Om Trump triumferar, Microsoft havererar och låt oss slippa det jaglösa AI som vi inte orkar lära upp. Och så Kulturdagarna i Borrby.

En tidig morgonpodd när Susanna står i startgroparna för att leda Kulturdagarna i Borrby. Det blir Johan Tralau, Anita Goldman, Björn Ranelid, Magnus Ranstorp och Owe Gustafson på litteraurdagen och Jan Troell, Thomas Nordanstad och Owe Gustafson — igen — på filmdagen. Expressen har en semestervikarie — tror vi — Wilhelm Nyström, som skrivit klarspråk om överutbildningen av svenskarna. Microsoftkollapsen visar, igen, hur sköra vi gör våra samhällen när vi litar på algoritmer och AI. Visst kan vi preppa, men det är ett samhällsproblem. Och ingen gör något åt det, vi blir bara mer och mer beroende av datorer. Vi tror inte heller på AI-översättningar, särskilt inte när det ör författare med ett starkt eget språk, som Martin Amis, eller Edward St Aubyn. Det blir inte ens enklare att rätta till svenskan efter att AI grovöversatt. Trump firar triumfer och Republikanerna är inte "övertaget" av Trump numera, det är helt enkelt ett populistiskt, arbetarklassinriktat och nationalistiskt parti, som Peggy Noonan påpekar. Vi har sett Civil War med Kirsten Dunst och Jesse Plemons och är skakade över hur trovärdig berättelsen är. Valet av J D Vance, författare till Hillbilly Elegy, som vicepresidentkandidat är intressant. Åsa Linderborg förstår Vance, men är han bara ute efter makt? Och apropå makt, vad krävs för att kultureliten ska erkänna att de har makt (och därmed ansvar) och hur många bryr sig? Vi recenserar debatten i frågan. Och vi förundras över att inget — absolut inget — händer i det offentliga Sverige, samtidigt som Systemet är sprängfullt redan två minuter över tio. Till sist kan till och med Human Rights Watch komma fram till att Hamas ledde terrorattacken mot Israel och att den medvetet riktades in på civila. Vi tvivlar på tvåstatslösning, men tycker att Bo Rothstein skrivit intressant i ämnet. Och så Lucian Freud, som erkände 14 barn, men bara två inom äktenskapet och 12 med olika älskarinnor. Kanske inte i alla delar ett föredöme, men en fantastisk konstnär. Och en typisk representant för den korta period under efterkrigstiden då bohemeri, kaos och anarkism ansågs helt OK, även om det t ex drabbade minderåriga, antagligen därför att samhället i övrigt var så stabilt. Nu är det inte så stabilt längre och förtjusningen över utmanande beteenden mindre.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.