IS tar sikte mot Gaza

God jul önskar Sveriges Radios korrespondent följ med Caroline Kernen genom Radiohusets korridorer. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Medverkande: Helle Schunnesson, PP3 i P3, Alexander Hammarlöf, programledare i P4 Stockholm samt Louise Epstein och Thomas Nordegren, Nordegren och Epstein i P1. Caroline Kernen, korrespondent med fokus på ungacaroline.kernen@sverigesradio.se

24 Dec 20195min

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Jag vet inte varför jag fick för mig att bjuda in till svensk jul i Bogotá. Kanske var det för att maten trots allt är den enda jultraditionen jag verkligen uppskattar – och året innan hade minst sagt varit ett fiasko – den colombianska familjen som bjöd in oss till stor släktjul i Cali beställde tveksam hämtmat från syltan på hörnet. Den här gången skulle det bli annorlunda. Jag var gravid, hungrig och ja, väldigt pepp. Jag och en svensk kompis på besök började planera säkert en månad i förväg. Jag bakade schackrutor, syltkakor, kolakakor och chokladsnittar. Jämförde de bästa recepten på vegobullar och gravlaxsås. Jagade ansjovis och snörpte på munnen när kassörskorna tog fram sardeller. Frågade runt över hela stan efter grovt rågmjöl. Så var det dags. Vi var sex personer. Vi hade mat för trettio. Mina vänner tittade undrande när jag gav strikta order om vilken ordning allt skulle ätas. Gravlaxen först, potatis, vegobullar, mer potatis, brysselkål och rödkål, mer potatis, janssons frestelse – ja, det är ju också potatis. När det var grönkålpajens tur såg alla gravida ut. I Colombia – liksom i stora delar av Latinamerika – står maten inte i centrum på julafton. Visst, många äter kalkon, och alla länder har sina specialiteter – i Colombia är det djupfriterade degbollar som under resten av året ligger och svettas i bageriernas uppvärmda glasmontrar men som under julen plötsligt uppgraderas till tradition. Men de flesta familjer följer ingen invand rutin, vilket kanske förklarar mina vänners märkliga blick när jag i förbifarten nämnde att Sveriges mest sedda program är en amerikansk anka som åker husvagn och andra disneyreliker som ingen av dem sett. Bristen på tradition förklarar också varför en hel drös kompisar som tackat nej till inbjudan plötsligt hör av sig runt midnatt när de tröttnat på sina respektive familjer och dyker upp för att äta – och dricka – oss ur huset. Den lugna julaftonskvällen blir plötsligt en nattlig orgie i mat och dryck, där snapsrusiga vänner slickar faten och förklarar att svenskarna må ha en överdriven fäbless för potatis i olika former – men la tentación del señor Jansson är så oemotståndlig att de kan tänka sig att komma tillbaka nästa år igen. Lotten Collin, Latinamerikakorrespondentlotten.collin@sverigeradio.se

24 Dec 20193min

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det är julparad i staden Kramatorsk i krigets östra Ukraina. Bakom en svart bil med juldekorationer över hela motorhuven och högtalare i bakluckan paraderar barn, unga och vuxna. Mitt i paraden går en kille med sin dotter på axlarna och en Guy Fawkes-mask på sig, ni vet en sådan som finns i filmen "V för Vendetta", och sedan dess synts till i allehanda demonstrationer världen över. – Det bästa med julen är barnens glädje, säger killen som talar genom plastmasken. I hans familj ska de fira jul och nyår hemma. De ska bygga upp en liten eldstad, det ska göras presentstrumpor och sättas upp dekorationer, så att barnen hela tiden har julstämning runt omkring sig. Paraden i Kramatorsk är på Nikolausdagen som i ortodoxa länder är 19 december. Här firas det annars allra mest på nyår, och för lite mer troende eller kyrkliga på den ortodoxa julen 7 januari. I östra Ukraina är det krig. Det har dött mer än 13 000 människor. Den lilla byn Luhanske, mitt på fronten, här hörs vardagligen granatkastare och automatvapen. Allra, allra längst ut mot fronten bor den äldre damen Valentina i ett litet hus. Hennes hundar i små hundkojor utanför skäller när vi kommer. Förra gången vi träffades kunde vi räkna till tolv skott med granatkastare på bara en kvart. När vi hälsade på den här gången var det tyst. – På Nikolausdagen tog jag med en chokladbit, säger dottern Olga som har promenerat ut till fronten för att hälsa på mamma Valentina. Valentina skrattar och säger att det vart vad det blev till jul, lite choklad. Valentina sitter i det enda rummet, omgiven av åtta katter och en fin samling porslinsfigurer. – Ja, innan var det lite annat med julen, det var mer barn här då säger Valentina. Det kom gäster med mat och det var presenter, nu blir det inte så. Valentina och henne dotter Olga önskar sig bara fred till jul. – Vi önskar oss det, vi önskar och ber för fred, säger Valentina. På tv säger de att det kan man få från Sankt Nikolaus, så vi önskar och väntar. Nere på torget i staden Kramatorsk har de tänt julgranen på torget. Där står mamma Maria med dottern Sofia. Maria vill inte säga vad hon önskar sig. – Det är en hemlighet annars blir det ju inget med en önskning, säger Maria, men hon önskar alla glädje och fred. Dottern, elvaåriga Sofia har en specifik önskan. – Jag ska snart åka på en resa med mina föräldrar, på semester, säger Sofia och hon skulle älska att få en resväska. God jul från Jesper Lindau, korrespondent i Ukrainajesper.lindau@sverigesradio.se

24 Dec 20194min

En julhälsning från Sveriges Radios korrespondent. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Det faller ett lätt morgonregn över krigskyrkogården i Arlington, söder om Washington. Små sjöar är på väg att bildas mellan de låga vita gravstenarna som står i raka, ändlösa rader. Men varken den tidiga timmen eller vädret har hindrat tiotusentals tillfälliga frivilligarbetare som köat sen gryningen för att få komma in och delta i årets kransläggning. Över 250 000 grankransar med röda sammetsrosetter ska läggas ut, en vid varje grav för de bortgångna militärer med familjer som vilar här. Sorlet i kön tystnar och trumpetfanfarer ljuder över den enorma kyrkogården. Luften fylls sen snabbt av barrdoft när tusentals kransar med röda band bärs ut från de lastbilar som kommit hit från USA:s alla hörn. För många amerikanska familjer hör det julen till att frivilligarbeta och ge pengar till till något man vill stödja, som till exempel genom att vara med och finansiera Arlingtonkyrkogårdens kransar här. Och även om många av USA:s militära insatser har kritiserats starkt genom åren, framför allt utomlands, så finns här i USA en djup respekt i alla politiska läger för de män och kvinnor som riskerar sina liv för fosterlandet. Att vara en patriot är viktigt och fint både på vänsterkanten och inom den mest konservativa högern. Här på den alltmer leriga slänten mellan gravarna möter jag både personer i Trumpkeps och människor som ondgör sig över sin president. En del har läst tidningen Washington Posts pågående granskning av det långa kriget i Afghanistan, några suckar över ogenomtänkta och ödesdigra militära beslut som kostat så mycket pengar och så många människoliv. I ett Washington som kommer inleda det nya året med både riksrätt och valkampanjande finns det mycket att vara oensa om. Men i just i den här stunden, här på Arlingtonkyrkogården bara några dagar före jul, är alla förenade av samma känsla – man vill minnas och hedra de som gjort så gott de kunde under de förutsättningar de fått. Patriotismen och tacksamheten gentemot dem som gett sina liv för sitt land ger den känsla av gemenskap som också är så förknippat med julhelgen. Och när vi efter ett par timmar senare lämnar Arlington ser platsen påtagligt annorlunda ut. Det är som att raderna av vita gravstenar har fått en annan värme, tack vare kransarna. Julfriden har lagt sig, också över krigskyrkogården. Kajsa Boglind, Washingtonkajsa.boglind@sverigesradio.se

24 Dec 20193min

Radions Asienkorrespondent samtalar med Phil Robertson, Human Rights Watch, och Staffan Herrström, Sveriges ambassadör, om en yttrandefrihet och mänskliga rättigheter som är satta under hård press i många länder i Sydostasien. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. – Aung San Suu Kyi är som Darth Vader i Stjärnornas Krig, hon har gått över till "The Dark side". Det säger Phil Robertson när han pratar om utvecklingen i Myanmar. Det är ingen ljus bild vicechefen för Human Rights Watch i Sydostasien ger av situationen för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i länder som Vietnam, Kambodja, Laos och Thailand. Staffan Herrström som är Sveriges ambassadör i Thailand, Myanmar och Laos håller med om att yttrandefriheten är under press i många länder. Han är dock hoppfull inför framtiden med tanke på att det är en helt ny generation som har vana från sociala medier som nu växer upp och tar större plats i debatten. Hör den kambodjanska journalisten Yeang Sothearin som suttit fängslad i över ett år i Kambodja utan att ha blivit dömd i domstol. Han berättar hur det är att förklara för sina barn att pappa sitter i fängelse för att han gjort sitt jobb. Hör också Sirikan Charoensiri som startat organisationen Thai Lawyers for Human Rights i Thailand, där en ny ung generation jurister tagit strid för det fria ordet. – Vi är unga, de som styr landet är gamla och kommer försvinna först, säger hon. Reporter: Peder Gustafsson, Asienkorrespondent peder.gustafsson@sverigesradio.se

22 Dec 201927min

Denna vecka handlar Radiokorrespondenterna om de pengar som flyktingar och migranter i olika länder skickar till sina ursprungsländer - så kallade remitteringar. Vilken betydelse har de? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Remitteringar har ökat kraftigt under 2000-talet. Idag är de hemsända beloppen enligt Världsbanken åtminstone tre gånger större än biståndet i världen och kanske är de ännu större eftersom inte alla pengar inte skickas via banker - ibland förs de till och med i väskor till ursprungsländerna. Såvilken betydelse har pengarna för att driva på utvecklingen och ge mat, skolgång och vård till exempel? Är remitteringarna till och med mer betydelsefulla än biståndet? Medverkande är Anders Olofsgård, biträdande professor på Handelshögskolan i Stockholm. Programledare: Alice Petrén

15 Dec 201929min

Veckans Radiokorrespondenterna reser till Assam i nordöstra Indien; en region som just nu är i hetluften på grund av ett medborgarskapsregister. Registret avgör vem som får vara kvar i Indien eller inte. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Processen kring medborgarskapsregistret har pågått i flera år och välkomnades först av befolkningen. Nu har den slutat i kaos. 1,9 miljoner av Assams dryga 30 miljoner invånare saknades när myndigheterna presenterade den slutliga listan och de riskerar att deporteras - frågan är bara vart då? Samtidigt har frågan politiserats och kommit att bli en del av BJP-regeringens anti-muslimska retorik. I programmet medverkar drabbade som saknas på listan och advokater som arbetar med deras fall. Vi hör också de som försvarar processen med att den behövs eftersom invandrarna blivit för många och hotar förändra delstatens demografi. Reporter Naila Saleemnaila.saleem@sverigesradio.se

8 Dec 201928min

Hösten har präglats av protester i Latinamerika. Miljoner människor protesterar mot växande klyftor, mot politiker som inte lyssnar, och mot hur den råvaruexport som skapat tillväxt inte skapat det välstånd folket blivit lovade. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app. Latinamerika är ett tydligt exempel på hur klimatkrisen och den växande ekonomiska ojämlikheten hänger ihop. Det märks i Colombia, där byar motsätter sig gruvutvinning och oljeprospektering i lokala folkomröstningar. I Ecuador, där slopade bensinsubventioner mötte starkt motstånd. I Chile, där presidenten tvingades ställa in FN:s klimatmöte efter omfattande protester. Och det märks i Bolivia, där högplatån drabbas hårt av en varmare planet. Radiokorrespondenterna sänds denna vecka från Chiles huvudstad Santiago. Gäster i programmet är Victor Galaz, docent i statsvetenskap och biträdande chef på Stockholm Resilience Centre, och Nina Gualinga, miljöaktivist som vunnit pris för sin kamp mot oljebolagen i Amazonas. Lotten Collin, Latinamerikakorrespondentlotten.collin@sverigesradio.se

1 Dec 201929min