När det värsta har hänt
P4 Dokumentär27 Nov 2011

När det värsta har hänt

Emelies uppväxt kantades av misshandel och övergrepp. Hennes mamma hade nog med sitt missbruk och hennes styvfar kontrollerade henne och våldtog henne. - Det är det psykiska som är det värsta. Ett blåmärke går bort men det psykiska sitter kvar, berättar Emelie.Här berättar hon om sitt liv, besvikelsen över att vuxenvärlden inte grep in och om viljan att berätta för att hjälpa andra.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

All trygghet och tillit togs ifrån Emelie under hennes uppväxt. Hela hennes identitet, berättar hon. Men det fanns ett ställe där Emelie kände sig älskad och behövd och det var i stallet. Under flera år tog hon sin tillflykt till hästarna där hon för en stund kunde känna sig hel.
- Hästarna behöver en och sviker en aldrig. Jag hängde på ridskolan i området och där fanns en häst som ingen vågade gå in till förutom ridskolechefen. Men den hästen lät mig sitta där i boxen i lugn och ro. Eftersom min styvfar förbjöd mig att vara i stallet under en lång period skolkade jag och satt där hos hästen. En frizon klarar man sig ju inte utan, säger Emelie.

I högstadiet var Emelie så smal och blek att hon kallades "spöket". Ändå var det ingen vuxen som såg henne, på riktigt. I fyra år gick hon till skolans kurator för att prata. Men hon berättade aldrig om övergreppen eller misshandeln.
- Har man alltid blivit sviken av vuxenvärlden så är man alltid starkast ensam tycker man om man är liten, säger Emelie.

Det var i högstadiet som tre av Emelies skolkamrater tillsammans med en socialsekreterare och skolkuratorn fick henne att berätta om sin situation hemma. Styvpappan hamnade i fängelse. Men det var först två år senare som Emelie vågade berätta om våldtäkterna. Hon vittnade i rätten och styvpappan blev dömd för grov våldtäkt och hamnade i fängelse i sex år.

Idag försöker Emelies mamma på sitt sätt reparera alla skador och ställa så mycket som möjligt till rätta. Och Emelie själv vill gärna berätta om sitt liv för att kanske kunna hjälpa någon annan i en liknande situation.
- Det har jag gått igenom och att jag går ut och pratar om det, hoppas jag kan hjälpa en enda själ. Då är jag lycklig för livet, säger Emelie.

Idag har Emelie tagit sig ett annat namn.

Jag som gjort dokumentären jobbar både som skrivande journalist och med radio. Ett av de ämnen som under åren engagerat mig alltmer är barnrättsfrågor, men också ämnen som handlar om vilka vi är som människor. Och om den evig frågan: vad är det som avgör om vi är den som säger ifrån och gör något eller den som förblir tyst och passiv. Oavsett en civilkurage-lag eller inte.

Emelie kom jag i kontakt med då jag för några år sen gjorde research om att lagen skulle ändras så att barn som bevittnar våld i hemmet inte bara betraktas som vittnen, utan också som brottsoffer. Efter att ha pratat med Emelie i telefon förstod jag att hon inte bara bevittnat våld utan gått igenom en barndom där hon själv varit ett offer för både våld och sexuellt våld. Därtill ett barn som tystades av hot och terror. Emelie vill nu berätta sin historia för att på så vis ge alla rädda barn i mörkertalets land modet att våga börja prata och förstå att det är inte deras skuld, inte deras skam. Hon vill visa dem att det finns hjälp att få. Det gäller bara att man hittar de rätta människorna som vågar och orkar lyssna. Men ju mer man pratar desto lättare är det att förr eller senare hitta dem. Ofta är det väl också dessa människor som ställer den där avgörande frågan.

Modets motpol är inte alltid fegheten, utan bekvämligheten. Att inte gripa in därför att det är jobbigt att själv bli indragen och på så vis kanske också påverkad.

För några år sen var jag på ett möte där ordförande för BRIS berättade att ibland har vuxna inom skolan sagt till honom: ”Men om jag anmäler, hur ska jag kunna möta den förälderns blick om det inte är något? Han svar var då: ” Fråga dig istället hur du kan se in i barnets ögon varje dag och veta att du inget gör?” Eller som Emelie på värmländska säger om alla som möter barn i fara: De ska inte vara ”feschliga”. För som sagt, när det värsta ha hänt kan det bara bli bättre.

Av hänsyn till Emelies minderåriga syskon så har deras namn ersatts av ett pip när de nämns.

Statistisk källa, här kan man läsa om svenska barns levnadsförhållande i bland annat siffror:

Avsnitt(560)

32 ton under händerna

32 ton under händerna

Den är stor och tung och tar mycket plats - långtradaren på vägen framför dig. Men tänker du någon gång på att föraren kan vara en ung kvinna? Den här dokumentären handlar om Emelie Blomqvist, lastbilschaufför. Hon är nyss fyllda 28 år och tycker att hon har drömjobbet. Men det är också jobbet som stått henne dyrt, det tog nästan livet av henne. En svår olycka för åtta månader sedan vände upp och ner på tillvaron. Följ med på ett vanligt nattjobb för Emelie. En resa genom södra Sverige i en bil med last väger 32 ton. Ett samtal vid ratten som rör sig kring allt från jordgubbsdoft och små kattor till krossade drömmar och kampen tillbaka till livet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

26 Juni 201142min

- Utan min pistol är jag naken

- Utan min pistol är jag naken

En dokumentär av Ginna Lindberg om vapenälskare i USA. - Utan min pistol är jag naken, säger Michelle Rogers.Hon står hemma i köket i Lorton i Virginia med pistolen i ett hölster på höften. Michelle fixar mellanmål till de två döttrarna, lägger upp jordgubbar och blåbär på ett fat, samtidigt som hon demonstrerar sin svarta Sigsauer för mig. Hon går alltid runt med laddad pistol i hölstret.- Man vet aldrig vad som kan hända. Man måste alltid vara beredd på det värsta, säger Michelle. Varje månad dödas runt 2600 personer i USA av skjutvapen. De skjuts till döds genom mord, skottdåd, vådaskott eller självmord. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Men trots den höga dödssiffran så är det påfallande lite politisk debatt i USA om vapenlagarna. Kongressen har på de senaste åren inte tagit några initiativ till skärpta regler. Barack Obama har inte heller föreslagit någon ändring av vapenlagarna sen han tillträdde som president. USA har idag bland de mest liberala vapenlagarna i västvärlden, och i många delstater är reglerna på väg att bli än mer tillåtande. Varför värnar så många amerikaner om rätten att bära vapen? Och hur argumenterar vapenförespråkarna? Det här programmet handlar om amerikanska vapenälskare och deras resonemang. Möt den unga tvåbarnsmamman som går beväpnad när hon hämtar barnen på dagis. Hör om cowboy-historikern i Arizona som har två pistoler i hölstret. Och möt prästen som ber till Gud att vapenlagarna inte ska ändras. Dokumentären är gjord av Ginna Lindberg, Sveriges Radios korrespondent i Washington.

26 Juni 201138min

Andra lirare och lilla jag

Andra lirare och lilla jag

Det började som en vild idé när två Bajenfans fick veta att fotbollslegenden Lennart Nacka Skoglund en gång, 1960, spelat en match i Borrby. - Vi gör en staty, sa konstnären Richard Andersson. Och så blev det. För ett år sedan invigdes den. Efter stora protester. Den lilla byn Borrby på Österlen delades i två läger. De för och de emot statyn. Nu står ändå fotbollslegenden staty vid fotbollsplanen i byn. En del älskar den. Andra inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Statyn har mötts av motstånd och hejarop, av både ilska och kärlek. Av tillresta Bajenfans som hängt klubbhalsduk om den och av vandalisering, när någon täckte hela statyn med svart tejp. Åsikterna går isär. – Varför står den här, han har väl inget med Borrby att göra?– Den står monument över när stora världen, i form av Nacka och det brasilianska laget Fluminense kom till byn.– Ska man hedra nån med staty i Borrby, då finns det andra som är värda äran. I dokumentären möter du både upprörda Borrbybor och Ulf Andersson, regissör från Halmstad som tillsammans med konstnären Richard Andersson fick idén. Du hör också Jan Ohlsson, sportchef på Ystads Allehanda – en av de hårdaste kritikerna. Och så får du bläddra i klippböckerna med Torsten Persson och Sven Erlandsson, två av de lokala fotbollslegenderna som var med, då 1960 – när Nacka Skoglund och det brasilianska laget Fluminense kom till byn. En dokumentär om att klacka enkronor i bröstfickan, om Stockholmare och bofasta, om publikens jubel och den där outgrundliga kärleken till fotboll. Dokumentären är gjord av Linda Evereus, reporter och programledare på Sveriges Radio Kristianstad.

19 Juni 201132min

I nöd och lust

I nöd och lust

Jag har bestämt mig, jag älskar honom, säger Tamara Kuchiki. Hon var konståkerska i världsklass. Hennes man, Ludvig Girdland, var violinist i världsklass. Bilolyckan 2005 förändrade livet för dem. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Ludvig stod på vinden på Västsvenska ön Tjörn och spelade in solofiol till musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life. När filmen kom upp på biograferna gick han och hans amerikanska fru och såg den, i Los Angeles. De var runt trettio och nygifta när de såg Ludvigs namn rulla förbi under eftertexterna.På vägen hem i bilen small det. De blev påkörda av en rattfull. Ludvig blev svårt skadad. Han behöver vård 24 timmar om dygnet.– Det här är livet som vi har fått, tyvärr, men vi har livet, så det är bra, säger Tamara.Sedan snart sex år tillbaka bor Ludvig på ett boende i Göteborg. Tamara bor i en lägenhet i närheten och jobbar som konståkningstränare i ett par klubbar. Hon jobbar också som Ludvigs assistent.– Man måste vara en läkare, en sjukgymnast, en arbetsterapeut, en fru...Den här dokumentären handlar om Tamara. Om Ludvig. Och om nöd och lust – när den man älskar är svårt hjärnskadad.Lite om musiken i dokumentärenJag har hämtat flera spår ur musiken till Lasse Hallströms film An unfinished life, där Ludvig medverkade som violinist.Jag har också använt ett spår av kompositören Bear McCreary. Stycket skrevs för en tv-serie och spelas av en stråkkvartett som Ludvig ledde, the Supernova String Quartet. Stycket hette i original "Saying Goodbye" och spelades in ungefär en månad innan bilolyckan där Ludvig blev påkörd. När stycket skulle ges ut på CD ändrade kompositören titeln till "A promise to return" med motiveringen att ingen musiker som någonsin arbetat med Ludvig var redo att säga farväl till honom. Kompositören har också dedikerat stycket till Ludvigs tillfrisknande.Jag har också hämtat musik från skivan "Friends forever" där Ludvig spelar tillsammans med pianisten Josh Nelson. Skivan släpptes efter olyckan, för att samla in pengar för att hjälpa Ludvig.Ett par spår kommer från skivan Dialogue, där Ludvig spelar tillsammans med gitarristen Tobias Neumann.Macy Gray och Vanessa Carlton valde jag eftersom de är två av många artister som Ludvig har spelat med, antingen i studio, eller på turné.–

12 Juni 201138min

Rökt ost i förändringens tid

Rökt ost i förändringens tid

Det doftar skarpt syrligt av färskost i familjen Pecniks skinande rena lilla ostfabrik. Här inne blir Kroatiens förvandlingsprocess tydlig. För att kunna bli en del av EU håller Kroatien på att förändra eller slopa många av sina gamla traditioner. EU ställer nya krav på t ex hygien och kontroller, och till skillnad från många andra små kroatiska osttillverkare har Ljiljana och Mario Pecnik valt att satsa stora pengar på att bygga en helt ny ostfabrik - enligt EU-standard. - Vi gör en traditionell ost, men med moderna produktionsmetoder, säger Mario Pecnik. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Han och hans familj välkomnar förändringarna, men många andra i Kroatien ser EU som ett hot mot landets traditioner och värderingar. Landets politiker är så gott som eniga om att Kroatien bör bli EU:s tjugoåttonde medlemsland, men det är inte säkert att de har en majoritet av kroaterna med sig. Enligt vissa opinionsundersökningar är utgången oviss av Kroatiens kommande folkomröstning om EU-medlemskap. Mario Pecnik säger att många av kollegorna i ostbranschen är fast i gamla trånga tankemönster. Mario kallar det ett "Balkansätt att tänka". Folk måste, säger han, få ett nytt förhållningssätt till produktion och marknadsföring för att Kroatiens traditionella osttillverkning ska överleva. Samtidigt måste han och familjen betala ett högt pris, i form av hårt jobb med sjudagarsvecka, för att klara sig i den nya, alltmer EU-anpassade omgivningen. Hör berättelsen om familjen Pecniks kamp i ett Kroatien i stark förändring.

5 Juni 201140min

Dansturken

Dansturken

Jorge bestämde sig i vintras för att utmana sig själv och inspirera andra: han började dansa ute bland folk. På tunnelbanan, i ett köpcentrum, på Plattan eller bara på gatan.Med lurar i öronen så att bara han hör musiken, står han där och underhåller omvärlden. På nätet kallas han ibland för Dansturken.Varför dansar han? Det är inte helt lätt att svara på - men det handlar om att våga utmana sig själv, komma ut som artist och kanske få andra som sitter i samma sits att våga bryta gamla mönster. Att lämna en trist uppväxt bakom sig, våga testa något nytt.Jag som har gjort programmet heter Minna Grönfors och arbetar på Radio Stockholm sen tolv år. För fyra år sen startade jag Metropol i Stockholm, en kanal som alltid haft ett öga på miljonprogramsområdena. Arbetet med det har förändrat min syn på journalistiken för alltid, gjort mig ännu mer intresserad av klassfrågor och de olika möjligheter unga människor i Sverige har idag. Jorge fick mig att inse att när det gäller att forma sitt eget liv så är alla sätt bra utom de dåliga. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

29 Maj 201136min

Tapetpojken

Tapetpojken

Lars Damberg var sju när han hittade en tapetrulle uppe på en hylla. Han började rita en stad på baksidan. 20 år och flera hundra meter rulle senare, ritar han fortfarande. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Staden som jag ritar på rullarna är som en del av mig. Jag placerar mig alltid någonstans där. Jag tänker mig in att jag lever i den här stan och kan dagdrömma om att jag åker runt där i min bil. Ibland åker jag även utanför rullen.Med blyerts har Lasse ritat staden Minsta, som har ungefär 44 miljoner invånare. Rullar man ut hans rullar växer staden fram som en slags kartbild, med vägar, massor av bilar, hus, affärer, restauranger och allt annat som hör en stad till. På vissa hus har han skrivit ut vilka som bor och hur mycket de tjänar.– Jag själv är VD för Kapp Ahl och har en väldigt stor inkomst. Mitt hus kostar 750 miljoner och jag tjänar 135 miljarder. Sen har vi en tjej här, hon är rikast i Minsta. Monika Karlsson tjänar 90 miljoner per dag. Hon är sekreterare på Nordbanken, berättar Lasse.Efter många år då Lars inte hittat sin plats i skolan fick han så småningom diagnosen Aspergers Syndrom, en slags autism utan begåvningshandikapp. Många bitar föll äntligen på plats och han kunde hoppa av särskolan. Däremot gör Aspergers Lars extra känslig för stress, förändringar och många okända människor. Då får han lätt ångest. Men Aspergers förklarade också hans enorma intresse för att rita på sin tapetstad, och har gett honom ett ovanligt sinne för detaljer.Lars har även ett annat stort intresse, att spela teater. I P4 Dokumentär får vi också följa med i spänningen och förberedelserna inför att kronprinsessan Victoria och prins Daniel gästar Musikteatern Freja i Jönköping, som Lars är med i. Och jobbet, på Willys mataffär, kommer han sinne för ordning och detaljer väl till pass. Hans favoritställe är barnmatshyllan där han lyckas hålla ordning på alla små burkar.– Lars är dubbelt så effektiv som vi andra, berättar hans kollega Eva Bergström.Det mesta rullar på i Lasses liv just nu, och från en sjuårings ritande på tapetrullar hemma i barnrummet, går färden snart vidare till Kulturhuset i Stockholm.- Det blir 2012. Då får jag stora salen så att jag kan rulla ut hela min längsta rulle. För mig ska det bli jättespännande. Jag har aldrig sett den utrullad innan.Programmet är gjort av Alexandra Svedberg.Lars Dambergs hemsida:www.minsta.se

15 Maj 201139min

Gotska Sandön

Gotska Sandön

Följ med till Sveriges mest isolerade ö Gotska Sandön. Här finns ingen hamn, ingen bofast befolkning men två tillsynsmän som turas om att vakta och vårda ön. Att arbeta så långt från alla typer av samhällsservice kräver särskilt händiga personer som både kan allt från att laga mat och meka med motorer till att vara rörmokare och snickare. Dessutom ställs hårda krav på yrkesskicklighet till havs eftersom ön ligger mitt ute i Östersjö. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Att arbeta isolerad från omvärlden under långa perioder ger också ett särskilt förhållande till naturen och djuren. Här häckar havsörn, här skuttar skogshare, här vilar sälen på stranden och här dyker då och då utmattad och oljeskadad sjöfågel vila. Tillsynsmännen får också med tiden ett särskilt förhållande till naturen. Här talar ingen om sol, regn eller snö. Nej, det enda som är viktigt är vinden. Varifrån det blåser och hur mycket. Omslag i vädret innebär ändrade planer och blåser det hårt kan inga båtar lägga till längs kusterna. Gotska Sandön har också sin särpräglade historia. Här härjade sjörövaren Petter Gottberg och här bodde författaren och konstnären Albert Engström under långa perioder. På vintern viner vinden över de långsträckta sandstränderna och fyrens ljus sveper dösligt över trätopparna. På sommaren sjuder ön av liv och sommargäster som kommer för att njuta av den totala isoleringen. Följ med du också och upplev ett besök på Gotska Sandön under en vintervecka 2011!

8 Maj 201131min

Populärt inom Samhälle & Kultur

podme-dokumentar
mardromsgasten
aftonbladet-krim
badfluence
en-mork-historia
svenska-fall
p3-dokumentar
rattsfallen
skaringer-nessvold
killradet
nemo-moter-en-van
creepypodden-med-jack-werner
blenda-2
flashback-forever
aterforeningen-en-podcast-med-thorsten-och-richard-flinck-av-sigge-eklund
kod-katastrof
rss-brottsutredarna
hor-har
vad-blir-det-for-mord
historiska-brott