Tre bortkastade minuter: Johan-Mathias Sommarström, Istanbul

Utrikeskrönikan 14 oktober

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Istanbul fredag.

Är det sant?

Mår alla verkligen så där bra?

Får så många tankar i huvudet när jag ensam och lite dyster till sinnet promenerar omkring i mitt vackra Istanbul, eller Miklagård som det fortfarande heter bland oss vikingar, hrmf.

Hagia Sofya, Blå moskén, Bosporen, broarna, det sjunkna palatset och den fortfarande fungerande museeispårvagnen längs Istiklal. För att inte tala om alla restauranger och kaféer.

Det finns gott om landmärken här som gjorda för snygga selfies i sociala medier.

Jag ser dem varje dag, personerna som med minutiöst inövade rörelser poserar framför kameror med Istanbuls skönhet som fond.

Ibland vill jag gå fram och fotobomba, alltså, bara retas lite ställa mig bredvid.

Även om ingen skulle förstå vad jag menar.

Jag har faktiskt gjort det, fotobombat alltså.

Jag var på ett sällsynt märkligt humör i Bagdad, hade jobbat alldeles för mycket och för länge men var glad och ville liksom skämta lite.

På en av Bagdads kändaste gator tog mängder av människor bilder av varandra. Vänner, familjer, syskon, selfies- och under några timmar försökte jag av någon anledning att hamna på så många foton jag bara kunde…

100 procent av alla personer vars foton jag förstörde skrattade, några kom jag till och med att intervjua senare. Min lokala medhjälpare skämdes lite och jag förstår honom, hur moget är det av en garvad korrespondent att tvinga sig in i familjefoton hos okända irakiska familjer.

Det här var egentligen bara en parentes, jag hade tänkt att ta upp hur folk ser lyckliga ut i sociala medier trots att den svarta olyckan bor inombords, att ytan är viktigare än djupet, att många av de käraste på sociala medier faktiskt bryter upp eller skiljs.

Hade helt enkelt tänkt att analysera lite, bryta ner sociala medier beteenden och vad det gör med oss.

Men det där kan vi prata om sedan, det känns för deppigt. Hey, det är ju fredag, i dag blir det många härliga pose-bilder med glittrande vatten i bakgrunden och själv ska jag puta med läpparna under skägget. Hittar jag något drickbart rosévin kanske det till och med blir det i motljus. Missa för allt i världen inte mina sociala medier.

Jag hade också tänkt att göra det här lite poetiskt, ni vet: ”den ljumma vårvinden från Bosporens sjötångs-doftande vatten fick gardinerna att långsamt fladdra i dubbeldörrarna ut mot balkongen. Där, bara där var utsikten mot passagen mellan Medelhavet och Svarta havet ostörd. Där glider Lastfartyg och personfärjor som transporterar sammanbitna passagerare mellan de två kontinenter vattnet utgör gränsen till. Deras dova fartygssignaler som ensamma rop på uppmärksamhet.. Som dåtidens svenska kolmilare, svarta av milornas sot.

Men nu är det fredag, så det blir varken djup eller poesi. Det blev helt enkelt för er stackars lyssnare som jag ändå högaktar- tre bortkastade minuter.

Johan-Mathias Sommarström, för P1 morgon i Istanbul
johan-mathias.sommarstrom@sverigesradio.se