv. När man kom fram för att ta köttstycke och stack man kniven i dem.

Torbjörn: Till en början så trodde folk att det var en väldigt aggressiv sak därför att de sprang fram mot folk när de kom . Men det visade sig att de inte alls farliga för människor utan det var bara nyfikna. Det hände att de gick in i tälten på nätterna och snodde mat av sjömännen när de låg och sov på stranden. Men de gjorde inte folk någonting.

Under sitt korta besök så såg Darwin det här och gjorde en förutsägelse. Fortsätter det så här så kommer falklandsräven vara utrotad ganska snart efter att människan etablerat sig.

Torbjörn: Och det fick han rätt i.

För etablerar sig gör människan. Samma år som Darwin kom hit hade Fakllandsöarna precis blivit brittiskt territorium och snart så snart så blir det en koloni. Och för att ha något att leva av så drar man igång fåravel.

Torbjörn: Då upptäckte de naturligtvis att fåren låg risigt till.

Direkt blir falklandsräven ett hot.

Torbjörn: Då var den ju en fiende, så man måste göra sig av med den.

Den jagas, förgiftas och hedarna den bor på sätts i brand. Och så utdelas skottpengar från den brittiska förvaltningen. Och bara 43 år efter Darwins besök skjuts den sista falklandsräven ut ur historien.

Torbjörn: Hur fort det går att utrota ett djur, hur lätt det går dessutom när djuret faktiskt litar på människan, inte rädd för människan och inte håller sig undan gränserna för det som kan stoppa en utrotning i många fall är kanske inte att människan lägger band på sig, utan att djuren håller sig borta.

Lars: I grund och botten kan man ju inte klandra de här människorna som bor på Falklandsöarna, för de gjorde ju sitt för att överleva.

Rovdjursexperten Lars Werdelin igen.

Lars: Men de kanske inte skulle ha varit där alls. Men vi har ju en tendens att där man nu kan bosätta sig så gör man det. Det är en situation som inte lär minska givet människans ökande befolkningsstorlek.

Falklandsräven är det enda rovdjuret som helt säkert dött ut i modern tid. Men efter falklandsräven kan fler följa, menar Lars Werdelin. För drivkrafterna finns kvar.

Lars: Det är ju många rovdjur som är hotade. Och praktiskt taget alla rovdjur är ju, har ju minskande populationer. Och det är allvarligare ju större de är.

Lars: Ett djur som är väldigt lätt att ta för givet är lejon, för de ser man ju överallt i tidningar och tv och så, till synes vanliga. Men lejonpopulationen i Afrika har minskat med 90 % de senaste 150 åren. I huvudsak finns ju de här stora rovdjur bara kvar i nationalparker idag och om man börjar tumma på nationalparkerna, vilket ju sker, så är det lätt att de här stora rovdjuren lämnas åt sitt öde.

De flesta rovdjur skyddas av att de har stora utbredningsområden. De kan minska i antal länge, och ändå finns de kvar, någonstans. Men, säger Lars Werdelin, det gör också att de kan försvinna framför våra ögon.

Lars: De minskar och minskar och minskar och så plötsligt är de borta. Det är sällan det så dramatiskt och så tydligt som falklandsräven. Ofta så är det ju så att rovdjur som ju inte alltid är så lätta att upptäcka dör ut innan man ens har märkt det.

Och då kan det bli konsekvenser, i alla fall enligt Green World Hypothesis, teorin att jorden är grön för att det finns rovdjur, berättar Lars Werdelin.

Lars: Det kan bli väldigt dramatiska förändringar i miljön, för om det inte fanns rovdjur skulle växtätarna äta upp allt det gröna. För ett par decennier sedan så återinförde man ju vargar i Yellowstones nationalpark i USA. Efter att vargarna har kommit tillbaka så har naturen där blivit grönare därför att rovdjuren har hållit nere populationen av växtätare.

Lars: Det behövs acceptans för att de behöver livsutrymme. Med tanke på hur mycket förändringar som det är nu i och med klimat och miljö kan man nog tänka sig att rovdjuren har en ännu viktigare roll. Om klimatförändringar sker i ett obalanserat ekosystem så är ju risken att de blir mycket allvarligare än i ett balanserat stabilt ekosystem.

Människan hann knappt lära känna falklandsräven innan den försvann och tog med sig flera mysterier i graven. Som först nu fått en lösning. För inte var den en räv, och ingen varg heller Istället så är den släkt med en helt egen grupp av hunddjur som bara finns i Sydamerika. Vilket leder till det andra mysteriet, hur tusan falklandsräven tagit sig hit. Torbjörn Ebenhard, berättar.

Torbjörn: Det spekulerades från början om att människan hade tagit med sig den dit. Men det stämmer liksom inte, utan de genetiska studier som gjorts visar att att det här är en art som har funnits på öarna långt innan människan överhuvudtaget kom ner till den delen av Sydamerika, det vill säga de måste tagit sig dit över vattnet. Och det sannolika är att de har gått på isen under en nedisningsperiod.

Gustav: Räven raskar över isen.

Torbjörn: : Exakt så är det, och en ganska lång bit.

Gustav: Man kan tycka så här: men det här är en avlägsen ö. Den finns till och med inte i vårt medvetande. Den här är knappt någon som har sett den eller ens beskrivet den. Vad spelar det för roll att den försvinner?

Torbjörn: Ja, för vem spelar det roll? Framför allt för den själv. Framför allt så tycker jag en stor sorg att vi har blivit av med ett stort och vackert rovdjur.