Sill — världens vanligaste ryggradsdjur. Varför äter vi inte mer?

Det finns enormt mycket sill. Och sill är väldigt nyttigt. Ändå äter vi bara en fjärdedel av det som fiskas. Resten blir foder. Hur kan det ändras?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

– Just nu simmar 1000 miljarder lekmogna sillar i Atlanten, säger biologen Stefan Edman.

Tillsammans med historikern Tomas Andersson har han skrivit boken Sill, om fisken och dess historia och betydelse i Sverige. (Strömmingen är också en sill, även om den skiljer sig genom att vara mindre, ha färre ryggkotor och större ögon.)

Ingen annan fisk har betytt så mycket för Sverige. Sillperioderna på 1100- och 1200-talen la grunden för Danmark. Sillperioder på 1500-talet, och 1700- och 1800-talet skapade enorma rikedomar. Sillen var viktigare än Ostindiska kompaniet.

Varför uppstod sillperioderna? Och varför försvann de? Och finns det sillperioder nån annanstans idag?

På 1960-talet var sillen en hotad art. Idag är den världens vanligaste ryggradsdjur.

– Ett sillstim kan ha upp till tre miljarder individer, säger Stefan Edman.

Sill är en fisk som vi kan äta mer av, utan problem. Den är därtill väldigt nyttig. Men vi äter bara 25 procent av den sill som fiskas. Resten går till djurfoder.

– Och räknar man in skarpsillen så är det över 90 procent som inte blir livsmedel, säger Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers i Göteborg.

– Sillen har dessutom en lika lågt klimatavtryck som bönor.

Ingrid Undeland har forskat på sill i över 30 år, bl a hur man kan ta tillvara mer av fisken, hur man kan ta bort de farliga ämnen som finns i strömmingen och hur man kan hindra fisken från att härskna.

Risken är stor att många ätit härsken färsk sill eller strömming.

Nya produkter, som färs gjord på delar av sill som idag går till foder, kan få oss att äta mer av fisken. Idag äter vi i princip bara sill på två sätt, som inlagd och som stekta strömmingsflundror.