Brottslingarna som straffas med skam: Pontus Mattsson London

Utrikeskrönika 26 september.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

London, torsdag.

Och jag funderar över skamstraffet. Att offentlig förnedra en brottsling som en del av bestraffningen.

I många europiska länder försvann skamstraffen i början av 1800-talet. Men när jag tar del av mediers skildring av brottslingar här i Storbritannien känns det som det är tillbaka. Ett straff som inte nu inte längre verkställs av kyrkan eller rätten utan av polisen och medierna i skön förening.

Brittisk polis publicerar gärna namn och bild på brottslingar på sina hemsidor, inte sällan filmsekvenser där brottslingen grips, förses med handbojor och grymtar något svårt att urskilja till sitt försvar. Filmade med de så kallade kroppskameror som poliserna har på uniformen, eller offentliga övervakningskameror. Många polisdistrikt har egna Youtubekanaler där de publicerar filmerna.

Och medierna visar gärna. Till exempel filmen med den 37-årige säkerhetsvakten som dömdes till ett långt fängelsestraff för att ha planerat att kidnappa och mörda en känd tv-programledare, enligt vad han skrivit i olika chattgrupper.

Filmen visar hur polisen sent på kvällen slår in dörren med en murbräcka och tränger in i vaktens lägenhet. Det är trångt, nedsläckt och stökigt och vakten som enligt tidningarna väger uppåt 200 kilo är iförd bara kalsongerna. Han förses med handbojor och mumlar något om att allt bara handlat om fantasier.

Och när fängelsedomen kommer, blir flera år gamla tv-bilder aktuella att visa igen. När vakten deltar i ett bantningsprogram i BBC och talar om sin övervikt och att han dricker 18 liter Coca-Cola om dagen.

Flera tv-kanaler visar också polisens bilder på när en 30-årig kvinnlig lärare grips i sitt hem. Hon döms för att ha haft sex med två 15-åriga elever och bilder från en övervakningskamera i en butik när hon köper ett Gucci-skärp till en av de 15-åriga pojkarna visas också.

Enligt de pressetiska reglerna, exempelvis BBC:s, ska journalisterna respektera människors privatliv, särskilt om de är i chocktillstånd. Det finns förstås undantag, om det bedöms finnas ett så kallat överväldigande allmänintresse, bland annat när det gäller att exponera brott eller grova oegentligheter.

Publiceringarna får stort utrymme. Förbrytargallerierna med dem som dömts efter sommarens upplopp har varit oräkneliga. Lokaltidningar publicerar bilder och detaljerade uppgifter om personer dömda för narkotikabrott, misshandel eller stöld.

Om man ska tro på de pressetiska reglerna med sina formuleringar om respekt för människors privatliv, så tillhör kanske brottslingarna en annan kategori varelser. Eller så bedöms helt enkelt allmänintresset för att exponera brott vara så överväldigande att det motiverar publiceringarna.

Snart också i Sverige, kanske? Vem vet. Nyligen publicerade också Expressens webb-tv den brittiska polisens bilder på gripandet den 30-åriga läraren.

Pontus Mattsson, London.
pontus.mattsson@sverigesradio.se