Överrockarna i Kina: Björn Djurberg, Peking

Utrikeskrönikan 3 februari 2023

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Peking, fredag.

Att jobba som journalist i Kina innebär att du blir övervakad.

Det har varit tydligt under mina år som korrespondent här och det är något jag brukar räkna med när jag är ute på fältet.

Men häromveckan nådde det hela en ny nivå när min mobil ringde efter att jag klivit på ett flygplan i Peking, men ännu inte lyft från flygplatsen.

Det var den lokala polisen i staden dit jag skulle, som undrade vad jag skulle göra där.

Jag har flera gånger varit med om att det man får anta är civilklädda poliser eller tjänstemän från lokala myndigheter följer efter mig på plats eller väntar på mig vid ankomsten, men det här var första gången de tog kontakt redan innan avfärd.

Ett nytt grepp måhända, men det som följde när jag väl landade var väl ungefär det förväntade.

Det vill säga en välkomstkommitté som jag såg viska i örat på en uniformerad polis i ankomsthallen.

Gissa vem som blev stoppad för en passkontroll.

Jag har behövt hantera olika typer av överrockar under åren i Kina.

Vissa nöjer sig med att iaktta på avstånd, andra går nära inpå och filmar och tar foton.

Ibland är de tysta och vägrar ta kontakt, medan andra går att prata med.

Som den här gången, när resan gick till Ruili i sydvästra Kina.

En av mina följeslagare var dag två uppenbarligen lite less och efter att par timmar nära gränsen mot Myanmar frågade han lite uppgivet när jag tänkte mig åka tillbaka till hotellet.

Kanske var han hungrig, för en stund senare blev jag bjuden på mat av ett gäng uniformerade poliser som verkligen insisterade på att det lunchdags nu.

Ofta är det bättre i storstäderna, där det tycks lättare att flyga under radarn.

Men även i Peking har jag bokstavligen talat stött på patrull.

När jag innan jul försökte intervjua chaufförer som köade till ett krematorium till exempel, avbröts jag snabbt av en civilklädd kvinna som undrade vad jag gjorde där.

Enträget fortsatte hon ifrågasätta mig och gjorde en stor sak av att ringa polisen, samtidigt som hon följde mig runt på området.

När den uniformerade polisen till slut dök upp, passade jag på att själv beklaga mig över den här kvinnan som vägrade lämna mig i fred.

"Jasså hon, hon är också polis", sade polismannen, varpå kvinnan snabbt försvann iväg.

Just sådana här händelser är på sitt sätt lite komiska.

Men det finns såklart ett allvar här. Övervakningen försvårar arbetet och omöjliggör ibland intervjuer. Röster som kunde ha hörts, förblir tysta.

Och tyvärr tror jag det i slutändan drabbar omvärldens förståelse av Kina.

Och de som styr i det här landet är inte dummare än att de förstår det.

Det sorgliga är att det trots det inte verkar göras något för att förbättra situationen.

Tvärtom upplever jag att övervakningen ökat.

Kanske är det det vi måste förstå.

Björn Djurberg, Peking
bjorn.djurberg@sverigesradio.se