Utmattning, demens och anhörigskap - med Hedvig Söderlund

AVSNITT 83 Jag samlade en grupp med egna erfarenheter av att vara medberoende. Vi ses i en lokal på Södermalm i Stockholm, tre veckor i rad. Som studiematerial använder vi boken ”Bli fri från ditt medberoende”, skriven av författaren Melody Beattie. Varje vecka har ett eget tema och denna vecka talar vi om ”gränsdragning”. Alla deltagare har arbetat med sina problem ett tag – en del i självhjälpsgrupper eller 12-stegsprogram (vilket de syftar till när de talar om ”program”), andra genom terapi. Ingen av deltagarna använder sitt riktiga namn och alla delningar är personliga. På grund av problem med ljudupptagningen vill jag be om ursäkt för det dåliga ljudet som pågår från 15 minuter in i avsnittet till och med 33 minuter, men innehållet är så pass bra att jag ändå vill dela det med er. I nästa avsnitt låter ljudet bättre. Du lyssnar på del 2 av 3 i säsong 3. Det här är Medberoendepoddens studiecirkel, andra träffen – om gränsdragning. www.medberoendepodden.se Grafik och musik: Oh, The Ashes!

13 Apr 202044min

AVSNITT 82 Jag samlade en grupp med egna erfarenheter av att vara medberoende. Vi ses i en lokal på Södermalm i Stockholm, tre veckor i rad. Som studiematerial använder vi boken ”Bli fri från ditt medberoende”, skriven av författaren Melody Beattie. Varje vecka har ett eget tema och denna vecka talar vi om ”kommunikation”.    Alla deltagare har arbetat med sina problem ett tag – en del i självhjälpsgrupper eller 12-stegsprogram (vilket de syftar till när de talar om ”program”), andra genom terapi. Ingen av deltagarna använder sitt riktiga namn och alla delningar är personliga.  ​ *På grund av tekniska problem vill jag be om ursäkt för det bitvis dåliga ljudet, men hoppas att du uppskattar innehållet ändå. www.medberoendepodden.se

25 Jan 202058min

AVSNITT 81 En morgon vaknar Carolina Setterwall upp och finner sin livskamrat, pappan till sin åtta månader gamla son, livlös i sängen. Inom loppet av en sekund kastas hennes liv omkull. Chocken är förlamande och det är inte bara personen Axel hon förlorat, utan hela det liv hon sett framför sig. I boken "Låt oss hoppas på det bästa" skriver hon om efterskalvet, om den skoningslösa sorgen, om skuldkänslor, avundsjuka och bitterhet. En självrannsakan av en relation. Efter ungefär två år träffar Carolina en ny kärlek i författaren Tom Malmquist, som också han har liknande erfarenheter och skrivit om dem i boken "I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv". Idag lever de i en alldeles egen konstellation av bonusfamilj. För att hantera allt och för att kunna vara en bra mamma åt sin son, har Carolina gått många år i terapi. Hon har insett att vissa beteenden, kontrollbehov och känslan av att vara annorlunda uppstått tidigt i barndomen. Hur hanterar man skuldkänslor, sorg, kan man födas som medberoende och hur kan man tillåta sig känna kärlek och lust efter att det värsta hänt? Carolinas bok heter "Låt oss hoppas på det bästa" och finns att köpa i de flesta bokhandlar. www.meberoendepodden.se

1 Jan 20201h 3min

AVSNITT 80 Anders Hammarberg är forskare vid Karolinska institutet och legitimerad psykoterapeut vid Beroendecentrum på Riddargatan 1 i Stockholm, där han möter klienter med alkoholproblematik. Genom att hjälpa personer att minska sin alkoholkonsumtion, hoppas han kunna fånga upp fler som har problem med alkoholen, vid ett tidigare skede, och på så vis motverka många av de negativa konsekvenser som problematiken kan ställa till med. Anders menar att beroendevården lätt kan kännas skrämmande och genom att visa att det finns en mellanväg kan klienterna själva få bestämma huruvida de har ett problem eller ej. Fokus ligger på det positiva, att avstigmatisera och normalisera problematiken. Tillsammans med Karin Romberg skrev han boken ”För mycket för ofta” som vänder sig till de som vill förändra sina alkoholvanor. De menar att det är möjligt att återgå till måttlig konsumtion och att många klarar detta på egen hand, utan att söka vård. Deras metod har orsakat starka reaktioner då de flesta anser att alkoholister helt bör avstå från alkoholen för att tillfriskna. Anders är också en av de i beroendevården som inte vill tala om medberoende då det inte finns någon evidens för problematiken. Han nöjer sig med att lyfta de anhörigas problematiska situation och hur de skadas av att leva nära någon som har alkoholproblem. Riddargatan 1: www.riddargatan1.se Boken ”För mycket för ofta”: https://www.adlibris.com/se/bok/for-mycket-for-ofta-effektiva-metoder-for-mattligt-drickande-9789127147485 Anders tips för anhöriga: www.anhorigstodet.se/minimaria www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/for-narstaende/ www.medberoendepodden.se

15 Okt 20191h 32min

AVSNITT 79 Efter en lång karriär som musiker har nu Eric Palmqwist släppt sitt första soloalbum: ”En halv gris kan inte gå”. Skivan blev till under perioden då Eric gick från att vara aktiv missbrukare till att bli nykter. Popstjärnelivet innehöll minst lika mycket fest som det innehöll musik. Inledningsvis kände Eric sig som Superman när han drack och den sociala fobin försvann. Men det som från början enbart var roligt, blev snart tvångsmässigt. Trots vänners oro och relationer som inte fungerade tycktes botten aldrig bli nådd. Innerst inne mådde Eric dåligt, men missbruket var det som fick honom att stå ut. Alkoholen och drogerna tycktes tillslut vara det enda som fanns kvar. Eric har inte haft en botten, han har haft många, men när han vaknade upp och förstod att han misshandlat sin bästa vän och påminner sig om att han snart ska bli pappa, bestämmer han sig för att det får vara nog. Med tillfrisknandet kom också påminnelsen om hans egen uppväxt med en pappa som tidigt blev nykter från sitt spelberoende och en mamma som hade problem med alkohol. Eric säger är lätt att man som medberoende gör alkoholisten till ”förövaren”, men han har upplevt båda sidorna och gör nu sin resa i tillfrisknande från beroende, medberoende och som vuxet barn. Eric Palmqwists soloalbum heter ”En halv gris kan inte gå” och finns att lyssna på Spotify. Den 6 september släpper han den nya singeln ”Ljusterö”. Mer om Eric: www.facebook.com/epstrailerpark https://www.instagram.com/eric_palmqwist Lyssna på albumet: https://tinyurl.com/yabcsu6q www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes!

23 Aug 20191h

AVSNITT 78 Kajsa Ernst är skådepelare med många fina roller bakom sig. Just nu är hon aktuell i bland annat Finaste Familjen i TV4. I SVTs Stjärnorna på slottet fick dock Sverige ta del av en annan Kajsa, hon som växte upp med en alkoholiserad mamma och det medberoende som det resulterade i. Till en början drack Kajsas mamma främst socialt, men ganska snart gick hon från att vara festens mittpunkt till att bli familjens tyngd. Varje morgon gick Kajsa upp tidigt och städade bort rester från gårdagen, för att på så vis att kratta så att mammans dag skulle bli bra eftersom hennes humör alltid gick ut över Kajsa. ​ Prestera var ett sätt att tjäna rätten att få existera, men när Kajsa fann teatern var det annorlunda. Där accepterades hon för den hon var och blev påmind om att hon var mer än sin mammas ägodel. Hon insåg att hon själv ställt oerhörda krav på sig själv, att hon trott att alla problem varit hennes att lösa, oavsett om hon hade en del i dem eller ej. ​ Det gick bra för Kajsa, hon fick stora roller och levererade på topp, men tillslut blev pressen så överväldigande att hon sjukskrev sig och var borta från teatern under ett helt år. Det blev också starten för det som kom att bli hennes resa i tillfrisknande. ​ Idag, många år senare, skäms inte Kajsa för att prata öppet om sitt medberoende och sin tuffa barndom. Hon vet att det hjälper andra och att det finns hjälp att få. Det är Kajsa ett levande bevis på. Kajsas hemsida: www.kajsaernst.se Kajsas instagram: @kajsaernst. ​www.medberoendepodden.se @medberoendepodden

4 Maj 201951min

AVSNITT 77 Simon Settergren växte upp med en pappa som led av schizofreni, något han under hela sin barndom bevarat som en hemligt. Han kände sig länge ensam och var fylld av skam, driven av en slags underlägsenhet som också fick honom att bli högpresterande. Där fanns en stark vilja att förändra situationen och när han flyttade till London för att läsa en masterutbildning i ekonomi kände han att han var tvungen att kanalisera sin historia och alla känslor in i något konstruktivt - detta kom att bli manuset till filmen Kungen av Atlantis som hade biopremiär i mars i år. Den handlar inte bara om Simons egen erfarenhet, utan han har också producerat filmen och spelar själv huvudrollen Samuel. Rollen som Simons pappa spelas av Philip Zandén och arbetet dem emellan har varit en fantastisk resa för Simon. Inte bara blev det en mycket varm och rolig film – utan den har fått ett strålande mottagande och präglar relationen till hans pappa på ett oerhört fint sätt. Idag lever Simon ett annat typ av dubbelliv då han parallellt med filmsuccén arbetar som ekonom. Skillnaden är nu att han kan vara sig själv och har kunnat stärka sin egen självkänsla. Dessutom har det blivit tydligt för Simon att han är långt ifrån ensam med de här erfarenheterna och att en film som Kungen av Atlantis berör och bryter den skam och stigma som är förknippat med schizofreni och dess anhörigskap. För Simons resa har begreppet medberoende varit viktigt då de tangerar så många av de komplexa aspekter han som anhörig upplevt, och att ordet anhörig inte beskriver någon av dem. Det är dock precis vad filmen Kungen av Atlantis lyckas sätta fingret på och som Simon i det här avsnittet själv berättar om. Läs mer om Kungen av Atlantis: https://www.folketsbio.se/film/kungen-av-atlantis/ Missa inte att se den på bio innan den försvinner! www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes! Producent: Ida Högström

12 Apr 20191h 9min

AVSNITT 76 Rebecka Åhlund hade alltid tyckt om att dricka alkohol men när hon tillsammans med sin familj flyttade till London fanns den ständigt tillgänglig och var en självklar del av kulturen. I början kändes det som att vara på semester och att lära känna folk gjordes allt som oftast genom att dricka vin tillsammans. Rebecka tog chansen så fort den erbjöds men känslan av att vara lite busig när dagdrickandet inleddes, övergick snart i ett tvång när hon tillslut tog sitt första glas klockan nio på morgonen, efter att ha lämnat barnen i skolan. Hon drack inte längre enbart för att det var roligt att dricka, inte för att hon ville – utan för att hon var tvungen. Rebecka har själv vuxit upp med en alkoholiserad pappa som tog livet av sig när hon var 11 år. Hon som upplevt obehaget och ovissheten med en sådan förälder, kunde själv inte förmå sig att sluta. När hon fyllde 40 år anordnade hennes familj och vänner en överraskningsfest för henne. Men när Rebecka såg alla nära och kära samlade, kom skräcken och övertygelsen om att det var en intervention som väntade. Oron och stressen över att bli påkommen blev allt mer krävande och när hennes dotter ytterligare en gång bad henne att sluta dricka, fick Rebecka nog och ringde berusad till en hjälplinje för alkoholister. Samtalet ledde henne till den 12-stegsgemenskap, i vilken hon fann sitt tillfrisknande. Rebecka Åhlund är journalist och författare och är aktuell med den självutlämnande boken ”Jag som var så rolig att dricka vin med: rapport från ett år som nykter alkoholist”. En bok som fått ett mycket varmt mottagande och redan lyckats lyfta samtalet om vår normaliserande alkoholkultur. Boken är ärlig och gripande om hur det är att vara alkoholist, men också inspirerande, hoppfull och rolig om att det faktiskt går att tillfriskna – precis som Rebecka själv! Boken: Jag som var så rolig att dricka vin med – en rapport från ett år som nykter alkoholist” www.medberoendepodden.se Musik: Oh, The Ashes! Foto: Carla B

21 Jan 20191h 24min